Jo, jag finns än
Är mest lycklig
Det är svårt att äta
Har gått ned fem kilo sen jag kom hem för en månad sedan
Byxor jag inte kunnat ha på två år passar
Jag får höra att jag är smal
Det är inte riktigt sant
Men det värmer lite ändå
Har många kilo kvar
Minst tio i alla fall
Sedan kanske det räcker?

Min DreamBoy får i alla fall i mig mer
Än någon tidigare lyckats
Han säger
"Äter inte du, äter inte jag"
Och jag vill ju så gärna att han ska äta
Han behöver ju det
Så jag petar i mig mat jag inte ätit på år
Pommesfrites...
Spagetti...
Det känns svårt men jag klarar det
Oroar mig dock att det ska sätta spår
Nu blir det jobb i veckan i alla fall
Då får blåbärssoppan bli min vän igen

Det är så typiskt att det är just maten som ska vara så viktig
Han säger
"Ät upp det där... Det är ju bara lite kvar."
"Nej", säger jag, "Jag kan inte."
"Om du älskar mig kan du väl äta upp det för min skull."
Och jag faller
Han fattar inte vad han ber om
Han ber om en bottenlös ångest
Även om det handlar om några tuggor
Så är det de tuggorna som kommer ge mig mest ångest
Jag slänger resten av maten
"Jag kan inte!"
Han blir tyst. Ledsen.
"Det var ju så lite kvar."
Jag önskar att jag kunde få honom att förstå
Säga
"Men det är inte jag som bestämmer."
För det är det inte
Jag bävar för mina dåliga dagar
Dagar då jag inte kan alls
Vad kommer hända då?
Det är inte jag som bestämmer
Det är Hon
Det är ångesten
Och jag blir så rädd
Rädd att tappa kontrollen

Maten då?
Vilken mat
Äter sällan eller aldrig
Tänker inte ens på det
Reflekterar inte
Är inte sugen
Tycker inte om någonting
Om jag måste äta något mer än kalorifri blåbärssoppa vänder sig magen
Han, min älskade,
Försöker få mig att äta
Tar inte ett nej
Fixar mat
Som jag inte äter
Han blir besviken
Men vad ska jag göra?
Han lyfter mig
Bär mig, och jag skriker
Han är stark, jag vet
Han kan bära mer än 90 kilo
Och från dessa siffror ligger jag långt bort
Ändå känns det hemskt
Vill inte att han ska känna min hemska tyngd
Men jag är så sjukt förälskad
Hade glömt hur det kändes
Han är så mycket mer än de föregående
Han är så annorlunda och fantastisk underbar
Han kan knuffa ned mig på sängen med händerna i mitt hår och kyssa mig tills jag tappar andan
Han kan vara så försiktig, hålla om mig mjukt och lugnt
Viska sockerord i mina öron
Precis som förr

Men det här är annorlunda
Han är äldre
Jag är äldre
Men kärleken fortsätter vara oförändrad

Mind-fuck på flera plan
I drömmarna
I verkligheten

I det som brukade vara min verklighet
Någon annan har tagit över mitt liv
Lever mitt liv med min familj och mina kompisar

I drömmarna
Han ska träffa någon annan
Jag dör
Ändå kommer någon annan fram i drömmen
Någon magisk
Vem är det?

När ska förvirringen lägga sig?
När ska allt sluta göra ont?
Kan jag inte bara få Honom?

Jobbade 7-16
Hann inte äta
Eller jo visst kunde jag hunnit
Men med stressen i magen blir det bara värre
Så det har inte blivit någon mat idag

Nu har jag en halv liter te i magen i alla fall,
Ska man våga sig ut på en promenad i den nyfallna snön?

Jo, men okej

Jobbar
Jobbar
Jobbar

Slipper tänka då
Finner mening i mitt arbete
Varför ha ett liv när man kan jobba?
Please others instead of yourself
Förundras över hur det känns att skära mat
Pirrar lite i fingertopparna
Så länge jag vet att maten inte är min
Att jag inte behöver äta den

Varför äta när man kan jobba
Varför tänka när man kan jobba
Varför oroa sig när man kan jobba

Jo jag står still
Ingenting händer
Jag väntar på något

Om du vill ha mig, nu kan du få mig så lätt

faller
faller
faller


Är så kall
Humöret gungar
Ena sekunden är jag helt tillfreds med att bara vara hemma
I nästa kryper det under huden
Ingenting har någon mening
Utom möjligen mina katter
Jag faller
Och faller
Vet inte hur jag ska göra med pojkvännen
Mår dåligt
Vet inte vad jag känner
Är bara trött
Trött på det här jävla landet
Det här jävla livet
Och så besannas min största rädsla
Att inte höra till
Jag hör inte till
Min plats är någon annanstans
Det är ingen kamp att hålla mig borta från maten
Äter ändå inte
Vill inte
Känner ingen hunger
Och när den kommer
Så känns det ändå bra
En seger
Jag orkar inte

Funderar på hur "mat-kontrollerandet" begränsar mig
Pojkvännen ville gärna att jag skulle komma med till hans föräldrar
Sova över där
Men det skrämde
Visst skulle det vara kul att träffa hans mamma
Det var länge sedan
Men hon är kock
Lagar underbar mat
Och jag vill inte äta
Jag kan inte äta
Vet att jag bara skulle må dåligt där
Ångest
Men det blir jobb imorn istället
Skönt
Slippa tänka



She came looking for some shelter with a suitcase full of dreams
To a motel room on the boulevard
I guess she's trying to be James Dean
She's seen all the disciples and all the "wanna be's"
No one wants to be themselves these days
Still there's nothing to hold on to but these days

Nuet
Mamma:

"Blondie! Det börjar bli dags att värma här nu. Jag vet inte hur mycket du vill ha."

Paniken.
Varför mat.
Varför varför varför.

Ångest över julmaten
Förstås
Det var självklart väntat
Försöker tänka logiskt
Att 2000 kalorier inte gör en 10 kilo tyngre
Men det är svårt
Klart det blev lite spya
Men det känns bättre idag
70 minuters promenad i solen med mamma
Helt okej
Ingen mer choklad nu
Det är inte värt det
65 dagar utan
6 dagar med
Det räcker nu
Och det gör mig lättad
Jag vet inte vem jag är
Känslorna är konstigt svala
Bleka
Men jag vet att jag långsamt ska få helas

Tror jag är lite deprimerad bara
Inget allvarligt
Känner saknad
Förvirring över förändringarna i livet
Det ordnar sig

Men just nu
Just nu känns det bara tungt

Har inte gått upp i vikt
Än
Kläderna jag inte provat på månader
Sitter löst
Fint
Men det är inte tillräckligt
Nedåt ska det
Men orkar inte just nu
Just nu vill jag bara hålla vikten
Vill inte gå upp
Trots att det är jul
Snälla låt mig stanna på samma siffror
Tills jag orkar igen

Gör allt jag borde göra här hemma
Träffar vänner
Jobbar
Träffar pojkvännen
Umgås med familjen

Ibland känns det bra
Men oftast känns det mest mekaniskt
Jag gör det för att det borde kännas bra
För att det borde kännas kul

Och visst känns det bra
Men jag är orkeslös
Chick, min vän, som jag brukade älska att umgås med...
Det känns inte speciellt längre
Hon är en bland alla andra plötsligt

Vill ha Mademoiselle
Vill ha Paris
Vill ha skratt

Mademoiselle
Saknar henne
Vi ses nog snart
Hon är i Sverige nu
Men det är inte samma sak

Hon sov i min säng
Hon var med mig hela tiden
Lojal medan jag grät
Lojal, lojal, lojal
Hennes röst
Hennes skratt
Fan

Trött och ledsen
Orkeslös
Tömmer garderober
Lådor
Allt blir vitt
Opersonligt
Tomt
Jag suddar ut mitt liv
Som om det aldrig funnits

Nu blir det vin i regnet

Lämnar landet innan veckan är slut
Därför jag inte skriver
Tar farväl av allt
Känslor trängs och förvirring uppstår
Kan inte packa
Hur packar man ned ett liv?
Är rädd för att komma hem

Berättade om mina matproblem för pojkvännen igår
Jag väntade mig inte att han skulle förstå,
Men det var ändå skönt att häva ur sig lite av den här ensamma livsstilen
Han sa
"Men du är fin som du är. Ät det du vill äta."
Jag log ironiskt för mig själv
"Men det handlar om min ångest, det är den jag försöker dämpa."
"Men försök ta tag i den psykiska delen då istället för att göra fysiska saker."
Ja, han har ju rätt
Ja, jag borde ta tag i den psykiska delen istället
Om 20 kilo ungefär
Och bara en sån sak visar vilket jävla grepp ångesten, "ätstörningen"
Har över mig
Jag vill bli frisk
Jag vill bli normal
Låt mig bara gå ned 20 kilo till först
How many kilos down is it to happiness?

Dagen har gått fort
Franska imorse
Sedan kom min fina tjej hit
Har väl fortfarande inte gett henne något smeknamn här
Ni vet, hon som jag har så mycket gemensamt med
Vi kan kalla henne Mademoiselle
Det känns så bra att umgås med henne
Det är som att umgås med någon man är förälskad i
Man får energi
Blir lycklig
Skrattar
Och känner sig bara allmänt tillfreds
Jag kommer sakna henne så mycket när jag åker hem
En tjej med enormt mycket energi
Och det smittar
Hon får mig också att äta vilket jag kan behöva
Men vi äter nyttiga saker
Sallader och kaffe
Sånt är livet

God knows what is hiding in that weak and drunken heart
I guess you kissed the girls and made them cry
those Hardfaced Queens of misadventure
God knows what is hiding in those weak and sunken eyes
a Fiery throng of muted angels
Giving love and getting nothing back
People help the people

And if your homesick, give me your hand and I'll hold it...


Finner inga ord att säga pojkvännen
Konstigt
Har verkligen ingenting att berätta
Allt är svalt och opersonligt
Borde sakna honom mer
Borde sakna
Man borde inte ens säga så
Så många borden
Är bara uppgiven
På nästan allt
Är apatisk
Vill inte äta
Äter jag kommer det upp
Och jag promenadhetsar istället
Långa timmar på asfalsvägarna
Men det ger frid för stunden
Borde bara gå och lägga mig
Känner
Ingenting

Tror min värdmamma börjat oroa sig lite över min kost
Det är förvånande, men hon verkar helt enkelt bry sig om mig
Haha kul att en 20-årig tjej inte ens kan sköta sitt eget matbehov...
Jag har sagt att jag kommer äta mestadels flytande i två veckor till
"Oj herre gud", blev svaret
Sedan undrade hon om jag ville ha något från affären
"Nej", sa jag
Ändå kom hon hem med både soppa och yoghurt
"Det här kan du väl äta i alla fall?"
Lite gulligt att hon faktiskt verkar bry sig...

Well, inte dör jag
Ikväll ska jag äta glass med marshmallows och kolla på film
Är barnvakt, men mitt barn kommer ha en kompis här
Soft kväll!
Och igår var jag och en vän på värsta asiatiska buffén!
Jag avskyr bufféer, det är ingen bra plats för en bulimiker...
Var så jävla gott i alla fall
Åt mest fisk och bläckfisk så förhoppningsvis inget förödande
Satt där och slogs mot tankarna i huvudet och intalade mig själv
Igen och igen och igen:
"Man blir inte fet av att äta en enda stor måltid. Man går inte upp hundra kilo.
Man blir inte fet av att äta en måltid, man blir inte fet av att äta en måltid"
Ändå hamnade jag på toaletten
Trycket över magen blev förstort
Så svårt det ska vara att leva med dessa mattankar...

You say you're strong
You've been through all this before
Will you go on
Might as well walk through that door

You do belong
In a place with no one else
If I was numb
Then I wouldn't need you

Someday I'll be the prey of your tiny canine
Someday I could run you down in my drive way
Why do we go on and kill one another
Somehow I know you'll be gone for a long long time
For a long long long time

"Oh, the gun is in your hand.
Good for you, it doesn't change a thing..."

Sjukdomen försvinner inte av ett hål i tungan
Jag kan inte skjuta ut den som han gjorde med Tyler Durden
Det funkar helt enkelt inte så
Trots att jag varken kan eller får
Hamnar jag med huvudet lutat över toaletten
Jag behöver inte ens be
Snö forsar ur min strupe
Kalla, besegrade flingor
Efteråt är jag ensam kvar med uppgivenheten
Och den tanke som så ofta håller mig sällskap:
"Låt imorgon bli en bättre dag"