I teorin går det att äta
Fixar med mat tillsammans med pojkvännen
Fiskpinnar...
Paprika i ugn...
Men när allt plötsligt ligger framför mig på tallriken går det inte
Blir handfallen
Det känns ovant
Jag vet inte hur man gör
Börjar peta i maten
Ska verkligen jag äta det här?
Kaloriräkningen börjar i huvudet
Hur mycket är det i en fiskpinne?
Vad innehåller det här egentligen?
Om jag bara äter det här på hela dagen, går det då?
Jag är inte hungrig!
Jag är inte hungrig!
Jag är inte hungrig!

Pojkvännen öser upp ett berg med spagetti, nedkletad med ost
Du måste skämta
Jag äter inte spagetti
Spagetti går inte
När han inte ser skyfflar jag över nästan allt på hans tallrik
Hans besvikna blick möter min
Jag gör en kraftansträngning
Dränker allt i ketchup
Äter en tugga
Det växer i munnen
Det känns som att hoppa utan fallskärm
Okontrollerbart
Jag vet inte vad min tugga innehåller
Jag tycker inte det smakar bra
Jag känner mig inte säker
Men jag gör det för hans skull
Och ändå är det inte tillräckligt
"Ska du lämna allt det där?"
Han skyfflar tillbaka mat på min tallrik
Jag drar åt mig min cola light och ler
"Jo, jag äter bara långsamt."
"Du tycker inte om spagetti."
"Jodå, det är okej."

Kan jag slänga det i soptunnan utan att han märker?
"Ät den här i alla fall."
Får tillbaka en fiskpinne
Jag skär i den
Breder ut den ketchupdränkta spagettin på tallriken
Leker med maten fram och tillbaka
Du måste skämta
Det här klarar jag aldrig
Ställer ifrån mig tallriken
Spagettin ligger övergiven kvar och torkar fast i tallriken
Jag tar upp colaglaset igen
När ska cirkusen ta slut?

Jo, jag finns än
Är mest lycklig
Det är svårt att äta
Har gått ned fem kilo sen jag kom hem för en månad sedan
Byxor jag inte kunnat ha på två år passar
Jag får höra att jag är smal
Det är inte riktigt sant
Men det värmer lite ändå
Har många kilo kvar
Minst tio i alla fall
Sedan kanske det räcker?

Min DreamBoy får i alla fall i mig mer
Än någon tidigare lyckats
Han säger
"Äter inte du, äter inte jag"
Och jag vill ju så gärna att han ska äta
Han behöver ju det
Så jag petar i mig mat jag inte ätit på år
Pommesfrites...
Spagetti...
Det känns svårt men jag klarar det
Oroar mig dock att det ska sätta spår
Nu blir det jobb i veckan i alla fall
Då får blåbärssoppan bli min vän igen

Det är så typiskt att det är just maten som ska vara så viktig
Han säger
"Ät upp det där... Det är ju bara lite kvar."
"Nej", säger jag, "Jag kan inte."
"Om du älskar mig kan du väl äta upp det för min skull."
Och jag faller
Han fattar inte vad han ber om
Han ber om en bottenlös ångest
Även om det handlar om några tuggor
Så är det de tuggorna som kommer ge mig mest ångest
Jag slänger resten av maten
"Jag kan inte!"
Han blir tyst. Ledsen.
"Det var ju så lite kvar."
Jag önskar att jag kunde få honom att förstå
Säga
"Men det är inte jag som bestämmer."
För det är det inte
Jag bävar för mina dåliga dagar
Dagar då jag inte kan alls
Vad kommer hända då?
Det är inte jag som bestämmer
Det är Hon
Det är ångesten
Och jag blir så rädd
Rädd att tappa kontrollen

Maten då?
Vilken mat
Äter sällan eller aldrig
Tänker inte ens på det
Reflekterar inte
Är inte sugen
Tycker inte om någonting
Om jag måste äta något mer än kalorifri blåbärssoppa vänder sig magen
Han, min älskade,
Försöker få mig att äta
Tar inte ett nej
Fixar mat
Som jag inte äter
Han blir besviken
Men vad ska jag göra?
Han lyfter mig
Bär mig, och jag skriker
Han är stark, jag vet
Han kan bära mer än 90 kilo
Och från dessa siffror ligger jag långt bort
Ändå känns det hemskt
Vill inte att han ska känna min hemska tyngd
Men jag är så sjukt förälskad
Hade glömt hur det kändes
Han är så mycket mer än de föregående
Han är så annorlunda och fantastisk underbar
Han kan knuffa ned mig på sängen med händerna i mitt hår och kyssa mig tills jag tappar andan
Han kan vara så försiktig, hålla om mig mjukt och lugnt
Viska sockerord i mina öron
Precis som förr

Men det här är annorlunda
Han är äldre
Jag är äldre
Men kärleken fortsätter vara oförändrad

Åh.
Jag måste väl berätta för er...
Har lämnat pojkvännen
Är tillsammans med
Honom
Jo, det är sant
Även om det fortfarande känns som en dröm

Jag älskar dig

Mind-fuck på flera plan
I drömmarna
I verkligheten

I det som brukade vara min verklighet
Någon annan har tagit över mitt liv
Lever mitt liv med min familj och mina kompisar

I drömmarna
Han ska träffa någon annan
Jag dör
Ändå kommer någon annan fram i drömmen
Någon magisk
Vem är det?

När ska förvirringen lägga sig?
När ska allt sluta göra ont?
Kan jag inte bara få Honom?

Jobbade 7-16
Hann inte äta
Eller jo visst kunde jag hunnit
Men med stressen i magen blir det bara värre
Så det har inte blivit någon mat idag

Nu har jag en halv liter te i magen i alla fall,
Ska man våga sig ut på en promenad i den nyfallna snön?

Jo, men okej

Jobbar
Jobbar
Jobbar

Slipper tänka då
Finner mening i mitt arbete
Varför ha ett liv när man kan jobba?
Please others instead of yourself
Förundras över hur det känns att skära mat
Pirrar lite i fingertopparna
Så länge jag vet att maten inte är min
Att jag inte behöver äta den

Varför äta när man kan jobba
Varför tänka när man kan jobba
Varför oroa sig när man kan jobba

Jo jag står still
Ingenting händer
Jag väntar på något

Om du vill ha mig, nu kan du få mig så lätt