Men jag tänker aldrig dö, nej

Nu ska jag skriva ett happy inlägg

 

Tänker ofta att jag ska skriva

Men så blir det ändå inte av

Jag slutade skriva i dagboken när kissen försvann

Såg liksom ingen mening med att föreviga orden

Men tiden fortsätter att måla, som Volbeat skulle sagt

 

Jag har varit lugn igen

Visst, några tårar i duschen efter långt jobbpass

Men jag har hållit löftet till pojkvännen att inte slå mig själv

Hur länge vet jag inte, veckor i alla fall

Jag vill inte att han börjar hata mig

 

Vi ska flytta till större lägenhet

Min andra kisse kan äntligen komma och bo med mig igen

Jag har saknat henne så

Min pratiga myskatt

 

Jag har blandat siffror med ord idag

Jag som är så rädd för siffror

Men det har gått bra

Jag har känt mig helt tillfreds

Varken superlycklig eller svartångest

Något där mitt emellan

Precis lagom

Låter livet få en lugn rosa nyans

Vem har sagt att livet måste vara i gråskala?

Det kan väl få vara skymningsrosa?

 

Jag skickar lite lugn och glädje till alla ni därute

Som just nu låter ögonen dansa längs med mina rader av ord

Jag hoppas ni kan få vara lite lyckliga

Det förtjänar ni

<3

 

 

<3

Jag tror du har rätt. R verkar sannerligen inte förstå att människorna i hennes omgivning har egna behov och inte enbart finns till för att tillfredsställa henne. Det är svårt när man inte inser att man blir utnyttad förrän efter ett tag, då blir det så himla svårt att plötsligt sätta upp gränser. Du är ju förberedd nu i alla fall på att du kommer komma i kontakt med din gamla utnyttjande vän. Kanske om du sätter tydliga gränser direkt att det kan fungera? :) Haha, som om det är barn det handlar om, som behöver uppfostran! Men det är väl kanske inte så långt ifrån sanningen, haha.

Vad härligt att du inte spytt på ett halvår! :D Bra jobbat! Nej det är verkligen inte värt det utan något man bör låta bli :)