Story of my life
Searching for the right
But it keeps avoiding me
Sorrow in my soul
Cause it seems that wrong
Really loves my company
...


Yes. Vill ni veta hur jag hanterar saker?
Jag skrattar. Jag skrattar som en jävla galning. Kan liksom inte låta bli. När saker blir för jobbiga börjar jag asgarva. Utan glädje kan tilläggas. Men just nu kan jag inte få bort mitt galna skratt från läpparna av en annan anledning. Tycker bara vissa är så duuuuuumma. Hahahahahahahahaha. Alltså. Ni vet, eller kanske ni vet, det fanns en kille en gång. En kille som jag varit så vansinnigt kär i. Han är en riktig jävla player. Vi hade ett hemligt förhållande till o från i typ tre år. Saknar honom fortfarande ibland. Men jag visste att det aldrig skulle bli vi. För han är en jävla player. (And so am I, maybe). Lekte med tanken på oss så många gånger. Men visste att det inte kunde funka. Jag skulle fly, han skulle såra. Jag visste att jag inte var den enda han hållit på med vid sidan om sin lilla, söta flickvän. Lilla, gulliga, sårbara flicka. (Fattar inte att hon fortfarande klamrar sig fast vid honom, no self esteem? No self respect? No pride?) Vad jag vet har han under deras förhållande strulat med minst 3 olika tjejer, UTAN att räkna med mig.

Det som är så extemt kul är dessa tjejer han strular runt med. Hur han lyckas fånga dem (inklusive mig). De blir så hjärtekrossade när han glider vidare till nästa. De ger upp sina pojkvänner för honom. De gör vad som helst. Förstår inte vad det är han har som gör detta. Jo. Jag vet. Lögner. Lögner, lögner, lögner. Sockerord i flickors öron. Hahahaha.

Jag lämnade inte min pojkvän för honom. Ingen av dem, under den tiden han och jag hade vår galna relation. Vet att han inte menar allvar med sina sockerord. Och jo, jag älskar kemin mellan oss. Tror aldrig jag kommer hitta en kille som jag känner sådan kemi med igen. Men det är slut på han och mig. Kemin är över.


Det jag tog med mig efter honom är hans beteende. Jag har blivit som honom. Jag kan inte vara trogen. Jag vill. Men av en eller annan anledning hamnar jag alltid med någon kille. Jag är inte stolt. Jag har min pojkvän. Jag vill ha honom. Vill egentligen inte ha de andra. Och ja, döm mig då. Gör det. Alla hatar otrogna människor, inklusive jag själv. Hatar mig själv.

I feel it in the air
As I'm doing my hair
Preparing for another date
A kiss upon my cheek
As he reluctantly
Asks if I'm gonna be out late
I say I won't be long
Just hanging with the girls
A lie I didn't have to tell
Because we both know
Where I'm about to go
And we know it very well

Cause I know that he knows I'm unfaithful
And it kills him inside

Men på något sätt har jag blivit kall. Allt började egentligen med att min första pojkvän var otrogen mot mig. Eller började det ännu tidigare, när en kille jag var kär i och som sa att han var kär i mig plötsligt blev tillsammans med min kompis. Förut var jag så extremt svartsjuk. Nu är jag bedövad. Jag tror alltid det värsta och lever som om jag väntar mig att jorden ändå går under imorgon.



I love secrets. Tror det är grejen. Fucked-up är jag. Det känns som om det är för sent för allt.


He's more than a man
And this is more than love
The reason that the sky is blue
The clouds are rolling in
Because I'm gone again
And to him I just can't be true

Vi får se hur det går med allt.