Ibland blir man så ledsen.
För det är är en sådan ensam uppgift.
Jag som knappt stod ut att umgås med mig själv förr i världen. Vi kom inte överrens, jag förstod inte mig själv. Jag har kommit längre på vägen, känner mig oftast okej tillsammans med mig själv. Jag står inte med tårar i ögonen framför spegeln längre och väser: "Jag hatar dig, fan vad jag hatar dig, du är så jälvla misslyckad."
Men jag kan tyvärr inte påstå att jag älskar mig själv. Så långt går inte vår relation. Känner inte att jag bryr mig överdrivet mycket om döden, om smärta eller andra ting som skadar min kropp. Däremot känner jag så extremt starka känslor inför personer i min närhet. Mest av allt mina katter och familj förstås. Kärleken till dem är det största jag bär på. Är så oändligt stolta över alla mina familjemedlemar. Så glad att jag får vara nära dem, umgås med dem. Tacksam att jag har en mamma och en pappa som älskar mig, som vill vara med mig och lyssnar på mig. Att jag har en syster och lillebror som ser upp till mig. Det här är självklara saker för mig och för många, men långt ifrån alla. Så jag är så oändligt tacksam.
Sedan att man känner sig lite ensam och ledsen i det här... När jag blir smal kommer det kännas bättre.

Önskar jag kunde ringa min katt
Förklara för henne varför jag inte är hemma
Varför jag inte ligger i vår säng och gosar med henne
Pappa säger att hon ligger där
Hon väntar på mig
Jag får ont i hjärtat
Jag hoppas hon förstår att jag kommer tillbaka
Att han också förstår det
Min randiga älskling
Drömde att hon fick en kattunge tillslut
Det fick hon ju också
Mardrömsnatten
Tassen på min hand
Så hemskt allting
Men det gick ju bra
Död unge
Men levande mamma
Min fina kattmamma
Mina katter är det finaste jag har

Försökte gråta
Men mina tårar för dig har torkat ut
Det finns inga fler
Ingenting kvar
Inget mer att hämta
Det gör ont
Desperat försöker jag gråta
Men det är tomt
Du finns inte längre
Du finns aldrig mer
Så varför drömmer jag fortfarande om dig när mörkret faller
Över ett år sedan den sista kyssen
Du har försvunnit in i en framtid utan mig
Du finns inte
Så varför kan jag inte släppa dig?


Det var bara ett jävla spel inget annat
Jag förlät dig miljoner gånger om
Skulle antagligen förlåta dig igen
Och igen och igen
Men det är över
Det har varit över länge
Så släpp det nu

Walking through an empty house, tears in my eyes
Here is where the story ends, this is goodbye

Knowing me, knowing you
There is nothing we can do
Knowing me, knowing you

Mamma pratar telefon med pappa.
Mamma skriker sig blodig i halsen åt min lilla syster.
Lilla syster knackar på min dörr. Jag släpper in henne i min värld. Tröstar, hjälper, kramar.
"Mamma blir så där ibland".
Men mamma har ingen ursäkt.
Mamma har det jobbigt, men vem har inte det?
Förlåt mamma, men att skrika åt min lilla syster är inte lätt förlåtet.
Jag förlåter dig ju alltid, hur mycket du än skriker åt mig. Men inte min lilla syster.
Inte min lillasyster.

Farmor och farfars hem.
Trygghetens lukt från gardiner och överkast.
Bara där är jag helt trygg.

Pappa som kör slalom med vår kära bil. Men jag är inte rädd.
När pappa kör är jag aldrig rädd.

Lillasyster som trycker ned svarta och vita tangenter.
Kärleksballader som hon inte förstår, men spelar ändå.
"Du är förliten", säger jag ofta till henne. Men det är bara för jag vill att det ska vara så.
Hon växer så fort.
Jag vill stanna tiden.

Lillebror som håller min hand.
Drar i den, "Kom nu, Blondie!"

Vi bär tunga tavlor.
Talvor som talar kaos och liv. Kärlek och förvirring.

"Konstnärsfamiljen", skrattar en främling.

Mamma ser att jag har blåa jeans på mig.
Pappas och mina ord flödar åter ut i etern.
Syrran visar trägrodor och lillebror frågar gång på gång:
"Ska du stanna här nu, Blondie? När kommer du och leker med mig?"

Vilken otroligt fin familj jag har.

Ja man kan gråta i duschen. Alldeles för mycket vatten idag. Från himlen, från marken, från mina ögon. Det är så otänkbart. Hon kan inte försvinna. Hon kan inte dö. Min dam är odödlig, det är i alla fall det jag trott. Min fina, fina tjej, hon som skulle kunnat bli fotomodell. Hon som aldrig vägt för mycket. Hennes tassar, hennes blanka päls. Det gör så ont i mig att tänka...

Nej, tänk inte. Min fina tjej kan inte försvinna. Hon kan inte. Hon är min. Hon är perfekt. Hon är min katt.

Min tillvaro rasar här
Mamma deprimerad
Pappa deprimerad och alkoliserad
Nu är det inte ens säkert att en av katterna kommer klara det. Det skrämmer mig något så oerhört. Jag älskar henne. Jag har haft henne sedan jag var åtta år. Min älskade, fina dam. Snälla, snälla mina katter är mitt allting. Ta inte det ifrån mig.

Jag är fortfarande så svag.
Efter snart tre år klickar jag ändå bort sånt
som påminner för mycket om hur det var
Prinsessa
Lögner
Idioti
Jag blev till glas i dina armar
Och någonstans på vägen tröttnade du på att hålla mig
Jag krossades mot betongen
Och du är inte värd detta
Så varför skriver jag?
Du är inte värd att det fortfarande gör ont
Gör ont att se
Så jag klickar bort
Slut på sårbarheten nu
Nu är jag betongen
Och du är det krossade glaset
Bye, bye

Jag säger till min pojkvän att jag gått ned fyra kilo.
"Vad duktig du är älskling."
Jag låtsas vara glad.
Jag skriver saker som är normala.
Jag ler i orden.
Oh, baby, if you only knew...
Allt som är fel med mig.
Hur kan han älska mig?
Han skulle inte älska mig om han såg allt det svarta jag bär på.
Han skulle inte älska mig om jag berättade vad jag håller på med.
Det skulle såra honom.
Men jag kan inte äta.
Så jag ler medan jag går sönder.
Låtsas att allt är okej.
För det är så man gör.
Man oroar inte dem man älskar.
Även om man inte kan äta.



Oh baby if only you knew
I'm down to a hundred-and-two
Oh baby if only you know
Oh baby...

I had a hole in my heart
So I threw away my plate
'Cos nothing would fill me up
Whatever I ate

Oh baby if only you knew
I don't know what to do
Oh baby if only you knew
Oh baby...

Fading away
'Cos there's nothing I can do
I hate my self
And I love you

Oh baby if only you knew
Whenever I think I think of you
Oh baby if you only knew-ew, yeah...

My baby
I'm hungry
Oh baby...

Pratade med pappa i telefon, det var värt alla pengar det kostade. Så mycket att häva ur mig.
Och pappa förstår, som alltid. Jag visste att han skulle häpna över att mamma inte hjälpt mig med det jag nu frågade honom om. Min pappa gör allt för mig utan att ifrågasätta och jag gör vad som helst för honom. Så bra ändå att jag kan lita på honom även när resten av världen är opålitlig. Hans finns alltid och jag kryper in i min tillit till honom.

Det har alltid varit vi, så hur kan mamma anklaga mig för att vara medberoende, vara svag och lojal inför pappa. Klart jag är lojal honom, ända in i döden, så fuck off.
"Sluta snacka skit om pappa när jag är här."
"Du gör allting till MITT FEL, Blondie! Du är BLIND. Det är din PAPPA du borde vara arg på!"

Lilla, älskade mamma.
Jag kan inte. Då är jag medberoende då. Jag kan inte. Jag gör allt för pappa. Och när han dricker gör det ont i mig. Jag dör när jag hör att han druckit.

Som när han tänkte sätta sig i den där bilen. Jag sprang efter honom. Skrek och halvt grät. Jag tänkte inte låta pappa köra bil när han druckit, över min döda kropp. Och till sist gav han mig nyckeln och tog bussen istället.

Alla gånger han räddat mig i ångesten. Alltid suttit med mig och lyssnat när jag gråtit.
Slitit upp låsta dörrar. Släpat upp mig från golvet när jag blodat ned rum.
Jag vet att jag sårar min pappa djupt när jag skadat mig på samma sätt som han skadat mig med sitt drickande. Men vi är så lika. Vi är ångest personifierade. Min pappa, olycklig konstnärssjäl. Precis som jag. Var lycklig pappa, så blir jag lycklig.
"Var lycklig Blondie, så blir jag lycklig."

Pappa har problem, visst. Men han är världens bästa pappa. Han gör alltid allt för att hjälpa mig, jag behöver inte känna mig jobbig och dum när jag ber honom om hjälp som jag gör med alla andra. Pappa finns där, för mig. Det betyder så mycket.


I'll always be daddy's little girl...

Jag vet att jag är inte perfekt, jag vet att saker jag gjort fått dig gråta, att tänka på allt du fått gå igenom innan du ens fyllt 11 år för mig att gråta ibland. Min lilla syster. Glöm allt du sett, jag finns här för dig nu och vi ska rida hästar igen och du ska inte behöva vara rädd. Vi ska gå på bio igen, se roliga filmer. Vill höra allting du så gärna berättar för mig, alla historier, allt som händer i ditt liv. Vill höra allt. Du är så lik mig på det sättet, jag har alltid velat berätta allt för pappa, saker som kan göra honom glad. Men ibland svarar han bara med hummanden och jag känner att jag misslyckats. Nu har jag blivit som pappa och du som jag. Det är jag som hummar. Jag ska sluta, jag lovar. Jag vill höra allt, lilla syster. Jag saknar dig så.





Saknar min lillasyster.

Now hush little baby, don't you cry
Everything's gonna be alright
Stiffen that upper lip up little lady, I told ya
Daddy's here to hold ya through the night
I know mommy's not here right now and we don't know why
We feel how we feel inside
It may seem a little crazy, pretty baby
But I promise momma's gon' be alright

Och jag älskar dig.
Trots alla dina jävla fel.
Kanske är det dem som gör att jag älskar dig.
Du skulle bara veta.
Men vi har för mycket historia,
Been there, done that
Men ändå stannar jag,
Dras till dig
Mitt what if



Min älskade vän
Våra händer under bordet
Men jag tillhörde någon annan
Du tillhörde någon annan
Men där under bordet var jag bara din
Och du var bara min

Våra fingrar tillsammans

"Jag saknar att hålla din hand"

För mycket historia var det.
Men du är min älskade vän.
Jag förlåter dig allt.
Jag älskar dig, jag älskar dig, jag älskar dig
Men bara när du inte hör kan jag säga så



Allt du viskade i mina öron. Sockerord som gjorde mig rusig.
"Du är min tjej"
Jag kände mig aldrig smutsig i dina armar
Otrogen längtan
Unfaithful

Ja
Och jag inbillade mig att du var speciell
Men när du försvann lät jag andra läppar kyssa mina
Trots att de var gjorda för dig
Trots att när jag såg den där filmen för inte alls så länge sedan
Och skådespelarens läppar, så vackra
Sedan insåg jag att det var för att de påminde om dina



Alltid den där "nästan kyssen" som gjorde mig galen
Sedan saliv, saliv, saliv
Och jag älskade varje sekund
Även om alla ord efteråt gjorde så ont
Även om jag var arg på dig
Och du älskade att ta all min skit
Älskade maryr, det är du
Och jag kom till bara
Lät dig smyga din hand i min

Ingen kan säga mitt namn så som du
Du gjorde mitt namn vackert

Det var vi
Oss
Hela våren. Och våren innan det.
Och sommaren.
Och hösten.

Dina händer som spelade på mina höfter i mörkret

Men det blev aldrig vi ändå
Trots alla kyssar
Trots alla våra ändlösa samtal och konversationer

Jag låter dig gå när du vill
Du kommer alltid tillbaka till mig
Spinner som en katt i mitt knä
Viskar ord

Det blir aldrig vi
Men likväl älskar jag dig föralltid

Älskade du



"Jag behöver någon som berättar vad som är rätt och fel"
"Jag gör ju det hela tiden"
"Ja <3"