Moon
Jag blir nog lite knäpp av att vara ensam för länge
Ändå har jag börjat tycka det är skönt
Inget socialt spel
Inga ord
Jag behöver inte finnas för någon
Bara ligga i tystnaden för mig själv
Gråter ibland, men det går över
Jag är fortfarande rädd för ångesten, fast jag vet att den inte kan skada mig
Det är det bara jag själv som kan
Jag har svikit så många
När kissen dog slutade jag liksom bry mig
Och det kunde inte människor acceptera
Jag skulle vara stark och organiserad som vanligt
Jag skulle vara som folk förväntade sig
Men det var jag inte
Och det gav mig problem
Jag bara vände mig om och gick
Nu har snön täckt över alla mina spår
Jag går inte längre, där ni andra går
Jag har skurit av min tunga,
Ni skulle ändå aldrig förstå
Ungefär så kändes det
Jag skriver
Historier flyter ned på elektroniska papper
Ord, ord, ord
Bara för att få skriva något annat än pluggerier
Det blir snurriga historier
Men ändå ganska bra
Ler åt mina ord
De tillhör bara mig
Tänk vilka världar man kan skapa endast med meningar
Tenta igen imorgon
Det går nog inte
Har pluggat, men kan inte allt
Men det får bli som det bli
Idag har jag inte känt mig stressad
Låg och grät hela måndagen i tentaångest
Men nu är jag stum
Funderar på om jag ska sova ensam ännu en natt
Eller bege mig till pojkvännens trygga famn
Men jag har distansierat mig
Det är sånt som händer
Han har sina egna problem
Han är mannen i mitt liv
Men jag blir lite ledsen ändå
Tappar orken
Men jag har ändå mig själv
Om allt annat rasar ska jag ändå finnas kvar
Ett tag till i alla fall
Vi lever på lånad tid
Kommentarer
Postat av: Silverglitter
Dina ord, människa. De är fanimej magiska.
Kramar!
Trackback
