Kommer nu tala om kärlek i dess renaste form, oförstörd kärlek. Inte sådan som jag upplevt i tonåren med krossade hjärtan intima kyssar och allt som gör att kärlek mognar. Nu blir det om barnslig kärlek, sådan kärlek som man kände innan man visste vad kärlek egentligen var.


Min allra första kärlek hette Anton.
Jag var tio år och vi gick i samma klass.
Han var smart, en tänkare
Han hade två katter
Precis som jag
Vi pratade i telefon mycket
Jag var kär i honom, han var inte kär i mig
Men det gjorde inte så mycket
Vi pussades en gång i "Ryska Posten"
Han var en fin första kärlek

Vi blev äldre, jag förändrades mycket till utseendet
Färgade håret i regnbågens alla färger
Han ser fortfarande likadan ut som då, när vi var tio år
Bara äldre

Vi har ingen kontakt längre
Men jag vet att han finns
Han vet att jag finns