Let the poets cry themselves to sleep

Slår händerna för öronen.
Försöker stänga ute skriken och gråten.
För en gångs skull är det inte jag.
Men ångesten av att höra tårarna...
Det svarta hålet växer i magen.
Gör mig likgiltig.
Jag gråter med henne inombords,
men mina ögon är torra.
Låter inte impulsen att springa och trösta få övertaget.
Hon vill antagligen inte ha min tröst.
Och jag vill hem.
Hem till livet jag känner till.
Hem till mitt liv.

åh tack så mycket fär dom orden. det var det jag behövde höra för att inte känna mig som en misslyckad nolla. Att det finns fler som förstår mig :) många kramar

sv: aha okej... hur mkt är 1/4 tsk i gram då?



negativa kalorier?



just nu känner jag mig helt blåst men ja ;) man lär sig så länge man lever =)