Damm
Så svårt med vad jag känner
Vad jag borde känna och om jag känner någonting eller ingenting
Att känna ingenting alls kan också göra ont
Fångar varje ord
Till vilken nytta?
Vad vill jag egentligen?
Vad finns det kvar av allt som var?
Inte mycket egentligen
Suddiga grå fragment av något som skulle bli ett nytt liv
Något som togs ifrån mig
Nu har jag kupat händerna runt det där suddiga
Tittar på det och låtsas att det är okej
Okej att det som skulle bli så mycket blev så lite
Okej att flytta till ny stad igen och börja om
Igen
Släpp det nu
Och jag släpper det
För det finns ju egentligen inte
Låter händerna glida isär
Fragmenten som liknar damm dalar till marken som gråa snöflingor
Allt det gamla blir till sist bara ett lager grått på marken
Jag ser på det gråa, oigenkännliga som en gång var ett färgsprakande liv
Sedan andas jag in
Och går
Kände du mig genom atmosfären?
Hon låg på gatan
medan rymdskeppen
sände meddelanden
genom atmosfären
Hon skär sig i handleden
i solskenet
för hon säger
att hon redan sett Spanien
och världen förtjänar inte dig
Vill inte falla ned i något helvete. Ändå är det nästan som jag söker efter det. Tittar på anorexibilder och skärsår. Kommer jag alltid bära på en längtan att skada mig själv? Skulle gärna skära upp hela mig själv. Låta blodet bilda ett stormigt rött hav på det dammiga golvet. Sluta äta och låta demonerna i huvudet bestämma. Trots att jag vet att det bara skulle få.mig att må dåligt.
Strulade med en söt kille igår och tänkte "om jag kunde känna någonting skulle jag känna något för dig." För han var täckt av färg och tigrar, hade mjuk röst och fina läppar. Sånt där igelkottshår som jag älskar. Men som Håkan sjunger "det har blivit svårt att älska när all kärlek lett till besvikelse."
Är tom på romantiska känslor, känns konstigt men ändå skönt. Jag orkar inte älska mera. Jag orkar inte göra någon annan till hela min värld för att glömma mitt eget helvete. Jag mår bra i lugnet. Jag mår bra här ute hos farmor med katterna, somsken, kaffe och bingolotto. Det räcker.
Så säg som det är
för den här gången
krävs det mer
innan jag öppnar armarna
förlorar mig
och känslorna faller fritt
på midnattsgatorna
för vem skulle bry sig
om våra hjärtan blev förstörda?
Men allt det här vänder sig
in i mig
I want to break free
Trots att jag mår bättre, är ganska glad med tanke på situationen och klarar mig själv så gör det ändå ont att se alla andras små lyckliga liv. På facebook eller i verkliga livet. Söta par som går runt intet ont anande om att mitt förhållande med mannen jag löjligt nog trodde jag skulle tillbringa resten av livet med, är över.
Men det är inte honom jag saknar längre, det är det där mysiga gulliga sambolivet. Sådant som man så lätt kan börja ta förgivet...
Men det är skönt att inte tillhöra någon oxå. Har hela tiden varit någons flickvän i åtta år, killar har kommit och gått, men jag har fortsatt varit "flickvän". Skönt att slippa tjafs. Skönt att inte ha några problem. Skönt att inte behöva förändra sig till något annat. Jag är mig själv och jag tänker göra tusentals misstag utan att behöva stå till svars mot någon kille. Jag är fri!
Och snart ska jag vara lycklig bara jag och katten också. Jag klarar mig. Det gör jag alltid.
"Ska du inte växa ifrån det där snart?"
Det har gått flera veckor nu
Jag börjar nyktra till
Se saker i annat ljus
Idag vaknade jag till och med upp med frid i kroppen
Lugn
Dagarna går och flyter ihop
Tiden fortsätter att rinna fram i en strid ström
Jag har fantastiska vänner
En fantastisk familj
Och en fantastisk syster
Igår skrattade hon så att hon grät och fick till och med mig att le och skratta lite tillbaka
Jag har vandrat i skogen med vänner
Sovit i tält och jobbar nästan jämt
Livet går, för det måste gå
Visst får jag attacker och saknar honom
Gråter den övergivnas gråt
Men att lämnas är en del av livet
En svår del men det måste gå
Som när kissen gick bort
Min stora lurviga, han kommer alltid fylla plats i mitt hjärta med sin randiga päls
Och jag kan aldrig vara med den där unga mannen igen
För det var inte bra för mig
Han förstod mig aldrig
Och jag älskade honom för mycket
Ingen är perfekt
Men när jag sa att jag ofta vill skada mig
sa han bara:
"Men ska du inte växa ifrån det där snart?"
Det var ett slag i ansiktet och någonting stängdes i mig då
Jag behöver inte honom...
Men jag behöver mig själv
Och jag ska verkligen försöka ta hand om mig själv nu :)
...
Ångrar mig så fort jag skickat iväg SMSet
Önskar livet var som förut
Jag och du
</3
Trafik motorväg musik vind smärta
Låter rockmusikens underbara dundrande toner fylla bilen
Låter fönstret vara nedvevat
Hör motorvägens trafikkaos på avstånd
Saknar dig
Saknar dig
Saknar dig
Vad gör man?
Slutar vara så fäst
Men ni vet, han var den rätte för mig
The one
Som jag sa för så länge sedan:
"The one that got away"
Och nu är det plötsligt sant
Ett så plötsligt uppbrott
Hur gör man
Hur gör man för att inte bli galen?
Asfalt skog sol och ångest
Att jag slutat äta är egentligen ovisentligt
Det är klart att det blir så
När livet vänds upp och ned
Jag måste ju försöka kontrollera någonting i min tillvaro och maten är det första som får ta smällen
Gick och gick och gick idag
I vänners sällskap som tur var
Jag har så fina vänner
Och tur är det
Mer än 18000 steg men jag ville fortsätta
Aldrig sluta
Varför ska jag sluta gå när du ändå inte finns här?
Jag måste göra någonting med detta vakuum i tiden
Snälla... Jag behöver dig
Hjärtslag
Tiden har slutat existera
Och om den existerar
Är det bara en serie långa ögonblick
En lång väntan på att allt ska bli som vanligt
Och om det inte blir som vanligt
Om han inte kommer tillbaka, Blondie
Vad ska du göra då?
Jag vet inte
Jag vet inte
Världen har rasat samman
Allt jag ville ha var en vanligt mysigt litet liv
Ett liv med mitt namn bredvid ditt namn på brevlådan
En säng som doftar som du och mitt öra mot ditt bröst
Lyssnandes på dina ojämna hjärtslag
Vad ska jag göra utan de där hjärtslagen?
Tiden har slutat existera
Ändå är varje ögonblick en pina
Kom tillbaka, min älskade
Kom tillbaka
En finare värld
Jag saknar mitt 12-åriga jags fantasi
Jag var förirrad i böckerna och historiernas värld
Min fantasi har försvunnit
Jag lever i den grå verkligheten
Ge mig fantasin tillbaka
Jag var förirrad i böckerna och historiernas värld
Min fantasi har försvunnit
Jag lever i den grå verkligheten
Ge mig fantasin tillbaka
Utan hopp
Det har börjat gå utför
Tänker ofta på att dö
På att göra slut på lidandet
Är det här dagen jag gör det?
Varför inte liksom
Varför ska jag behöva utstå detta?
Och vad är egentligen problemet
Just nu är det värsta att pojkvännen gått in i någon sorrts kris
Han mår skit, vill vara ensam och gå igenom det själv
Jag får inte hjälpa till
Och vad kan egentligen jag göra?
Jag vet hur man mår dåligt
Men jag vet inte hur man slutar
Det som känns värst är egentligen att det saknas konkreta problem
Jag har ett jobb
En familj
Ny lägenhet och en hel framtid
Varför är jag svart på insidan?
Varför kan jag inte få må bra?
Lycklig är att ta i, jag vill bara må bra
Alltinf har rasat
Det är så mycket som gör ont
Trots det fortsätter solen att skina
Jag fortsätter att andas om och stötvis och osäkert
Vad gör man?
Rider ut stormen
Men om man inte orkar?
"Jag vill egentligen inte dö
Jag vill vara inte leva"
Panik
Har varit väldigt nere trött och deppig den senaste månaden
Ständigt fullt upp med jobb och flyttning
Drabbades av panik första kvällen i nya lägenheten
Det var någonting pojkvännen sa och jag stängde av
Han tjatade på mig sedan, vad är det, vad är det?
Höll fast mig tills jag började skrika av panik, släpp, släpp, släpp
Han pressade pannan mot min käke
Jag slog mig loss
Ville ha honom nära igen när han gick
Slog mig själv
Han avskyr det
Efteråt lovade jag igen att aldrig flippa så
Men hur ska jag kunna vara normal?
Jag försöker
Men det är aldrig tillräckligt
Blåmärke på kinden
Intensiv
För jag kan ju aldrig vara lagom
Jobbet eller mat, studier eller träning
Aldrig lagom
Ständigt denna prestationskamp om att vara lite bättre, orka lite mer
Till slut orkar jag ingenting
Det är då hopplösheten infinner sig
Stu-"dying"
Det här med att plugga
Ångesten
Stressen
Rastlösheten
Varför ska det behöva vara så här?
Lärare som inte kan undervisa
Lärare som inte lämnar ut rätt kursmaterial
Böcker skrivna på grekiska
Varför?
Egentligen borde examensbeviset bara innehålla ett ord
"Överlevde"
Vissa säger tycker det är kul att plugga
Lära sig nya saker
Jovisst, lära sig nya saker i alla ära
Men allt runt omkring?
Rädslan att inte klara tentan
Tusentals sidor att läsa
Att inte förstå
Att tänka för mycket
Jag är en sån som behöver arbeta med händerna för att vara lugn
Jag behöver rutiner
Vardagliga sysslor är det enda
Som kan hålla vargarna inom mig i schack
När jag pluggar har jag för mycket tid att börja tänka på annat
Förirrar mig i tankemönster som inte leder någonstans
Låt mig slippa tänka
Jag tänker redan för mycket
Nu sitter jag här och ska lära mig saker
För att om tre år kan det ge mig ett papper som säger att jag är lämpad att arbeta ute i samhället
Jag ska bli en av dessa professionella
Vad är det för fel på mig nu?
Jag har arbetat sedan jag var 18, varför ska detta lilla papper lyckas göra så mycket?
Men det är ju så
Kanske är det bra
Men det känns lite hemskt att man idag knappt ska kunna få vettiga jobb om man inte studerat på universitetet
Det känns lite fel
För det finns massor av duktiga människor som inte passar i klassrummet
Och varför ska de ha en sämre chans att tjäna vettigt med pengar?
Nu har jag flummat iväg igen
Bäst att försöka rensa huvudet
Och återvända
Till
Böckerna
Bliss
Himlen täcks av moln och lämnar luften fuktig och kylig
En påminnelse om de tidiga morgontimmarnas kvarvarande existens
Jag andas in den friska luften
Känner hur jag renas inombords
Gårdagens oro känns långt borta
Jag lever i nuet
Men jag tänker aldrig dö, nej
Nu ska jag skriva ett happy inlägg
Tänker ofta att jag ska skriva
Men så blir det ändå inte av
Jag slutade skriva i dagboken när kissen försvann
Såg liksom ingen mening med att föreviga orden
Men tiden fortsätter att måla, som Volbeat skulle sagt
Jag har varit lugn igen
Visst, några tårar i duschen efter långt jobbpass
Men jag har hållit löftet till pojkvännen att inte slå mig själv
Hur länge vet jag inte, veckor i alla fall
Jag vill inte att han börjar hata mig
Vi ska flytta till större lägenhet
Min andra kisse kan äntligen komma och bo med mig igen
Jag har saknat henne så
Min pratiga myskatt
Jag har blandat siffror med ord idag
Jag som är så rädd för siffror
Men det har gått bra
Jag har känt mig helt tillfreds
Varken superlycklig eller svartångest
Något där mitt emellan
Precis lagom
Låter livet få en lugn rosa nyans
Vem har sagt att livet måste vara i gråskala?
Det kan väl få vara skymningsrosa?
Jag skickar lite lugn och glädje till alla ni därute
Som just nu låter ögonen dansa längs med mina rader av ord
Jag hoppas ni kan få vara lite lyckliga
Det förtjänar ni
<3
Jag kan bränna dig som du aldrig bränt dig
Min fascination när blodet rinner ur min arm är närmast skrämmande
Nålen i armen
Deciliter efter deciliter
Mitt blod hamnar i en påse som sköterskan tar med sig
Det är ju bra
Jag använder mitt blod till något vettigt
Men när jag kommit hem vill jag åter öppna upp huden
Bara ett litet snitt
Se blodet rinna
Men det får man ju inte
Det får man inte göra
Det är inte bra
Kommer på mig själv att börja planera när jag skulle kunna utföra denna handling
Även fast man inte får
Bara lite?
Ingen behöver märka
Usch jag känner mig störd på så många olika nivåer
Det som är normalt att tänka i min värld skulle nog inte anses normalt i någon annans
Men vem ska bestämma vad som är okej att tänka?
Jag är en storm från ingenstans
Överväger att gå och lägga mig
Bara en liten tupplur
Men man borde nog inte
Då kan man ju inte sova i natt när mörkret fallit
Och det måste man
För sedan ska man upp och iväg till skolan
Livet är fyllt av plikter
Men det kanske är bra
Så man faktiskt måste gå upp och göra någonting av dagen
Om att äta
När jag uppdaterade den här bloggen dagligen var jag olycklig
Jag var besatt av kalorier, att gå ned i vikt
Ursinningt promenerade jag dagarna i ända, åt lite, och fick ångest vad jag än stoppade i munnen
Det var en ohållbar livsstil
Jag grät över minsta kalori
Ville inte äta alls och spydde när jag tappade kontrollen
I januari förra året hade jag återvänt till Sverige efter en längre utlandsvistelse
Jag återförenades med min "high-school sweetheart" blev dödskär på nytt och levde på kärlek
Han upptäckte dock snart min sneda syn på mat
Hur jag fick panik när han ställde fram en tallrik med spagetti
Detta ledde till konflikter, han ville inte vara tillsammans med en tjej som inte äter
Det blev en prövosam tid för mig
Han trugade och jag tvingades äta en del
Yoghurt har varit mitt safe-food, så under ett halvårstid levde jag nästan enbart på det
Han accepterade det och var glad att jag åt något över huvud taget, även om hans slagord har varit
"Yoghurt är inte mat."
Långsamt har jag börjat testa mig själv
Vågat mig på annan mat
Jag var livrädd att gå upp i vikt
Konstigt nog gjorde jag inte det
Min kropp saknade alla viktiga näringsämnen och tog tacksamt emot det jag ville ge
Jag började mer och mer inse att min tidigare diet av luft varit att svälta alla mina sinnen
Att det jag försökt kontrollera hade börjat kontrollera mig
Alla ändlösa timmar i affären med ögonen på innehållsförteckningarna som slutat med att jag inte vågat köpa något alls. Alla livsmedel jag var livrädd för, pasta, ost, bröd, smör, FETT, socker och så vidare. Listan var lång.
Jag säger inte att jag blivit helt normal i mitt ätande. Jag lever fortfarande mestadels på yoghurt och äter inte pasta. Men den otroliga ångesten som jag fick av att vara mätt kommer inte lika ofta längre.
Jag har alltid varit rädd för ångesten och gjort allt för att undvika den, när maten gav mig ångest slutade jag helt enkelt äta. Enkelt men farligt.
Nu är jag mest rädd för att trilla dit igen. Att hamna i en nedåtspiral, gå upp i vikt och börja banta igen och utveckla det till kalori-rädsla. Ätstörningen har funnits hos mig i 8 år och det är inte något man blir av med på en eftermiddag. Men jag försöker, som med så mycket annat.
Jag vet inte varför jag berättar det här för er. Ni kanske hellre vill läsa matscheman som inte hinnerhåller någon mat? Men det är inte därför jag har den här bloggen. Den finns till för att få ut alla känslor som slåss inom mig. Även utan matdemonerna finns det rikligt att obehagliga monster i magen. Kanske kan orden döda monstren? Eller i alla fall få dem att vila en strund, stryka sin håriga päls mot insidan på min hud. Kanske.
Det kommer aldrig va över för mig
Som en orkan kan jag svepa bort dig
Men jag tänker aldrig dö, nej
Det kommer aldrig va över för mig
Morgon
En ny dag
Men jag tänker aldrig dö, nej
Det kommer aldrig va över för mig
Morgon
En ny dag
Himlen är vit
Mår bättre idag
Just nu
Jag kommer älska dig när jorden gått under
För jag tänker aldrig dö, nej
Det kommer aldrig va över för mig
För jag tänker aldrig dö, nej
Det kommer aldrig va över för mig
Minns tonårsångesten
Minns dagar på golvet
Minns dagar utan mat
Minns dagar med choklad
Hur kommer jag minnas denna dag?
Jag kan bränna dig, som du aldrig bränt dig
Om du ligger med mig
Världen rasar och var finns jag?
Vart ska jag ta vägen?
Jag vill inte börja på nytt någon annan stans
Jag vill inte bo själv
Jag vill inte sitta i ett ensamt studentrum
Jag vill inte vara långt bort ifrån allt
Var är hon som åkte iväg till Frankrike?
Hon som klarade sig själv
Hon som var ute på så långa promenader
Jag känner mig sviken av allt
Sviken av livet
Sviken av människor
Jag vill lägga mig ned någonstans och sluta finnas
Ungefär i alla fall
Jag vill inte vara ensam
Men vad gör man?
Utom att bli lite mer kall inombords
Lite mer kylig
Lita lite mindre på
Vad gör man?
You die when you're young
För jag är nog ganska svår att vara nära
Humöret svänger
Jag kan vara världens roligaste, tryggaste, snällaste
Säga saker som får dig att smälta
Få dig att få lite ont i hjärtat av kärlek
Men jag kan också ligga på golvet och gråta
Med ångesten som kväver mig
Du har sett allt
Du har stått i dörren
Jag har skämts
Jag har lovat att inte tappa kontrollen igen
Ändå tappar jag den stundom, igen, och igen
Du säger
"Jag har sagt att jag kommer lämna dig om du skadar dig igen.
Men jag älskar dig för mycket för att lämna dig."
Och jag får nya chanser
Håller mig i skinnet
Trycker ned ångesten i magen
Ler när jag vill gråta
Säger att allt är bra, fastän jag går sönder
Du undrar om jag är ledsen,
Jag säger "Nej",
Med mörkret som ett skyddande täcke över mina tårfyllda ögon
Och du håller om mig fastän du vet att jag ljuger
Du kan också tappa kontrollen ibland
Du blir så arg när jag tappar kontrollen
Jag slår med händerna mot mitt huvud
Vill slå ut alla känslor
Vill fördumma mig själv
Du sliter i mig
Dina armar kring mig hals
Jag får ingen luft
Jag får panik
Du släpper
Och jag ligger kvar och gråter
Tillintetgjord
Men du älskar ju mig
Du säger
"Förlåt."
Jag säger
"Det är okej."
Nej, jag är nog inte så lätt att vara nära
Men jag försöker
Jag försöker, försöker, försöker
Låt det vara tillräckligt
