Jag blir nog lite knäpp av att vara ensam för länge

Ändå har jag börjat tycka det är skönt

Inget socialt spel

Inga ord

Jag behöver inte finnas för någon

Bara ligga i tystnaden för mig själv

Gråter ibland, men det går över

Jag är fortfarande rädd för ångesten, fast jag vet att den inte kan skada mig

Det är det bara jag själv som kan

 

Jag har svikit så många

När kissen dog slutade jag liksom bry mig

Och det kunde inte människor acceptera

Jag skulle vara stark och organiserad som vanligt

Jag skulle vara som folk förväntade sig

Men det var jag inte

Och det gav mig problem

 

Jag bara vände mig om och gick

 

 

Ungefär så kändes det

 

Jag skriver

Historier flyter ned på elektroniska papper

Ord, ord, ord

Bara för att få skriva något annat än pluggerier

Det blir snurriga historier

Men ändå ganska bra

Ler åt mina ord

De tillhör bara mig

Tänk vilka världar man kan skapa endast med meningar

 

Tenta igen imorgon

Det går nog inte

Har pluggat, men kan inte allt

Men det får bli som det bli

Idag har jag inte känt mig stressad

Låg och grät hela måndagen i tentaångest

Men nu är jag stum

Funderar på om jag ska sova ensam ännu en natt

Eller bege mig till pojkvännens trygga famn

 

Men jag har distansierat mig

Det är sånt som händer

Han har sina egna problem

Han är mannen i mitt liv

Men jag blir lite ledsen ändå

Tappar orken

 

Men jag har ändå mig själv

Om allt annat rasar ska jag ändå finnas kvar

Ett tag till i alla fall