För jag vet att jag dricker för mycket.
Ska dricka ikväll och det är anledningen att jag inte känner mig överdrivet låg just nu.
Vill bara döva allting.
"Och jag kan sluta när jag vill."
Men kan du det?
KAN du verkligen det?
Jo men när jag kommer hem blir det inte så mycket fest...

Pappa frågade i höstas:
"Hur känner du dig dagen efter du druckit? Vill du dricka mera då?"
"Nej", svarade jag sanningsenligt.
"Bra, för alkoholismen börjar när man vill ha mer fastän man druckit dagen innan och mår skit."

Pappa vet. Pappa är alkoholist. Mamma som alltid varit så noga med att berätta för mig att jag ska vara försiktig för "jag har det i blodet". Jag som aldrig var full innan jag fyllde 18. Och nu, två år senare, är jag redan här och rädd, rädd, rädd.

För nu är det ju sant. Nu känner jag för att dricka mer även om jag druckit innan. Och när jag dricker varken kan eller vill jag sluta.


Fy fan Blondie. Fy fan.

Vill skriva igen
Men under den orkeslösa tidsåldern
Har också orden bleknat
Liksom huden blivit vit igen
Trots junisolens strålar

Någon sa
"Man måste inte vara olycklig för att kunna skriva
Men man måste ha levt."

Kanske sant
Jag följer inte längre
Mina egna mönster
Depp betyder
Svält
Depp betyder
Ord, ord, ord

Men orden kommer inte
Inte heller den verkliga svälten

Så vad är jag då?
Vem blir jag
I Likgiltighetens tid

Ber att regnet ska fortsätta falla
Ber att kilona ska rasa
Ber att veckan kommer gå fort
Ber att jag kommer vara lagom full ikväll
Ber om frid

Nu sitter jag här
Och vågar inte äta någonting
Igårkväll var jag så desperat sugen
Bestämde att idag skulle jag få äta
Äntligen
Riktig mat
Fisk med ris
Eller nudlar med wok
Eller vad som helst
Vad jag ville

Men nu sitter jag här
Och vågar inte äta någonting
Kalorierna hånflinar
De vet att de styr

Mat är ångest
Så jag kan inte
Jag kan inte äta

Det är som om ett monster tar över min kropp när solen går ned
Jag vill bara äta äta äta
Vräka i mig
Fan

"Jag ska träffa en kompis så jag har redan ätit."
Yeah, right.

Gaaahh.

Nu doftar det mat mat mat i hela huset för familjen äter. Fy fan. Man blir hungrig.

Var tänkt att jag skulle dricka lite vin med Vän ikväll, men hon är sjuk så det blir inget. Konstigt nog känner jag mig lättad. Inte för att jag inte vill träffa henne, men på grund av kalorierna. Om det är några kalorier jag inte brukar bry mig om är det ju dem i alkoholen. Behöver alkoholen.

Men nu har jag fått lite flyt, sprungit två dagar i rad och förlorat ett kilo. Så ni vet hur det funkar, man blir besatt i att ligga på så några kalorier som möjligt. En flaska vin är ju cirka 750 kal.

Nu blir det en långpromenad ikväll istället. Känns bra faktiskt.

Det regnar in genom takfönstret
Regndroppar från stormen i min säng
Blixtarna reflekteras i mina ögon
Ta mig med
Låt blixten slå ned
Så ska jag sluta ögonen
Och stanna tiden

Matsuget kommer alltid om kvällen
Kan gå hela dagen och klara mig på vatten och cola light
Men sedan kommer suget smygande
Mat som jag inte ens skulle se åt på dagen
Mat med alldeles för många kalorier
Så jag faller inte för det
Jag vet att jag inte kan
Jag vet att jag inte får

Men det är så irriterande
Det där suget
Jag är rädd för det
Försöker distansera mig
"Det är bara en känsla, det kan inte skada dig."
Men fan, hellre ångest än suget
Och jag avskyr ångesten
Men ångesten bidrar inte till fetma
Suget där emot
Vad jag hatar det

Vän förvånade mig just
Hon skrev och frågade om jag ville komma över
Hon har huset för sig själv
Jag sitter barnvakt så kunde inte komma
Frågar Vän: "Vadå, var är din kille?"
Hon umgås ju nästan bara med honom

Får svaret:
"Jo, han är här, men tänkte att du kanske ville komma över ändå."

Wow!
Fett snällt!
=)

Och jag borde verkligen sova
För som sagt ungen är hemma imorn
Så jag måste GÅ UPP
Jag som brukar ligga i sängen hela dagarna nu förtiden
Sover till två
För att jag inte orkar något annat

Fan fan fan
Jag VILL INTE MER

Jag har fått nog
Fy fan varför ska jag stanna här?
Varför är jag så jävla dum i huvudet?!

HELVETES JÄVLA SKIT

Jag vet att jag inte borde gråta
För jag får bara världens huvudvärk
Halsen gör ont och jag vill inte göra det värre
Vill inte behöva snyta mig

Men det är försent
Jag skriver
"Jag längtar hem"
Till min pojkvän och tårarna börjar rinna direkt

Nu är det försent
Tårarna rinner
Huvudet värker
Näsan är igentäppt

Jag vill bara
Hem hem hem

Snälla
Ta mig hem

Mörkret inom mig försöker ta sig ut
Men det har fastnat i halsen
Det kommer kväva mig

Jag vill helt enkelt inte
Jag vill inte mer
Det här är ingenting för mig
Jag är ett freak
Ett kaosmonster
Jag kan inte fungera normalt

Hur fan ska jag kunna sköta ett sånt här jobb?
Hur fan ska jag ens orka leva när det enda jag orkar
Är att se en miljon avsnitt av Vänner eller Supernatural
Har sett 13 avsnitt av Vänner idag
För när varje avsnitt tog slut började jag gråta
För jag orkade inte tänka på mitt eget liv
Så jag satte på nästa avsnitt
Och nästa, och nästa

Nu ska min unge vara hemma typ FOREVER
Först en vecka men sen ännu fler dagar
Jag då? Jag vill inte jobba 24/7!
Jag måste ut på mina promenader!!
Räcker det inte med att jag bara vill hem
Och knappt orkar gå upp ur sängen här?!
Måste jag bli instängd och FET också?

JAG KLARAR INTE DET HÄR
Jag vill bara HEM