Förr eller senare faller allt

Jag kan inte berätta det för någon annan
Men jag kan berätta det för er
I tisdags bestämde jag mig
Om inte 2014 blir ett bättre år
Så tar jag livet av mig vid årets slut
Jag orkar liksom inte mer
Jag ser ingen mening och har inte sett någon på mycket länge
Men jag ger det ett år
Ska försöka göra det bästa av det
 

För många "O"

Berättar för honom hur lugn och peaceful jag har blivit
Att jag inte skadar mig själv
Att jag slutit fred med mig själv
För just då känns det sant
Men när jag ligger där i sängen
Med täcket slingrat runt mig som en lömsk orm
Då känner jag mig inte så säker
"Otillräcklig", viskar den elaka sidan av mig
"Du är tråkig och ful. Inte konstigt att han inte vill vara med dig."
Jag försöker förgäves tysta rösten, vädjar:
"Men det handlar ju inte om det!"
"Jo. Jo, jo, jo.
Det är DIG det är fel på.
Du gör allt FEL.
Du är FÖR snäll.
Du är FÖR dum.
Du är aldrig så som man ska vara."
 
Och tårarna rinner
Otillräcklig
Det där "O"-et tittar argt och besviket på mig
 
Så jävla ovärd, Blondie
 
 
 

En kärleksförklaring till romanernas magi

Lyssnar på de bästa böckerna och lägger pussel
Harry Potter och Holden Caulfield
De håller mig sällskap
Medan jag försöker sammanföra de tusen bitarna framför mig på bordet
Tänker att bitarna är som händelser i livet
Varje liten händelse kan kännas onödig och otillräcklig
När man ännu inte sätt det stora sammanhanget
Eftersom händelsekedjan inte ännu satts ihop
Jag känner mig djup och låter Harrys värld omgärda mig som så många gånger förr
Känslan när jag lyssnar på böckerna är den samma som när jag läste orden för tio år sedan
Jag kommer alltid tillhöra magins värld, och är tacksam för det

Holden talar om livet
Om allt som känns så grått och trist
Jag känner igen känslorna med smärtsam samförståelse
Sluter ögonen och låter orden tränga djupare in i mitt medvetande
Blir ett med bokens regnande bokstäver...

 "Anyway, I keep picturing all these little kids playing some game in this big field of rye and all. Thousands of little kids, and nobody's around — nobody big, I mean — except me. And I'm standing on the edge of some crazy cliff. What I have to do, I have to catch everybody if they start to go over the cliff — I mean if they're running and they don't look where they're going I have to come out from somewhere and catch them. That's all I'd do all day. I'd just be the catcher in the rye and all. I know it's crazy, but that's the only thing I'd really like to be. I know it's crazy."

 

You see, the cage it called, and I said: "Come in, I will not open myself up this way again..."

Ett halvt år har gått
Sex månader
Och jag kysser hans läppar
Känner samma känsla som innan uppbrottet
Samma känsla som jag alltid har känt
Han säger att han saknat mig
Jag säger att jag saknat honom
Dagar i glitter och drömskt ljus
Vi går i affärer
Ser på film
Han kysser mig
Han kramar mig
Han är här och jag bara lever i nuet
För jag vet ju
Det är snart över
Det ändrar ingenting

Idag åkte han
Jag grät tysta tårar på morgonen
"Tänk om du glömmer mig..." 
Viskar jag tyst
"Det är klart jag inte kommer."

Men det spelar nog ingen roll
Om han ville vara med mig skulle han vara det
Oavsett hans dåliga mående
Oavsett jobbet

Men han vill inte vara med mig
Och jag kan gråta hur mycket jag vill

It will not bring him back

 

RSS 2.0