Ja, vad vill jag nu uppnå i livet...

Jag har ambitioner, klart jag har, men känns jobbigt att blicka framåt just nu. Orkar inte kämpa så mycket med framtiden, men mina ambitioner för tillfället. Men som jag redan nämnt vill jag mer än allt annat bli författare. Sedan vill jag ju då utbilda mig till psychoterapeut. Men... vi får se hur det blir med allt.

En av mina drömmar var att åka hit till Frankrike efter avslutade gymnasiestudier, jag ville lära mig språket, se mer av detta underbara land. Och här ligger jag nu framför min dator och ler lite åt att jag ju faktiskt förverkligar mina drömmar, sakta men säkert. Sedan att allting inte alltid blir som man tänkt sig... Det kan sänka ganska mycket, man blir besviken. Men just nu är jag glad att jag är här och att jag gör det jag velat göra sedan fyra år tillbaka.


En fin, fin, filmscen som jag ofta går tillbaka till är ur "Glasblåsarens barn".
Härskaren älskar sin Härskarinna till besatthetens grand och gör allt för att uppfylla alla hennes önskningar och få höra henne säga "Tack."
Och med sina pengar och sin makt har han lyckats ge henne det mesta hon bett om.
Men detta, att alltid får allting som hon drömmer om, driver henne till vanvett.
Ju fler av hennes önskningar som Härskaren uppfyller, ju olyckligare blir hon.

Men i scenen som jag älskar har hon önskat sig en rosenknopp som ännu inte slagit ut
Härskaren lyckas inte finna någon knopp
Hon ler och säger:
"Tack, för att jag fick behålla min önskan.
Du förstår, imorgon hade rosen blommat ut,
men nu får den föralltid vara outslagen."



Måste också säga att Härskarinnan är en av de vackraste kvinnorna jag sett, Elin Klinga heter hon.

Människan kan inte leva utan sina drömmar.
Därför är det viktigt att låta några drömmar förbli ouppfyllda och vackra i ens tankar...
Vad allt detta hade med "your aspirations" att göra vet jag inte. Det bara blev så här =)





Upptäckte att filmen finns på YouTube! Här är klippet med den fina scenen jag talar om. Om ni inte redan sett filmen, SE DEN. Så fin saga av Maria Gripe.

Ibland är jag rädd för nästan allt
Och ändå ser jag mig själv som en orädd person
Hård som sten
Du kommer inte nära mig
Samtidigt kan jag bli en spinnande katt
Har lätt att älska
Lätt att hata
Men det var inte det jag skulle prata om...

Jag är rädd för mina tankar
Jag är rädd att jag tänker för mycket
Jag är rädd för att bli ännu fetare
Jag är rädd för att äta för mycket
Jag är rädd att tappa kontrollen över allt
Jag är rädd för att inte duga
Jag är rädd att inte bli omtyckt av mina vänner (att de egentligen liksom inte vill vara med mig)
Jag är rädd att förlora min familj

Men jag är nog mest rädd för mig själv

De små ögonblicken när jag för en stund inser att jag duger. När jag känner att människor faktiskt tycker om och älskar mig precis som jag är.

Och att krama mina älsklingsmissar är också ett säkert kort för att göra mig lugn och tillfreds, mjauu)

Att svara på den här har jag längtat efter. Kanske just för att det finns så mycket som gör mig upprörd (haha).


Upsets me:

- När pappa dricker
- När mamma skriker åt lillasyster
- När jag inser hur fet jag är
- När jag inser att mina katter en dag kommer dö
- När jag äter för mycket
- När jag känner mig "utbytt", "dissad" (dålig självkänsla ja!)
- När någon skriker
- När någon dömer mig
- När jag inte gjort något tillräckligt bra
- När jag tänker på framtiden

Ett litet urval bara...

Jag är 14
Står inne på toaletten i källaren
Jagmåsteblismaljagmåsteblismaljagmåsteblismal
Öppnar munnen
Trevar med fingrarna i halsen för första gången
Smakar surt när middagen kommer upp
"Det var ju inte så svårt det här"

På kvällen skriver jag i den svarta anteckningsboken
"Jag provade något nytt idag..."

Detta var början på en lång resa

Vad var det här för random fråga O.o


Kan väl sammanställa månaden med att säga att den har hänt så sjukt mycket på kort tid. Nu syftar jag alltså från 11 feb-11 mars. Orkar egentligen inte ta upp allting, men läser ni min blogg borde ni redan vara ganska uppdaterade på min senaste månad.

Nu längtar jag i alla fall till nästa månad då jag äntligen får träffa min familj en stund igen. Vet att man ska njuta av utlandstillvaron och klart jag gör det, men man kan väl få sakna sina nära och kära lite också...

Jag brukar leva efter att man inte ska ångra någonting. Vad är livet värt om man ska gå runt och ångra massa saker? Det hjälper liksom inte.

Men jag ångrar en sak.

Min otrohet mot min pojkvän.
Dels för att jag gjort sånt bara för att skada mig själv och mest så klart för att det är så jävla elakt. Men jag tänkte inte så förut. Jag var inne i mitt självskadebeteende, lät mig hållas om och försökte förstå vad kärlek var. Min kille är ingen ängel, ibland har han gjort som så jävla osäker. Men han verkar i alla fall aldrig varit otrogen. Det gör ont i mig över att tänka hur jag behandlat honom. Men slut med sånt nu. Inget mer äckligt.

Får alltid lite ångest över att fylla år
Lite åldersnoja hehe


Men mina födelsedagar är allt som oftast fina dagar. Fyller år mitt i sommaren och har därför alltid varit ledig (utom senaste sommaren då jag jobbade). Men nu till en fin födelsedag:

Jag fyller 12 år. Tiden har ännu inte hunnit ikapp mig. Det värsta som händer i mitt liv denna sommar är att Sirius dör i Harry Potter. Jag grät länge, länge. Men det har inte hänt än. Det är min födelsedag och mina kusiner har sovit över hos mig. Vi spelar in film och har skrattat i flera dagar. När släkten kommer får jag tårta med Per Gessle på. Jag får konsertbiljetter till Gyllene Tider. Det är en lycklig dag. Solen skiner och jag är ung och lever i en oförstörd verklighet. Än är det många dagar tills mörkret ska introducera sitt ansikte i mitt liv. Det ska komma somrar då jag inte känner värmen, inte ser ljuset. Dagar då världen reflekterar ett paradis men jag lever i mörkret inom mig.

Men det är min födelsedag. Jag fyller 12 år. Och världen är väldigt fin och oförstörd.

Min första kyss

Måste sätta på låten för att komma i rätt stämning, hitta de rätta orden, trots att jag är rädd för att prata om honom. Rädd för att minnas.

Jag är 14 år
Ligger i min första pojkväns säng
Det är innan allting hände
Innan vi lät våra känslor förstöra oss
Göra hål i verkligheten
Det var innan tårar och innan allt
Jag befann mig på min lägsta vikt någonsin
För toaletterna kände jag redan
Och rakbladen var mina förtrogna

Men jag är 14 år
Jag är ung och naiv
Jag vill tro på kärleken

Jag skrattar åt något pojken säger
Han går och stänger dörren
Sjunker ned på sängen framför mig
Så kommer hans läppar plötsligt nära mig
Det är min första kyss
Det är en ganska fin första kyss egentligen




You're a song
Written by the hands of God
Don't get me wrong cause
This might sound to you a bit odd
But you own the place
Where all my thoughts go hiding
And right under your clothes
Is where I find them

Underneath Your Clothes
There's an endless story
There's the man I chose
There's my territory
And all the things I deserve
For being such a good girl honey

Jag drömmer om att skriva böcker, om att bli en framgångsrik författare. Jag drömmer om familj och livslång vänskap, om en stuga i skogen med massor av katter. Jag drömmer om att bli vacker och smal, om att frid i själen och långa skogspromenader.

Jag drömmer också om att känna att jag hör till, att platsen jag är på känns rätt, att jag ska bli lugn och sluta fly. Jag drömmer om att bli psykoterapeut och om att trivas i livet.

Omöjliga eller möjliga drömmar?

Vi får väl se.

Jo, jag vet, jag försvann lite i helgen.
Det blev till att göra huvudstaden osäker istället.

Men i lördags bar jag en svart, kort sammetsklänning, gråa leggings med blommor och en svart bolero. Det var nämligen fest. En bra utgång! Nu saknar jag mina brudar, men det var ändå så sjukt kul att de var här.

En galen, förrvirrad vecka.

Men kvällen slutade bra tillsammans med Chick och Don't-Mess-With-Me. Känner mig lite älskad igen. Och det är ju en bra sak. Chick och jag passar hela tiden tillsammans. Vi har roligast på fyllan och roligast nyktra. Team Awesome.

Godnatt <3

23:59

En av mina vänner brukar säga att min väska är som ett svart hål
Man kan nämligen hitta nästan vad som helst i den och det får även plats sjukt mycket saker i den
Just nu är dock det svarta hålet ganska lätt i vikt

Om vi kikar i den finner vi just nu:

- En gammal och nött mp3-spelare från sommaren 2006. Den är tejpad och man måste hålla den i ett visst läge när man överför filer. Men den funkar än och den får alltid följa med mig.
- Ganska nya hörlurar, billiga, för att jag alltid sliter ut dem så fort
- Gröna halstabletter i en smaragdgrön plåtburk
- Ett par solglasögon (överlever inte utan)
- Ett franska lexikon jag fått av mamma. På första sidan står det:
"Till Blondie hösten 2010. Lycka till! Mamma"
- Ett paket näsdukar
- En bok; "Parfymen"
- Den svartvita anteckningsboken med alla mina tankar
- En bläckpenna
- En mascara från Isadora
- En tom alvedonförpackning

Och längst ned i väskans inre finns en havsbotten av sand, socker och smulor

Det är vad det svarta hålet innehöll idag

Ur "Family feelings", skrivet den 2010-11-24 kl. 21:59:50


Lillasyster som trycker ned svarta och vita tangenter.
Kärleksballader som hon inte förstår, men spelar ändå.
"Du är förliten", säger jag ofta till henne. Men det är bara för jag vill att det ska vara så.
Hon växer så fort.
Jag vill stanna tiden.


Lillebror som håller min hand.
Drar i den, "Kom nu, Blondie!"
Vi bär tunga tavlor.
Talvor som talar kaos och liv. Kärlek och förvirring.

"Konstnärsfamiljen", skrattar en främling.


Syrran visar trägrodor och lillebror frågar gång på gång:
"Ska du stanna här nu, Blondie? När kommer du och leker med mig?"

...

Skulle göra vad som helst för mina småsyskon, min syskon.
Ska berätta lite om dem


Syster fyller 11 år den här månaden
Hon är så smart och snäll
Jag är stolt över henne
Hon är så duktig på allting
Till och med matte
Som jag är värdelös på
Syster har varit med om mycket skit
Både pågrund av mig, pappa och mamma
Och det är väl så
Dem man älskar mest
Är också de som kan såra en mest

Men jag försöker gottgöra nu
Försöker visa mig stark och trygg
Inte vara den där tonåringen med blodiga armar på toalettgolvet
Herregud syster
Om jag kunde göra den kvällen ogjord
En av de värsta kvällarna i mitt liv

Jag älskar hur syster alltid vill berätta saker för mig
Och hon börjar alltid med orden:
"Men Blondie... Vet du..."
=)


...

Min lillebror
8 år
Ungen med mest energi i hela världen
Hans skratt får mig alltid att smälta
Och när han gråter dör jag
Jag vill döda den som gjort honom ledsen

Vill göra om, vill göra rätt
Lillebror ska aldrig behöva se mig i ångest

Har burit runt på honom sedan han kom
Nu börjar han bli tung
Min lilla, söta bror
Växer för fort
Precis som lillasyster

Bävar för den dagen då de inte längre är barn
Då mina syskon växer upp och blir stora
Måste möta den hårda världen på allvar
Vill ju skydda dem från allt ont

Men ska finnas där även sedan
Jag ska alltid erbjuda dem en fristad

Och jag har många gånger sagt
"De enda barnen jag tycker om är mina egna syskon"
Och det är nog sant
För barn är inte riktigt min grej
De enda jag har tålamod för är just mina syskon


Jag vore inte hel utan mina syskon