MOVE ON

Som att leka med döden
Men jag bryr mig inte längre
Tårarna blir is
Mitt hjärta som ältar
Ältar ältar ältar
Varför varför varför
 
Borrar ned näsan i kattens mjuka päls
Nu finns bara du och jag
Jag och pälsängeln
Kanske är det bra?
 
"If God shuts a door,
stop banging on it!
Trust that whatevere is behind it
is not meant for you"
 

Men vad ska det hela leda till?
Kanske dör jag imorgon
Lättnad?
Vill bara bli fri från alla tankar
Hur lång tid ska det ta?
Hur många minuter, dagar
Innan minnena slutar spelas upp i mitt huvud?
Det gör mig galen
 
 
 
 
 
 

Och varje moln är trasigt

Har börjar springa på allvar
Finner någon slags frid i huvudet då
Peace of mind
Blir nästan lycklig
 
Så skönt att endast fokusera på att fortsätta springa
Steg efter steg
Springa i takt till musiken som strömmar in i mina öron och skapar lugn
 
Du säger att kärleken aldrig var till för dig
Att du aldrig känt vinden högt över trädtoppen
Du säger att den delar sig vid kinden
Och blir hel igen bakom dig

 
Katten ligger och spinner på magen 
Vad mer kan man egentligen begära
Livet är bra nu
Det funkar
Kanske inte är rusig av lycka
Men är neutral
Ganska svart innanför, men det kommer nog dröja innan jag kan ändra den färgen
Jag klarar mig och det får räcka
 
Har börjat fundera på mat igen
Eller rättare sagt frånvaro av mat
Är det dags nu? 
Har börjat äta mindre
Skipping meals
Känner mig upprymd
Kontroll! 
 
Men Blondie.
Låt dig inte luras igen
Minns du inte hur det var?
Ändlösa timmar i affären som bara resulterade i inhandlandet av luft
Dagar då du öppnade kylen och insåg
"Idag går det inte att äta. Jag kan inte idag"
Och dessa dagar blev fler och fler
Minns du inte?!
Du har kämpat så jävla hård för att kunna äta normalt igen
 
Men jag är inte normal, det är det som är problemet
Även nu finns matdemonerna
De ligger där och sover i magen
Väntar på att jag ska bli fet så de kan börja viska åt mig igen
"Du är fet du är ful du är fet du är ful"
 
Men förlåt
Tänker inte bli fet igen.
Ska bli smal nu.
På riktigt.
 
 

Sail

This is how I show my love
I made it in my mind because
I blame it on my A.D.D. baby
 
Snurrigt i huvudet av tankar och känslor
Vi har träffats några gånger efter uppbrottet
Varje gång är det nästan som förut, fast ändå annorlunda
Vi är ju inte tillsammans
Ändå slutar det alltid med att han hoppar på mig
Slickar mig i ansiktet, smeker min kropp, drar mig i håret
Till en börjar skriker jag
Nej
Nej, det här går ju inte
Kan inte låta dig
Vi är inte...
Sedan släpper alla "borde inte" tankar
För jag älskar ju honom
Jag vill ha hans läppar mot mina
Vill att han ska slicka mig över ansiktet
För det är ju så det ska vara
 
This is how an angel dies
I blame it on my own sick pride
Blame it on my A.D.D. baby
 
Han trycker ned mig mot sängen
Sliter av mig kläderna
Jag låter det ske
Intensivitet som får fönstren att skallra
Väggarna att glöda
 
Jagälskardigjagälskardigjagälskardig

Maybe I should cry for help
Maybe I should kill myself (myself)
Blame it on my A.D.D. baby
 
Efter den fantastiska jordbävningen tystnar världen
Vi ligger tillsammans i mörkret
Hans arm under min nacke
Jag gråter
Han sover
Och jag älskar honom fastän det får mig att gå sönder
 
Maybe I'm a different breed
Maybe I'm not listening
So blame it on my A.D.D. baby
 
"Jag älskar dig"
"Ååh... men Blondie..."
 
Hör smärtan i hans röst
Han är borta från mig trots att jag har hans hud mot min hud
Borta
Gone
Sail
 
 
 
 

Hur slutar man älska?

Hur gör man? 
Hur slutar man älska den som betydde mest?
Den man skapade allting för?
Gråter när jag inser att det inte går
Jag kommer aldrig sluta älska honom
Har alltid älskat honom alldeles för mycket och nu kan jag inte sluta
Trots att minuterna och timmarna går
Trots att dagarna har blivit veckor och veckor månader
Jag känner likadant med en glödande smärta som hotar kväva mig
Vad gör man?

Damm

Så svårt med vad jag känner
Vad jag borde känna och om jag känner någonting eller ingenting
Att känna ingenting alls kan också göra ont
Fångar varje ord
Till vilken nytta?
Vad vill jag egentligen?
Vad finns det kvar av allt som var?
Inte mycket egentligen
Suddiga grå fragment av något som skulle bli ett nytt liv
Något som togs ifrån mig
Nu har jag kupat händerna runt det där suddiga
Tittar på det och låtsas att det är okej
Okej att det som skulle bli så mycket blev så lite
Okej att flytta till ny stad igen och börja om
Igen
 
Släpp det nu
Och jag släpper det
För det finns ju egentligen inte
Låter händerna glida isär
Fragmenten som liknar damm dalar till marken som gråa snöflingor
Allt det gamla blir till sist bara ett lager grått på marken
 
Jag ser på det gråa, oigenkännliga som en gång var ett färgsprakande liv
Sedan andas jag in
Och går

RSS 2.0