Du ser andra halvan av solen när den sjunker i väst

 Du springer aldrig ifatt,
när jag väl är där
jag vill inte tänka framåt
men är livrädd att fastna här
nu kan det vara för sent
att säga som det är
 
Ständigt denna oro
Framtiden skrämmer mig
Paralyserar mig
Får mig att slås ur balans
Hur kommer allting bli?
Var bor jag om några månader?
Vilken skola?
Vilken stad?
 
Ständigt dömd att börja om på nytt
Och jag som är så rädd för förändring
 
Tårarna började rinna när jag satt mig bakom ratten
Vad han än säger kommer jag aldrig kunna lita på honom
Det är inte hans fel
Men jag kan inte lita på någon
Det är bara så
Människan är opålitlig, nyckfull
Jag kan inte lita på någon
Och det gör mig ledsen
 
Vi testar nya vägar som aldrig tycks ta slut
vi har försökt att fånga den andra men aldrig nått ut
jag vill ha en sista chans så jag säger det rakt ut


Försöker vara vardagsglad
Vara nöjd med allt
Men tårarna kommer ändå
Jag vill ha passion
Jag vill förirra mig i rusiga vårkänslor
Men det vill sig inte riktigt
Nätterna är för kalla än
 
Drömmer mardrömmar om svek
Vaknar i panik
Han ligger nära mig, håller om mig
Mitt hjärta börjar återfå jämn takt
Men det är ändå inte tillräckligt
Jag är så rädd
Så rädd för att bli sårad
Broken, down, sönderslagen
 
Men hur ska man kunna leva
Om man ständigt går runt och är rädd?
Det är omöjligt
Jag måste lugna ned mig
Men hur, hur, hur??
 
Jag vill ha dig nu som jag hade dig förut
jag vill ha dig nu som jag hade dig förut
 

Shoreline

Lätt att bli tyst
Lätt att sluta orka
Jag har varit ovanför vattenytan i många dagar nu
Jag säger dagar
För det kan handla om timmar
Om minuter över vattenytan
Då är flera dagar väldigt bra

Men jag är inte som förut
Jag är smått avdomnad
Känner inte så mycket, för jag vill inte känna

Det finns en hopplöshet som långsamt växer sig större inombords
Likt ett höstträd, naket med spretande grenar
Grenarna river mig i magen
Påminner mig om att hopplöshetens träd fortfarande växer
Och än är det långt till våren

Ever since I was eight or nine
I've been standing on the shoreline...

Musiken i öronen
Får ångesten att stilla sig
Det räcker, jag orkar inte
Till slut finns bara hopplöshet och olustig besvikelse kvar


Moon

Jag blir nog lite knäpp av att vara ensam för länge
Ändå har jag börjat tycka det är skönt
Inget socialt spel
Inga ord
Jag behöver inte finnas för någon
Bara ligga i tystnaden för mig själv
Gråter ibland, men det går över
Jag är fortfarande rädd för ångesten, fast jag vet att den inte kan skada mig
Det är det bara jag själv som kan
 
Jag har svikit så många
När kissen dog slutade jag liksom bry mig
Och det kunde inte människor acceptera
Jag skulle vara stark och organiserad som vanligt
Jag skulle vara som folk förväntade sig
Men det var jag inte
Och det gav mig problem
 
Jag bara vände mig om och gick
 
Nu har snön täckt över alla mina spår
Jag går inte längre, där ni andra går
Jag har skurit av min tunga,
Ni skulle ändå aldrig förstå
 
Ungefär så kändes det
 

Jag skriver
Historier flyter ned på elektroniska papper
Ord, ord, ord
Bara för att få skriva något annat än pluggerier

Det blir snurriga historier
Men ändå ganska bra
Ler åt mina ord
De tillhör bara mig
Tänk vilka världar man kan skapa endast med meningar
 
Tenta igen imorgon
Det går nog inte
Har pluggat, men kan inte allt
Men det får bli som det bli
Idag har jag inte känt mig stressad
Låg och grät hela måndagen i tentaångest
Men nu är jag stum
Funderar på om jag ska sova ensam ännu en natt
Eller bege mig till pojkvännens trygga famn
 
Men jag har distansierat mig
Det är sånt som händer
Han har sina egna problem
Han är mannen i mitt liv
Men jag blir lite ledsen ändå
Tappar orken
 
Men jag har ändå mig själv
Om allt annat rasar ska jag ändå finnas kvar
Ett tag till i alla fall
 
Vi lever på lånad tid
 
 

När världen plötsligt är upp och ned och man faller

Skriver ord tills bläcket flyter ihop
Bildar suddiga, obegripliga meningar
Ett bläckhav på vitt papper
 
Ingenting är som förr
Min katt dog för 23 dagar sedan
De första veckorna efter kunde jag bara inte förstå att världen fortsatte existera
 
Pojkvännen ber mig flytta
Måste plugga säger han
Och jag vet ju det
Men ändå går jag sönder lite till
Flippar ur totalt och skär mig för första gången på månader
Det var igår
 
Idag var det hemtenta som gällde
Jag mår okej idag
Ingenting är bra
Men det fungerar ändå
 
 

Bara ljud

Ny dag
Lämnar allt bakom
Letar lugn och frid på promenad över vitt paradis
Men finner bara kyla

Suger i mig orden
Ge mig fler
Ge mig lugn

Behöver nog ha sex
Bli ganska mycket använd
Dragen i håret
Din hand över min mun
Något sånt

Men kan jag känna något alls?


Don't you worry child

Ont innanför
Fryser trots tröjan av ull
Fryser trots att jag druckit kaffe
Med kanel
Sånt du brukar säga smakar jul
 
Du kommer snart komma tillbaka
Jag har inte låst dörren
Du kommer ta dina saker
Du kommer inte prata med mig
Jag kommer sitta tyst
För jag vet inte vad jag ska säga
Vill inte bli avvisad
 
Borde åka härifrån
Vad väntar jag på?
Jag vill inte sakna dig
Jag vill inte vara utan dig
 
Allt blir så svårt med känslor
 
 
 
There was a time, I met a boy of a different kind
We ruled the world,
Thought I’ll never lose her out of sight, we were so young
I think of her now and then
I still hear the songs reminding me of a friend
 
 

You make things difficult

I'm going crazy living this way
I'm giving all my life to you
Baby, I'm crazy
But I'm going insane
I shouldn't love you like I do
 
 
Så svårt
Dörren slår igen
Smällen ekar i trapphuset
Du springer nedåt
Tre trappor och du är borta
Jag sitter kvar ensam på sängkanten
Mållös och tyst
Allt gick så fort
Jag skulle ju följa med
Men du är borta
Och här är jag ensam kvar
Jag stirrar oseende på svarta gardiner
Tar upp penna och papper
Skriver
"Det är såna här situationer som gör att jag borde stannat med mina romanhjältar i böckernas värld..."
 
 

I ditt öga var en storm jag såg

Så sitter jag här i köket i alla fall
Lyssnar på pojkvännen och hans kompis snack
De spelar bilspel och jag vet inte hur jag ska bete mig
Jag var social, skrattade på rätt ställen
Men nu sitter jag här med vardagsångest
Har bara så otroligt tråkigt
Allt känns så meningslöst
Höstdepressionen kramar om mig än
Trots att de vackra, värmande flingorna faller
Vintern är så vacker
Jag kan andas i den kalla luften
Men idag var det storm
Har inte varit ute
Kan inte skiva längre heller, nej
Blir så frustrerad ofta
Slår händerna mot huvudet
Försöker fördumma mig själv
Om jag slår tillräckligt hårt kanske jag slipper alla meningslösa tankar
Som snurrar runt i mitt huvud
Jag tänker för mycket,
Det är mitt problem
Så slå
Slå ut alla tankar
Slå tills stjärnorna framträder för min inre blick
Tills trummorna börjar slå innanför tinningarna
Slå
 
 

Life is no box of chocolat

Snart dags att byta stad igen
Mina timmar är räknade
Åter ska mitt huvud fyllas med kunskap
Skönt att bara släppa allt
Lämna allt bakom mig
Men också skrämmade
Jag har jobbat så otroligt mycket de här 8 månaderna
Nu måste min hjärna ställas om
Ny stad
Nytt liv
Men mitt förbannade psyke kommer följa mig
Måste packa ned mitt lc
Vet knappt vart jag ska ta vägen
Det löser sig säkert
Nu gömmer jag mig för chefen
Kan inte se henne i ögonen
"När allt till sist rasar är det inte ditt fel."
Flyr innan allt faller

Men att flytta hemifrån känns stort
Är rädd att svälta ihjäl
Lämnas kall och utan puls
Ensam

Well
Som en god vän brukar säga

"Life is a bitch. Then you marry one. And then you die."


Let me hold you

För jag vill ju inte fastna där igen
Räkna kalorier
Förfasas
Gå runt i affären i timmar
Plocka upp
Lägga tillbaka
Plocka upp
För höga siffror
Lägga tillbaka
Det var en pina
En otrolig rädsla

Men jag vill ju ned lite mer
Jag väger egentligen inte för mycket
Jag ser väl okej ut
Men snälla
Några kilo bort?
Så man kanske kan få känna sig lite fin?
Kanske bara lite?


Så många illusioner som har rasat och så långa vägar kvar

Jag vet att han kommer börja förakta mig om jag börjar strula med maten igen
Det finns redan en oro och tillbakadragenhet i hans handlingar efter den där kvällen förra veckan
Jag stod i duschen
Hade jobbat ett långt arbetspass
Ville bara krypa upp bredvid honom i soffan och mysa mig nära honom
Känna hans doft
Borra in näsan mot hans hals, hans hår, hans lena hud
 
Men när jag kom ut från duschen stod en plastskål med uppvärmd pastasallad på bordet
Jag kände hur paniken började sprida sig i kroppen
"Är du hungrig älskling?"
Jag uttalar orden så lungt jag förmår
"Nej, det är till dig."
Jag sväljer.
Pasta är det värsta jag vet.
Han vet det också.
Så varför har han värmt pasta till mig halv elva på kvällen?
"Jag är inte hungrig", nästan viskar jag.
"Jag är för trött, jag kan inte äta så här sent."
Jag känner mig som världens sämsta människa när han tyst lyfter bort maten

Min pojkvän har ansträngt sig för min skull, bryr sig om att jag ska må bra
Och här kommer jag och är så otacksam
Han verkar besviken på mig och jag förstår honom
Kvällen är förstörd, i alla fall för mig
Nu kan jag inte slappna av
Jag gråter tysta tårar mot köksfönstret
Kraftlös
Varför var han tvungen att ta fram den där maten?
"Du kunde ha frågat mig först",
Säger jag tyst
 
Han låtsas att allt är bra
Jag kan inte riktigt låtsas
Dagen efter pratar han om att han oroar sig för mina matvanor
Jag vill bara skära ut något inom mig och slänga det, långt, långt bort
 
"Jag äter, det är lugnt, blablablabla."
 
 
 
Nu är han långt borta från mig
Fyra dagar
Utan honom
Minst lika många till
Det känns så långt
 
Vem är jag?
Vem blir jag utan honom?
 
Jag minns tiden innan förstås
Men jag blir rädd för mig själv
Det är inte sunt att vara så uppe i en annan människa...
Men vad gör man?
Jag har varit kär i honom sen första gången vi träffades
Hur skulle jag någonsin kunna backa ur
 
Visst är det konstigt vad kärlek kan göra med oss?
 

...

Jag har förändrats.
Det är allt.

Bring the rain


Fick panik över framtiden



Angels will carry you home



Vill ha honom föralltid
Men föralltid är en lång tid
Hur mycket av tiden är min?

När jag går ned... Ber du om mer...

Hur går det för Blondie?

Semester i värmen
Åt sporadiskt
Gick långa bergspromenader

Jobbar
Äter sporadiskt
Ibland inte alls, ibland yoghurt

Kärleken
Äter mer med honom
Ångesten har lättat en del
Kan äta tacos utan ångest
Men det är ungefär så långt jag går

Tycker liksom inte om mat
Är fortfarande otrygg med kalorier
Tappar kontrollen
Mest yoghurt

Har inte gått upp
Har inte direkt gått ned
Eller jo kanske 1-2 kilo sen jag skrev sist
Just nu handlar det inte om siffrorna på vågen
Det handlar bara om kontrollen
Och bristen på matlust





A thousand miles seems pretty far, but they've got planes and trains and cars, I'd walk to you if I had no other way...



Faller ibland
Igår kom det svarta ångestmolnet över mig igen
Handlar nog mest om utmattning egentligen
Har haft feber och förkylning
Men ändå jobbat
Ändå plågat ut mig själv på långa promenader
För det är bara så jag vet hur man lever
Idag är det dock nog
Tänker inte jobba idag
De får bli sura på mig
Tänker rida och ligga inne och se någon film
Det var så länge sen

Saknar pojkvännen
Saknar hans närhet
Vi kunde bara ses knappt ett dygn i fredags
Och nu ses vi inte förrän på fredag igen
Jag behöver honom
Självständigheten har flygit iväg
Men ni vet, han är bara så sjukt fin
Jag hoppas verkligen att det är vi resten av livet
Det känns så rätt

Dock kommer vi  inte kunna ses så mycket som vi skulle vilja under våren
Han pluggar, jag jobbar
Men
En dag
Ska jag aldrig vara ifrån honom igen <3

Hey there Delilah
Don't you worry about the distance
I'm right there if you get lonely
Give this song another listen
Close your eyes
Listen to my voice, it's my disguise
I'm by your side



A thousand miles seems pretty far,
but they've got planes and trains and cars,
I'd walk to you if I had no other way...

Det eviga tjatet

"Du kommer få brist-sjukdomar när du äter som du gör!"

Jag gör en omogen grimas till svar på mammas gnälliga kommentar...



"Egentligen vill jag bjuda dig på mat idag. Så jag vet att du äter."
"Jag äter."

Vet egentligen inte hur mycket pojkvännen förstår av det här, men he's giving me a hard time. Och värre blir det.

Dock har jag ju faktiskt ätit mer de senaste dagarna än på veckor. Ätit mer än en gång om dagen, ätit bröd med ost utan ångest och yoghurt...  Litervis te och cola light.

Att det ska vara så himla svårt att vara lagom...

Om jag bara fick gå ned ca 10 kilo till skulle jag vara nöjd.

You float like a feather, in a beautiful world


Skrivet 6/2 2012

"Du vet väl att en tjej kan äta 2500 kalorier varje dag?"
"Hm, tror det är runt 2000..."


Pojkvännen försöker verkligen
Tänk att han bryr sig ifall jag äter eller inte
Men det är så svårt
Ångesten smyger sig på
Jag måste få ha kontroll
"Kan du inte också äta det?"
Men nej, det kan jag ju inte
Jag måste bestämma själv vad som får komma ned
Har inte kunnat väga mig på två veckor
Tror, hoppas, att jag står kvar på ungefär samma siffror
Har inte ätit speciellt mycket
Men jag vet inte
Det har faktiskt varit skönt att inte springa till vågen varje morgon
Inte låtit den avgöra om det blir en bra eller dålig dag
Nu ska jag promenera lite
Och sedan bär det av till farmor
Andas

Jag saknar honom så att jorden borde spricka

...

Har stängt in känslorna förlänge
Trängt ned allt i ett svart hål i magen
Nu
Imploderar jag

Happy Meal

I teorin går det att äta
Fixar med mat tillsammans med pojkvännen
Fiskpinnar...
Paprika i ugn...

Men när allt plötsligt ligger framför mig på tallriken går det inte
Blir handfallen
Det känns ovant
Jag vet inte hur man gör
Börjar peta i maten
Ska verkligen jag äta det här?
Kaloriräkningen börjar i huvudet
Hur mycket är det i en fiskpinne?
Vad innehåller det här egentligen?
Om jag bara äter det här på hela dagen, går det då?
Jag är inte hungrig!
Jag är inte hungrig!
Jag är inte hungrig!

Pojkvännen öser upp ett berg med spagetti, nedkletad med ost
Du måste skämta
Jag äter inte spagetti
Spagetti går inte

När han inte ser skyfflar jag över nästan allt på hans tallrik
Hans besvikna blick möter min
Jag gör en kraftansträngning
Dränker allt i ketchup
Äter en tugga
Det växer i munnen
Det känns som att hoppa utan fallskärm
Okontrollerbart
Jag vet inte vad min tugga innehåller
Jag tycker inte det smakar bra
Jag känner mig inte säker
Men jag gör det för hans skull
Och ändå är det inte tillräckligt
"Ska du lämna allt det där?"
Han skyfflar tillbaka mat på min tallrik
Jag drar åt mig min cola light och ler
"Jo, jag äter bara långsamt."
"Du tycker inte om spagetti."
"Jodå, det är okej."

Kan jag slänga det i soptunnan utan att han märker?
"Ät den här i alla fall."
Får tillbaka en fiskpinne
Jag skär i den
Breder ut den ketchupdränkta spagettin på tallriken
Leker med maten fram och tillbaka
Du måste skämta
Det här klarar jag aldrig

Ställer ifrån mig tallriken
Spagettin ligger övergiven kvar och torkar fast i tallriken
Jag tar upp colaglaset igen
När ska cirkusen ta slut?

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0