"OK =)"

Skriver jag.

Jag menar: "HELVETES JÄVLA SKIT, DRA ÅT HELVETE DÅ OM DET INTE PASSAR, DET VAR FAKTISKT INTE JAG SOM TOG UPP DEN DÄR SKITEN MEN NU UNDVIKER DU MIG, VAR ÄR RÄTTVISAN?"

Jag säger: "Dissare ;p"
Du säger: "Men jag sa kanske, vi får se."

Jag säger, jag ljuger: "Ok, vi ska äta nu, ha det bra! ^^"

Jag tänker:

Det gör ont i mig.

Jag tänker:

Jag har väntat i en veckas tid på dig då du har dissat mig för en annan. Det har varit svårt för mig som är så osäker när det gäller om jag duger eller inte. Den här veckan har du visat att jag inte duger. Och nu duger jag tydligen fortfarande inte, fastän du har ledig tid. Du låg med min kompis, jag förlät dig. Du snackade massa jobbiga grejer på fyllan, jag låtsades inte bry mig. Din andra kompis kommer och jag blir luft.

Var någonstans i detta kan man ens påstå att vi är vänner?