Jag kan bränna dig som du aldrig bränt dig
Min fascination när blodet rinner ur min arm är närmast skrämmande
Nålen i armen
Deciliter efter deciliter
Mitt blod hamnar i en påse som sköterskan tar med sig
Det är ju bra
Jag använder mitt blod till något vettigt
Men när jag kommit hem vill jag åter öppna upp huden
Bara ett litet snitt
Se blodet rinna
Men det får man ju inte
Det får man inte göra
Det är inte bra
Kommer på mig själv att börja planera när jag skulle kunna utföra denna handling
Även fast man inte får
Bara lite?
Ingen behöver märka
Usch jag känner mig störd på så många olika nivåer
Det som är normalt att tänka i min värld skulle nog inte anses normalt i någon annans
Men vem ska bestämma vad som är okej att tänka?
Jag är en storm från ingenstans
Överväger att gå och lägga mig
Bara en liten tupplur
Men man borde nog inte
Då kan man ju inte sova i natt när mörkret fallit
Och det måste man
För sedan ska man upp och iväg till skolan
Livet är fyllt av plikter
Men det kanske är bra
Så man faktiskt måste gå upp och göra någonting av dagen
Kommentarer
Postat av: Silverglitter
Det du tänker är nog normalt i ganska mångas värld. Fast det kanske inte alltid är så... bra, för den sakens skull. Vi är ju ganska många som har rätt mycket oreda inuti.
Kram!
Postat av: Lisa
Du har en förmåga att skriva så fint, så litet på något sätt, väldigt skört. hoppas du har det bra vännen, ta hand om dig, och massa massa massa styrkekramar till dig, du är bra!
Postat av: Ellinor
Du är så himla fin! Och jag älskar allt du skriver.
Trackback
