Gud så skönt.
Det är äntligen över, på riktigt, på riktigt. Efter 3 år har jag äntligen tagit farväl på riktigt. Det är jätte sorgligt egentligen, men det är ändå en sådan relief.

-Andas- För en gång skull är det ingen uppmaning. Utan en beskrivning. Jag andas. Jag behöver aldrig mer undra, aldrig mer fundera på vad jag ska göra i det ärendet.

Skickade ju ett mail till mitt ex igår. Han svarade lugnt utan hårda ord. Förstående. Hoppades att jag skulle höra av mig igen. Men det kan jag inte. Så jag sa som det var, att vi inte kan ha kontakt. Jag har mitt liv och han tillhör det förflutna. Så nu är det äntligen över på allvar. Vi tog aldrig farväl då när världen rasade för tre år sedan. Nu har jag sagt mitt sista farväl. Inser inte förrän nu efteråt att det gnagt på mig ganska mycket under den här tiden. Jag har trängt undan det. För mycket mörkt i minnena.


Men nu är det över.

Jag kan andas ren, ny luft av lättnad.