Igår kväll träffade jag en ny, awesome brud
Det kändes liksom bara så rätt
Vi pratade, skrattade, och jag avgudade hennes norrländska
Hon är vacker, hon är smart
Hon är min typ av människa
En sådan jag vill lära känna

Och hon bor inte allt för långt borta
Ungefär där landsbyggden börjar
Där staden slutar
Och fälten breder ut sitt gula täcke
Ungefär där

Jag brukar skratta åt Awesomeness när hon träffar nya människor
Det är alltid lika spännande att få höra domen efteråt

"I love her!"
Eller
"I don't like him."

Alltid allt
Eller inget

Och nu inser jag att jag är likadan
Jag vill inte döma snabbt
Ändå är det så

Antingen älskar jag
Eller hatar


Well, Norrländskan vann direkt