När jag är ledsen
Är jag tyst
När jag är arg
Biter jag ihop
När jag är besviken
Ler jag
När jag inte orkar
Får ingen se in i mina ögon
När ångesten kommer
Gömmer jag mig
När tårarna kommer
Blinkar jag tills vinden torkat ögonen

Vart leder det här?
Hur blev jag så här?
Varför kan jag inte släppa in någon?

För ingen klarar av det
Jag gråter inför pappa
Han är bara handfallen

Jag säger till min pojkvän vad jag tänker
Han förstår mig inte

Jag försöker berätta viktiga saker för min vän
Hon avbryter mig

Försöker jag förklara för mamma
Gör hon det alltid till mitt eget fel

Så det kanske inte är så konstigt att jag stänger igen trots allt
Ja, jag vet att jag är orättvis, förlåt
Men det är svårt att få fram orden
När alla andra vill prata
När man är Den Eviga Lyssnaren


Så sant
Mina älskade katter
Tårarna i er päls
Är de ärligaste jag någonsin gråtit

Varit inne på Micahs blogg (ung mamma Micah såklart). Hon har lagt upp någon bild där man ser två skärsår på hennes arm typ. Nu handlar faktiskt inte mitt lilla irriterade inlägg om detta. Är allmänt trött på att alla klankar ned på henne, har de inget bättre för sig liksom?

Till saken:
Det KRYPER verkligen i skinnet på mig när jag ser alla kommentarer. Ja, dels för att de är elaka, men MEST för att det hela tiden står "Jag har skärt mig, jag skärde mig förut..."
Ser ni?
Så jävla många ungdomar som faktiskt inte kan svenska. Sist jag kollade hette det "skära, skar, skurit". Vi kanske bara ska införa engelskan som svårt språk istället. Blir ju så hemskt mycket lättare för alla som "skärt" sig.

"Cut, cut, cut", ni vet.

Sedan är hela diskutionen så himla patetisk. Mikaela säger att katten rivit henne (so what, det sa jag också när jag började skära mig som 14-åring!). Och alla som kommenterar säger antingen "Öööhhh säääkert, din nolla" (fast värre grejer) eller "Ja, jag har också katter, jag förstår dig!"

Vart leder detta? Fy fan för hela jävla bloggvärlden. Har ingen som helst tilltro till den längre. Allt handlar bara om att folk skriver om sina liv för att andra patetiska människor sedan ska sitta och ta ut sina aggressioner på dessa få utvalda. Seriöst, vem vill bli storbloggare?


Enda bloggaren jag faktiskt beundrar är Egoina. Ser upp till den tjejen. Hon håller distansen och har inte drabbats av attentionwhore-syndromet.





(Haha, förlåt. Skäms lite över det här inlägget. Men jag blev bara så irriterad.)

3,9 kg kvar till nästa delmål.
Rasar i vikt eftersom jag pågrund av min hals faktiskt inte kan äta.
Och smärtan tar bort alla hungerskänslor.
Går runt och känner mig yr och halsen gör så jävla ont.
Sucks.
Well, om 4 veckor kommer min familj och hämtar mig!

Vet ni.
Alkoholen dövar smärtan i halsen. Awesome!
Nu bär det av till huvudstaden för PARTY i vanlig ordning.
Vad skulle jag göra utan mina fantastiska tjejer?
Känner mig riktigt pepp för en gång skull.
Idag tänker jag inte sitta och längta bort när vi är ute.
Ska i försig träffa sötaste killen.
Men inget hångel, nej, nej, nej.
Måste säga till honom, inget sånt.
Jag har min pojkvän.
Och ni kan aldrig fatta hur mkt jag älskar honom.
Haha, nej det här blir bara fylletalk.

See you sugerpies <3

Sjukt sjuk.
Mina halsmandlar är så svullna att man nästan kan se dem utifrån på min hals. Blä.
Det positiva (i vår skumma verklighet) är att jag inte har någon matlust alls, plus att om jag hade går det knappt att svälja i alla fall.

Mer positivt!
Jag vägde x4,9 imorse! Woho! Det är första gången jag ser den siffran sedan jag började med mitt vikt-hets i höstas. Hm, bara gått ned typ 13 kg på ett halvår. Men i alla fall. Det går ju nedåt. 4,9 kg kvar till nästa delmål. Me like.

Stekt pannkakor till ungen som fyller år
Dansat runt och sjungit med i mina favorit rocklåtar

Mått helt okej

Men nu kommer det smygande
Hur jävla fail jag är
Och jag vill inte klanka ned på mig själv
Men va fan

Jag glömde min hemnyckel hos en kompis kompis i helgen som bor typ 20 mil från mig. Glömde också mitt smink så jag helt tiden måste gå runt och bli påmind om hur slarvig jag är. Sminkar mig inte varje dag i vanliga fall, men då är det mitt val, nu går jag runt och är ful och kan inte göra något åt det.

Nu sitter värdfamiljen därnere med barnens morföräldrar. De undrade inte ens om jag ville komma och joina, de typ dricker vin och sånt. Känner mig lite utanför. Har liksom slavat för dem hela dagen, stekt pannkakor till DERAS unge för att de inte har tid. Är grymt irriterad också för att jag är barnvakt imorn, lördag, och nästa vecka är barnen lediga hela tiden typ PLUS att jag ska vara barnvakt nästa helg också typ. Och massa andra dagar. Kommer fan inte ens ha tid att få hem min jävla nyckel.

Igår gick jag ut för att ta ett glas med Vän och hennes kompis. Led innan jag gick dit eftersom hennes jävla kompis är världens besserwisser och det kryper under huden på mig när hon ska snacka sina "kunskaper". Suck. I alla fall gick jag dit, och allt blev värre än väntat. Väns kompis hade också en kompis med sig, och det satt bara och babblade massa tröttsamt, seriöst snack. Liksom vilka partyanimals. Det var skrattretande. Sitta där och låtsas att man är världens mest världsvana trots att man är 20 år. Pleeease. Höll flera gånger på att börja garva, men allt var för tråkigt för att vara värt det.

Reste mig och gick efter någon timme. Så himla fail kväll. Saknar mina partybrudar. Men nu verkar det ju inte ens som jag får träffa dem i helgen eftersom jag måste vara barnvakt.

Fy fan vad jag klagar, men jag behövde bara få ut allting.

Puh!!

En annan sak som är lite rolig
Eller nej, det är inte roligt
Det bara visar hur jävla psykad jag blivit

Idag har jag ätit en skål soppa.
Grönsakssoppa. Väldigt god faktiskt.
Det är allt.
Ändå känner jag mig som världens fetaste.
Inte för att jag åt soppan, NEJ, det är för att det KÄNNS som jag ätit choklad.
Jag VET att jag inte har det, ändå är jag jättenervig.
Tror alltså på allvar att jag kommer gå upp i vikt av imaginär choklad.

Haha, det här börjar ju bli lite lustigt.

Haha.
Skulle visa er ett youtube-klipp som alltid lyckas få mig på bättre humör.
Men självklart strular både datorn och hela skiten.
My lucky day...
Så skit samma.
Men riktigt jävla roligt är det.

Orkar inte igen
Tappar lusten till allt
Och går mig på nerverna med jag biter ihop
Tuggar sönder orden som vill lämna mina läppar
Men vad vill jag egentligen säga?
Vad kan jag egentligen säga?

Att hon är en jävligt jobbig unge
Och kan hon inte bara hålla käften?
Kan hon inte uppföra sig som folk
Hon fyller tolv år imorn och beter sig som fem

Kanske vill hon bara ha en reaktion
Men too bad, kid
Allt du får är isiga blickar när du spelar dramaqueen

Jag tuggar orden blodiga

Fy fan vad jag inte står ut med barn

Och just nu orkar jag inte det
Trots att jag ätit 200 gram choklad
Trots att jag är en så jävla falsk och dålig människa

Jag ska försöka att inte vara så dålig
I alla fall mot andra
Vara en riktig flickvän till min pojkvän

Ja, jag har gjort en miljon misstag
Men säg att man får lite credit for trying to do better
Please

Jag ska försöka
Och att försöka är det första steget mot att lyckas

Och det tänker jag bli
Gick runt och var så jävla irriterad på krogen i helgen
Alla killar var drägg
Snackar skit, ska röra ens hår, äckla sig

Kunde inte njuta av mina vänners sällskap
Men det är slut med det där
Jag ska fan kunna ha kul trots att drägg hänger runt
De har ingen äganderätt på någonting

Bara för att du klumpigt säger
"I like your smile"
Har du inte rätt att kyssa mig
Bara för att jag säger nej har du inte rätt att skylla på:
"Men ja, jag är ju kille."
Fy fan väx upp
I'm quitting

Så jävla många människor som ser tjejer som objekt
Köttmarknad
Men ledsen, jag har slutat spela
Allt som kommer utav det är ÅNGEST
Och jag vill ha min pojkvän

Palla drägget
Jag har ingen skyldighet till någonting
Jag behöver inte vara trevlig
Jag behöver inte försynt glida undan
"Nej", är ett nej.

Jag ska bli oantastbar
Känslor och sex är ändå bara så ruttet
Så fake
Tänker inte förödmjuka mig själv mer
Been there, done that

Sure we can talk
Sure
If you're not to drunk and a bit smart
But keep your fucking lips away

Sure
I will smile
If you're funny
If you're smart

But that's it

Lyser det "SEX" i din panna
Bara gå
For fuck sake, bara gå

"We'll be friends, I call you again, I chase you around every bar you attend, we see how much we'll be partying then. You don't want that, neither do I. I don't wanna flip when I see you with guys. To much pride. Between you and I, not a jelous chick, but MEN DO LIE."

Mamma: "Vi har ju alltid haft det så lugnt och skönt här hemma, bara du och jag, din syster och katterna. Alltid så lugnt... Eller ja, utom när du mådde dåligt då. Det var jobbigt. Ja, jobbigast för dig, då..."

Jag vet att hon inte menar något illa. Ändå bränner orden. Så det är jag som är fridstöraren i familjen. Jag som stör vårt lugn.

Jag tog en bild av mitt ansikte. Försökte se om ångesten och kaoset reflekteras i mina ögon. Men det gjorde det inte. Jag såg ingenting.

Mamma, jag slutade aldrig må dåligt. Jag bara lärde mig att le trots att jag går sönder.

Trött på så kallade vänner som inte behöver mig
Som hör av sig när de verkligen inte lyckas hitta på något annat
Som man ska träffa på deras villkor
Jag blir sönderrivna pappersbitar i vinden

Hemma väntar de riktiga
De jag kan lita på
De som vill umgås med mig
De som jag kan vara mig själv med

Sluta karva hål i mitt skal
Sluta tvinga mig till papperstunna leenden
Sluta vara så jävla självupptagna

Ni väntar er att jag ska finnas där närhelt ni vill
Pallar inte mer, sorry
Trött på patetiska plastmänniskor

Ja, jag är ensam
Men jag är hellre ensam
Än med er

Tack Atara för ditt lilla hej.
Härligt att höra att det går bra för dig, önskar dig verkligen allt gott.
Du är en så himla fin tjej och jag tror på dig! Skönt att du ska få bra hjälp, psykoterapi är det jag också skulle välja om jag skulle pallra mig till en psykolog igen. Avskyr allt kognitivt tjaft.
Tänker på dig<3

Hoppas du ser det här

Tänkte ofta förut att jag trivs här
Att jag är lycklig här

Men hur lycklig är man
När man hellre ligger i sängen och ser på serier
Än lever sitt eget liv
Ser på Supernatural
För att det är bara då jag inte tänker på något annat
Glömmer mitt eget liv
Min egen skit

Så jag är nog inte så lycklig tyvärr
Jag befinner mig i ett vakuum i mitt liv
Tiden står stilla
Dagarna är skrämmande lika

Om sju veckor är jag hemma
Men bara i knappt två månader
Sedan bär det av hit igen
Tillbaka till mitt apatiska vakuum

Kanske är jag här för att jag verkligen inte orkar leva
Varken hemma eller här
Då är det lättare att gömma sig
Här kräver ingen något

Jag vill ingenting
Inte äta
Inte gå promenader
Inte plugga
Inte umgås med någon
Inte ens sova

Mest vill jag nog bara vara ifred
Problemet är bara att jag dör av ensamheten

Vad gör man då?

Ramlat runt i Paris hela helgen med mina fina tjejer.
Väldigt mys faktiskt. Älskar att vakna upp i staden sent på eftermiddagen och kunna kliva ut i storstadshysterin om jag vill, eller bara stanna kvar i sängen och snacka skit med mina brudar. Livet börjar efter klockan tio på kvällen när vinflaskorna och cigaretterna åker fram. Lite mat, mycket alkohol och underbart sällskap. Det är livet.

Nästa helg gör vi om allt igen. Oj, vad det gör mig lycklig.

"Ja, det är ***."
"Hej, det är Blondie."
"Nämen, heeej, ringer du..."

Mammas röst. Len, varm, trygg.
Fina, fina mamma.
Jag kan vara stolt när jag pratar om dig,
mina kompisar tycker du är häftig
Pappa tycker nog du är lite galen
Men jag, jag bara älskar dig

"Hej, vill du ses ikväll? Vi kan sätta oss någonstans och bara dricka vin. För att... för att jag känner för det."

Ja, jag har faktiskt inte druckit mig full på typ... två veckor! Har druckit sedan dess, men inte varit full. Nu åker vinflaskan fram med mysigt, sött Muscat 16%. Bara ett halvt glas och jag känner redan hur allt som stramar i huvudet och kroppen släpper. Stelheten. Trycket över mitt mörka hjärta.

Så jag ska sitta på en filt och dricka vin tillsammans med Vän. Vän som inte ens gillar mig när jag är full, hur ironiskt är inte det? Men ska hålla mig i skinnet. Kommer ändå inte vara "packad" mest bara mysigt full. Inte för mycket ikväll, Blondie.

Knappt ätit idag, nu blir det sällan mat igen och jag tänker knappt på det. Chokladhetset jag sysslade med har faktiskt inte satt några spår direkt. Har inte gått upp i vikt, snarare ned faktiskt, även om jag är på samma vikt som innan jag åkte hem. För hemma åt jag ju mat, ååh, vilket frosseri det var men ändå så härligt. Bakad potatis med skagenröra, bullar, spenatpaj, chips, popcorn, MARABOUCHOKLAD, glass, farmors goda mat, ja jag kan fortsätta hur länge som helst.

Men sedan jag kom tillbaka hit har jag knappt ätit riktig mat. Jag har levt på choklad eftersom choklad är det enda jag var sugen på.

Nu har jag börjat med Allévo Fiber+ som någon tipsade mig om för ett tag sedan. Hoppas det ska gå bra med dem, att jag inte ska hetsa så mycket. Ska försöka äta hyfsat normalt men mindre, jag vet inte, typ 1000 kalorier per dag. Det är ändå mycket. Men jag ska försöka det här utan att spy.

Städade min toalett idag. Skrubbade bort alla spyresterna jag missat när jag stått lutad över toaletten med tårfyllda ögon och suddig syn.

Tänkte äta soppa till middag, men nu vet jag inte om jag orkar äta överhuvudtaget. Jag vet, jag borde väl, men jag har faktiskt ätit en smörgås. Kan jag inte få leva på vinet ikväll?

Så låter jag det kalla glaset kyssa mina läppar
Glömskans dryck ger mig lugnet åter

Och vet ni en till sak
MATEN

Har ätit choklad varje dag i typ en vecka
Orkar inte ens ha ångest
Spyr upp ibland, ibland inte
För det är så jävla äckligt att spy
Men har haft för mycket ångest för att bry mig om någon av synderna jag utför
Sex, alkohol, cigg, choklad
You name it
I've done it all

Ja, inte droger då
Varför vet jag inte
Är liksom lite emot droger, hur sjukt det än låter med min livsstil av alkohol och cigaretter
Kanske är jag rädd för droger
Många jag känner röker gräs och sånt, men jag har aldrig testat
Kanske är jag rädd att jag skulle flippa ur totalt
Ångest och sånt ni vet
Men egentligen vet jag inte
Drugfree world?
Sure, but in our dreams

Well, min cola light sviker inte
Nu blir det Supernatural

Tell me that I got it wrong
Tell me everything will be okay
Before I fall
Tell me they’ll play my songs
Tell me they’ll sing the words I’ll say
When darkness falls
All of the stars will see
Just me and my guitar

Vet ni.
Jag har glömt hur man gråter
Och det är svårt för en känslomänniska som jag
Jag har blivit iskall
Lyckas nästan gråta när jag lyssnar på den här sången
Men bara nästan
Det blir tysta snyftningar
Läpparna pressas ihop
Men inga tårar

But maybe I should get a 9 to 5...

I don't know