Kände du mig genom atmosfären?
Hon låg på gatan
medan rymdskeppen
sände meddelanden
genom atmosfären
Hon skär sig i handleden
i solskenet
för hon säger
att hon redan sett Spanien
och världen förtjänar inte dig
Vill inte falla ned i något helvete. Ändå är det nästan som jag söker efter det. Tittar på anorexibilder och skärsår. Kommer jag alltid bära på en längtan att skada mig själv? Skulle gärna skära upp hela mig själv. Låta blodet bilda ett stormigt rött hav på det dammiga golvet. Sluta äta och låta demonerna i huvudet bestämma. Trots att jag vet att det bara skulle få.mig att må dåligt.
Strulade med en söt kille igår och tänkte "om jag kunde känna någonting skulle jag känna något för dig." För han var täckt av färg och tigrar, hade mjuk röst och fina läppar. Sånt där igelkottshår som jag älskar. Men som Håkan sjunger "det har blivit svårt att älska när all kärlek lett till besvikelse."
Är tom på romantiska känslor, känns konstigt men ändå skönt. Jag orkar inte älska mera. Jag orkar inte göra någon annan till hela min värld för att glömma mitt eget helvete. Jag mår bra i lugnet. Jag mår bra här ute hos farmor med katterna, somsken, kaffe och bingolotto. Det räcker.
Så säg som det är
för den här gången
krävs det mer
innan jag öppnar armarna
förlorar mig
och känslorna faller fritt
på midnattsgatorna
för vem skulle bry sig
om våra hjärtan blev förstörda?
Men allt det här vänder sig
in i mig
Kommentarer
Postat av: Silverglitter
Jag hade, för några år sedan, en ganska lång period då jag inte skadade mig. Jag minns att jag tänkte precis som du "kommer jag alltid längta efter att skada mig?", för jag tänkte på det hela tiden. Längtade. Ville. Och nu när jag är så jävla fast i skit som jag är, kan jag inte låta bli att undra om den destruktiva sidan alltid kommer finnas i mig. Att den verkar vara omöjlig att kväva, vare sig jag lyder den eller inte.
Ta hand om dig, kramar!
Trackback
