Han behöver bara uttala en enkel mening och tårarna kommer genast
Jag kan inte prata mer
Jag blir stum

"Specialist..."
"Hoppas han klarar det..."
"Gammal..."
"Risk..."

Jag kan inte prata
Jag blir rädd
Rädd, rädd, rädd

Varför måste det alltid finns något som är fel?
Varför kan inte allt få bara lite bra, bara ibland?

Jag älskar mina katter
Jag dör utan dem

Snälla, snälla, snälla
Vad som helst
Men ta inte min katt ifrån mig

Jag klarar det inte
Inte utan mina katter

Inte utan min randiga

Inte utan min katt

Saknar plötsligt Pure så himla mycket
Vi såg bara några gånger i somras
För hon har ju flyttat långt, långt bort
Cirka 50 mil men det kunde lika gärna varit 1000
Långt borta är aldrig nära


Get it?

Humöret svänger upp och ned
Pendlar illa
Ena sekunden funkar allting
Jag finner en mening
Men så drar hopplösheten mig till sig

Pappa
Jag är ju den enda
Så skriver människor fina kommentarer
Säger "Vad fint du skriver"
Till min pappa
Ja, vad fint han skriver
Ångest och helvete
Men de har fan ingen aning
De känner inte honom
Han skriver om mig, och om oss
Och det är vårt
Ingen annan kan ju förstå det
Han är min ju
Han pratar om våra minnen

Det är jag som har sett allting
Det är jag som funnits
Ändå skriver de som om de känner honom
Min pappa

Jag är glad att han får stöd
Men de fattar fan inte vad det handlar om

Det gör mig irriterad

Fattar ni?

Det handlar om att de inte känner hans smärta
De skriver "Så mörkt, men så fint."
Om hans ord
Fint?

Min pappa är på psyket för att han mår så jävla dåligt. Och det enda folk på facebook kan klämma ur sig är att hans smärta är fin?! Det enda jag vill är att min pappa ska komma hem. Att han ska må bra. Solskensmänniskorna som inte fattar det kan bara dra åt helvete.


Snälla säg att någon enda förstår vad jag menar?

Morgonen kom till sist
Vän och jag drack vin, mycket vin
Men det var trevligt

Pappa är inlagd igen
Så fort jag åker ifrån min tillvaro
Rasar den sönder
Pappa

Det är folk som ringer hem till oss
Snackar skit
Säger elaka saker till honom
Och han tar åt sig

Ta inte åt dig pappa, de är ju idioter, de är inte värd din uppmärksamhet! Men jag förstår att det är obehagligt. Okända människor som snackar skit, hotar, skriker. Stackars pappa. Pappa, som redan har det jobbigt. Fan.

Fan.

Jo, som ni märker har jag tagit lite semester från bloggandet.
Kom nyligen hem till Sverige igen efter ett år i utlandet och har varit på semester med min familj.
Nu passar jag på att träffa vänner och umgås med mina nära och kära.
Hoppas ni alla har en fin sommar!
Speciellt till Atara som jag hoppas det går extra bra för, skriv gärna och berätta hur du har det babe med allt! =)

Pussar och kramar till er alla fina<3
Tänker på er och läser era bloggar så ofta jag kan =)

Får se när jag skriver nästa gång, kanske om några veckor, kanske imorn. Det beror på när inspirationen slår till. Annars önskar jag er som sagt bara allt gott som sommaren har att bjuda på!


<3<3<3

Ramlat runt i Paris hela helgen med mina fina tjejer.
Väldigt mys faktiskt. Älskar att vakna upp i staden sent på eftermiddagen och kunna kliva ut i storstadshysterin om jag vill, eller bara stanna kvar i sängen och snacka skit med mina brudar. Livet börjar efter klockan tio på kvällen när vinflaskorna och cigaretterna åker fram. Lite mat, mycket alkohol och underbart sällskap. Det är livet.

Nästa helg gör vi om allt igen. Oj, vad det gör mig lycklig.

"Ja, det är ***."
"Hej, det är Blondie."
"Nämen, heeej, ringer du..."

Mammas röst. Len, varm, trygg.
Fina, fina mamma.
Jag kan vara stolt när jag pratar om dig,
mina kompisar tycker du är häftig
Pappa tycker nog du är lite galen
Men jag, jag bara älskar dig

Varför.
Varför saknar jag honom som en idiot?
Varför saknar jag hans doft, hans röst, hans blotta närvaro?

För han är ju den enda
Den enda jävla personen jag kan tänka mig att gifta mig med
Kan tänka framtid
Kan tänka hus, barn, bil

Med en player, Blondie, du är för rolig
Ska du stå där när han knullar någon på jobbet
Ska du stå där med era fina, fina barn
Ska du stå där?

Fy fan, ja.
Fy fan.
Därför måste jag hålla mig så jävla långt borta från honom
För ja, jag skulle fan stå där som en jävla idiot.
Fy fan.

Men ändå
Jag skulle göra vad som helst för dig
Skulle aldrig mer äta för dig
Skulle klippa av allt hår

Jag skulle ge dig allting du pekar på
Men bara när du inte hör
Vågar jag
Säga så

Sedan är jag ju snabb att se andras obsession
Säga "been there, done that."
Problemet är ju just det
Been there... still there

Alla gånger jag med läpparna format hans namn i mörkret
Varje bokstav
Fina, fina, fina
Snälla du
Varför träffade jag dig?

Pojken som ju ändå inte göra mig lycklig
Och jag orkar inte säga de orden fler gånger
För de har ingen inverkan
Plötsligt så kommer det
Saknaden
Jag måste, måste se honom
Men han är borta för mig
Allt är slut
Över
Acceptera någon gång
Han finns inte mer

Pojkvännen
Han klämmer på mig
Känner och smeker
"Ta inte på mitt fett."

Men han tycker om min kropp. Han verkar inte se den som jag känner den.
Det kändes svårt att ha sex
Svårt att förirra sig i en värld av kyssar och mys
Kändes som om jag glömt hur man kysser
Fick i alla fall ingen äckel-ångest-attack som jag får ibland under sex
När allt blir för mkt och jag känner mig smutsig, fet och äcklig
Det slår slint och jag kan ligga i evigheter och gråta under täcket

Ofta bara hatar jag nakenhet
Vill inte
Allt är ju så jävla äckligt
Vill inte
Inte när jag väger ett ton
Känner mig bara misslyckad när jag inte kan vara lika på som han
Tänk om han lämnar mig för att jag inte är tillfredställande nog?
Inte står ut med sex?

Ändå är han en fantastisk älskare ska ni veta
Den bästa jag legat med på långa vägar
Vår första sommar hade vi sex typ 6-7 gånger på en dag
Han kan hålla på länge och vet hur han ska göra med mig
Men nu...
Jag blir svag och ful och fet

Snälla, se inte på mig
Rör inte vid mig
Det blir bara till en ständig påminnelse om min ofullständighet

17 maj 2008
Pappa söp
Mamma och jag var i Paris
Syrran var hos pappa och hans flickvän
Över helgen när vi var borta
Pappa var konstant full
Hans tjej drog
Åkte till sin mamma
Lämnade mig 8-åriga lillasyster hos pappa

Vem gör så?
Lämnar ett barn hos någon som uppenbarligen inte är kapabel
Ni fattar inte hur sjukt dåligt samvete jag haft för det
Jag kunde inte skydda min lillasyster
Mamma och jag var på semester medan lillasyster led
Och jag visste ingenting

Ja, jag vet att det är pappa jag ska vara arg på
Men jag kan inte
"Lojal" säger jag.
"Medberoende" säger mamma.

Men ska med pappa på mitt första AA-möte när jag är i Sverige
Det är öppet möte så vem som helst får komma
Tycker det kan vara bra att se hur det fungerar
Ska själv börja gå på möten för "Barn till Alkoholister"
När jag vågar och kan

Jag fryser som en idiot
Så varför tar jag inte på mig något mer?
Sluta plåga dig själv för fan
Eller så är det bara orken som saknas

Hemhemhem på torsdag
3 arbetsdagar kvar
Kommer gå fort fort
Men vem blir jag hemma?
Klarar jag att leva där?
Hålla masken?
Kommer de märka att jag börjat nojja med maten igen som en jävla idiot?
Eller tvärtom, kommer jag kunna leva här när jag varit hemma i tryggheten?


Vill bara krypa ihop next to Chick
Hon är typ den enda jag vill ha just nu. Den enda som gör mig glad. Gaahh älsklingstjejen. Haha.
Nyår.
Det är nästan så jag vill visa er bilderna
Vi var ASPACKADE
Skrev med bokstäver på kylen
"Chick och Blondie mot världen..."
"Chick och Blondie fulla som as..."
Tog kort på allt
Finare tjej får man leta efter


...

Städerskan undrade om jag gått ned i vikt
"Nej, nej", sa jag.
"Jo, det måste du ha gjort, det syns på ditt ansikte."

Då blev jag nojjig över det också
För förra gången jag blev smal på riktigt sa pappa:
"Nu får du sluta gå ned. Det börjar synas i ditt ansikte."

Vill inte höra att jag gått ned i vikt. Lämna mig ifred med mina kilon!

Känner mig grymt skör just nu
Mamman i familjen bad mig göra en enkel grej
Men hon sa det lite för hårt
Så jag kände hur värdelös jag var
Jag gick sönder
Som så många gånger förr
Pinsamt Blondie

Allra helst skulle jag bara vilja vara hemma nu
Sitta i soffan och se på TV med mamma
Bli kramad
Kanske kan hon krama ihop de trasiga skärvorna som är jag?
Mamma

Mamma skulle märka direkt hur jag håller på
Visst skulle hon?
Men i telefonen sa hon ju
"Det låter i alla fall som om du mår bra."
Mamma skulle nog inte märka
Hon är kär
Och jag är fet
Så varför skulle hon oroa sig?
Jag har inte kroppen som jag hade när jag var 15
Men jag tänker ta tillbaka den
Och gå längre
Kan man inte vara snyggast
Kan man i alla fall vara smalast

Gud så skönt.
Det är äntligen över, på riktigt, på riktigt. Efter 3 år har jag äntligen tagit farväl på riktigt. Det är jätte sorgligt egentligen, men det är ändå en sådan relief.

-Andas- För en gång skull är det ingen uppmaning. Utan en beskrivning. Jag andas. Jag behöver aldrig mer undra, aldrig mer fundera på vad jag ska göra i det ärendet.

Skickade ju ett mail till mitt ex igår. Han svarade lugnt utan hårda ord. Förstående. Hoppades att jag skulle höra av mig igen. Men det kan jag inte. Så jag sa som det var, att vi inte kan ha kontakt. Jag har mitt liv och han tillhör det förflutna. Så nu är det äntligen över på allvar. Vi tog aldrig farväl då när världen rasade för tre år sedan. Nu har jag sagt mitt sista farväl. Inser inte förrän nu efteråt att det gnagt på mig ganska mycket under den här tiden. Jag har trängt undan det. För mycket mörkt i minnena.


Men nu är det över.

Jag kan andas ren, ny luft av lättnad.

Ja, vi är trasiga båda två
Men jag trodde aldrig vi skulle bli så här

"OK =)"

Skriver jag.

Jag menar: "HELVETES JÄVLA SKIT, DRA ÅT HELVETE DÅ OM DET INTE PASSAR, DET VAR FAKTISKT INTE JAG SOM TOG UPP DEN DÄR SKITEN MEN NU UNDVIKER DU MIG, VAR ÄR RÄTTVISAN?"

Jag säger: "Dissare ;p"
Du säger: "Men jag sa kanske, vi får se."

Jag säger, jag ljuger: "Ok, vi ska äta nu, ha det bra! ^^"

Jag tänker:

Det gör ont i mig.

Jag tänker:

Jag har väntat i en veckas tid på dig då du har dissat mig för en annan. Det har varit svårt för mig som är så osäker när det gäller om jag duger eller inte. Den här veckan har du visat att jag inte duger. Och nu duger jag tydligen fortfarande inte, fastän du har ledig tid. Du låg med min kompis, jag förlät dig. Du snackade massa jobbiga grejer på fyllan, jag låtsades inte bry mig. Din andra kompis kommer och jag blir luft.

Var någonstans i detta kan man ens påstå att vi är vänner?

Pappa har det stårt just nu.
Han är sjukskriven sedan tre månader och har inte fått någonting från försäkringskassan eftersom han inte anses vara sjuk trots sitt sjukintyg. Idiotiskt. Men dör hellre innan jag ser min pappa gå under. Känner att vi kommer fixa det här. Jag får väl börja jobba mer när jag kommer hem, bidra med mer pengar. Bjuda på mer saker. Bryr mig egentligen inte speciellt mycket om pengar, bara de går till något bra. Man ska leva av pengarna inte leva för pengarna.
Finns här pappa. Vi fixar det. <3

Story of my life
Searching for the right
But it keeps avoiding me
Sorrow in my soul
Cause it seems that wrong
Really loves my company
...


Yes. Vill ni veta hur jag hanterar saker?
Jag skrattar. Jag skrattar som en jävla galning. Kan liksom inte låta bli. När saker blir för jobbiga börjar jag asgarva. Utan glädje kan tilläggas. Men just nu kan jag inte få bort mitt galna skratt från läpparna av en annan anledning. Tycker bara vissa är så duuuuuumma. Hahahahahahahahaha. Alltså. Ni vet, eller kanske ni vet, det fanns en kille en gång. En kille som jag varit så vansinnigt kär i. Han är en riktig jävla player. Vi hade ett hemligt förhållande till o från i typ tre år. Saknar honom fortfarande ibland. Men jag visste att det aldrig skulle bli vi. För han är en jävla player. (And so am I, maybe). Lekte med tanken på oss så många gånger. Men visste att det inte kunde funka. Jag skulle fly, han skulle såra. Jag visste att jag inte var den enda han hållit på med vid sidan om sin lilla, söta flickvän. Lilla, gulliga, sårbara flicka. (Fattar inte att hon fortfarande klamrar sig fast vid honom, no self esteem? No self respect? No pride?) Vad jag vet har han under deras förhållande strulat med minst 3 olika tjejer, UTAN att räkna med mig.

Det som är så extemt kul är dessa tjejer han strular runt med. Hur han lyckas fånga dem (inklusive mig). De blir så hjärtekrossade när han glider vidare till nästa. De ger upp sina pojkvänner för honom. De gör vad som helst. Förstår inte vad det är han har som gör detta. Jo. Jag vet. Lögner. Lögner, lögner, lögner. Sockerord i flickors öron. Hahahaha.

Jag lämnade inte min pojkvän för honom. Ingen av dem, under den tiden han och jag hade vår galna relation. Vet att han inte menar allvar med sina sockerord. Och jo, jag älskar kemin mellan oss. Tror aldrig jag kommer hitta en kille som jag känner sådan kemi med igen. Men det är slut på han och mig. Kemin är över.


Det jag tog med mig efter honom är hans beteende. Jag har blivit som honom. Jag kan inte vara trogen. Jag vill. Men av en eller annan anledning hamnar jag alltid med någon kille. Jag är inte stolt. Jag har min pojkvän. Jag vill ha honom. Vill egentligen inte ha de andra. Och ja, döm mig då. Gör det. Alla hatar otrogna människor, inklusive jag själv. Hatar mig själv.

I feel it in the air
As I'm doing my hair
Preparing for another date
A kiss upon my cheek
As he reluctantly
Asks if I'm gonna be out late
I say I won't be long
Just hanging with the girls
A lie I didn't have to tell
Because we both know
Where I'm about to go
And we know it very well

Cause I know that he knows I'm unfaithful
And it kills him inside

Men på något sätt har jag blivit kall. Allt började egentligen med att min första pojkvän var otrogen mot mig. Eller började det ännu tidigare, när en kille jag var kär i och som sa att han var kär i mig plötsligt blev tillsammans med min kompis. Förut var jag så extremt svartsjuk. Nu är jag bedövad. Jag tror alltid det värsta och lever som om jag väntar mig att jorden ändå går under imorgon.



I love secrets. Tror det är grejen. Fucked-up är jag. Det känns som om det är för sent för allt.


He's more than a man
And this is more than love
The reason that the sky is blue
The clouds are rolling in
Because I'm gone again
And to him I just can't be true

Vi får se hur det går med allt.