Du ser andra halvan av solen när den sjunker i väst
Du springer aldrig ifatt,
när jag väl är där
jag vill inte tänka framåt
men är livrädd att fastna här
nu kan det vara för sent
att säga som det är
Ständigt denna oro
Framtiden skrämmer mig
Paralyserar mig
Får mig att slås ur balans
Hur kommer allting bli?
Var bor jag om några månader?
Vilken skola?
Vilken stad?
Ständigt dömd att börja om på nytt
Och jag som är så rädd för förändring
Tårarna började rinna när jag satt mig bakom ratten
Vad han än säger kommer jag aldrig kunna lita på honom
Det är inte hans fel
Men jag kan inte lita på någon
Det är bara så
Människan är opålitlig, nyckfull
Jag kan inte lita på någon
Och det gör mig ledsen
Vi testar nya vägar som aldrig tycks ta slut
vi har försökt att fånga den andra men aldrig nått ut
jag vill ha en sista chans så jag säger det rakt ut
Försöker vara vardagsglad
Vara nöjd med allt
Men tårarna kommer ändå
Jag vill ha passion
Jag vill förirra mig i rusiga vårkänslor
Men det vill sig inte riktigt
Nätterna är för kalla än
Drömmer mardrömmar om svek
Vaknar i panik
Han ligger nära mig, håller om mig
Mitt hjärta börjar återfå jämn takt
Men det är ändå inte tillräckligt
Jag är så rädd
Så rädd för att bli sårad
Broken, down, sönderslagen
Men hur ska man kunna leva
Om man ständigt går runt och är rädd?
Det är omöjligt
Jag måste lugna ned mig
Men hur, hur, hur??
Jag vill ha dig nu som jag hade dig förut
jag vill ha dig nu som jag hade dig förut
Kommentarer
Trackback
