Så många illusioner som har rasat och så långa vägar kvar
Jag vet att han kommer börja förakta mig om jag börjar strula med maten igen
Det finns redan en oro och tillbakadragenhet i hans handlingar efter den där kvällen förra veckan
Jag stod i duschen
Hade jobbat ett långt arbetspass
Ville bara krypa upp bredvid honom i soffan och mysa mig nära honom
Känna hans doft
Borra in näsan mot hans hals, hans hår, hans lena hud
Men när jag kom ut från duschen stod en plastskål med uppvärmd pastasallad på bordet
Jag kände hur paniken började sprida sig i kroppen
"Är du hungrig älskling?"
Jag uttalar orden så lungt jag förmår
"Nej, det är till dig."
Jag sväljer.
Pasta är det värsta jag vet.
Han vet det också.
Så varför har han värmt pasta till mig halv elva på kvällen?
"Jag är inte hungrig", nästan viskar jag.
"Jag är för trött, jag kan inte äta så här sent."
Jag känner mig som världens sämsta människa när han tyst lyfter bort maten
Min pojkvän har ansträngt sig för min skull, bryr sig om att jag ska må bra
Och här kommer jag och är så otacksam
Han verkar besviken på mig och jag förstår honom
Kvällen är förstörd, i alla fall för mig
Nu kan jag inte slappna av
Jag gråter tysta tårar mot köksfönstret
Kraftlös
Varför var han tvungen att ta fram den där maten?
"Du kunde ha frågat mig först",
Säger jag tyst
Han låtsas att allt är bra
Jag kan inte riktigt låtsas
Dagen efter pratar han om att han oroar sig för mina matvanor
Jag vill bara skära ut något inom mig och slänga det, långt, långt bort
"Jag äter, det är lugnt, blablablabla."
Nu är han långt borta från mig
Fyra dagar
Utan honom
Minst lika många till
Det känns så långt
Vem är jag?
Vem blir jag utan honom?
Jag minns tiden innan förstås
Men jag blir rädd för mig själv
Det är inte sunt att vara så uppe i en annan människa...
Men vad gör man?
Jag har varit kär i honom sen första gången vi träffades
Hur skulle jag någonsin kunna backa ur
Visst är det konstigt vad kärlek kan göra med oss?
Kommentarer
Postat av: Anonym
Sen är det ju inte normalt att ställa sig och laga mat klockan halv elva på kvällen heller ._.
Postat av: Silverglitter
Du skriver så vackert att jag får mys-ont i hjärtat.
Jag hoppas att det löser sig, kanske kan du försöka prata med honom om hur du känner dig?
Kramar!
Postat av: Lisa
Du skriver så oerhört, fruktansvärt, snuskigt bra.
Så skört på något sätt, som om orden skulle gå sönder när som helst.
Hoppas allting går bra, och att du mår bra.
Ta hand om dig.
Styrkekram
Trackback
