Vill inte tänka framtid
Lever nu, nu, nu

Vissa saker går skit
Andra går bättre
Som att man älskar sitt eget hus
Att komma HEM påriktigt, HEM efter jobbet

Pojkvännen är för söt också
Vänner att lita på
Inte allt för mycket alkohol

Syrran på stolen bredvid
Film med pappa
Prata med mamma

Vara precis där man hör hemma

Tror jag snuddar lite grann åt
Lycka

För jag vet att jag dricker för mycket.
Ska dricka ikväll och det är anledningen att jag inte känner mig överdrivet låg just nu.
Vill bara döva allting.
"Och jag kan sluta när jag vill."
Men kan du det?
KAN du verkligen det?
Jo men när jag kommer hem blir det inte så mycket fest...

Pappa frågade i höstas:
"Hur känner du dig dagen efter du druckit? Vill du dricka mera då?"
"Nej", svarade jag sanningsenligt.
"Bra, för alkoholismen börjar när man vill ha mer fastän man druckit dagen innan och mår skit."

Pappa vet. Pappa är alkoholist. Mamma som alltid varit så noga med att berätta för mig att jag ska vara försiktig för "jag har det i blodet". Jag som aldrig var full innan jag fyllde 18. Och nu, två år senare, är jag redan här och rädd, rädd, rädd.

För nu är det ju sant. Nu känner jag för att dricka mer även om jag druckit innan. Och när jag dricker varken kan eller vill jag sluta.


Fy fan Blondie. Fy fan.

Vill skriva igen
Men under den orkeslösa tidsåldern
Har också orden bleknat
Liksom huden blivit vit igen
Trots junisolens strålar

Någon sa
"Man måste inte vara olycklig för att kunna skriva
Men man måste ha levt."

Kanske sant
Jag följer inte längre
Mina egna mönster
Depp betyder
Svält
Depp betyder
Ord, ord, ord

Men orden kommer inte
Inte heller den verkliga svälten

Så vad är jag då?
Vem blir jag
I Likgiltighetens tid

Ber att regnet ska fortsätta falla
Ber att kilona ska rasa
Ber att veckan kommer gå fort
Ber att jag kommer vara lagom full ikväll
Ber om frid

Nu sitter jag här
Och vågar inte äta någonting
Igårkväll var jag så desperat sugen
Bestämde att idag skulle jag få äta
Äntligen
Riktig mat
Fisk med ris
Eller nudlar med wok
Eller vad som helst
Vad jag ville

Men nu sitter jag här
Och vågar inte äta någonting
Kalorierna hånflinar
De vet att de styr

Mat är ångest
Så jag kan inte
Jag kan inte äta

Det är som om ett monster tar över min kropp när solen går ned
Jag vill bara äta äta äta
Vräka i mig
Fan

Det regnar in genom takfönstret
Regndroppar från stormen i min säng
Blixtarna reflekteras i mina ögon
Ta mig med
Låt blixten slå ned
Så ska jag sluta ögonen
Och stanna tiden

Matsuget kommer alltid om kvällen
Kan gå hela dagen och klara mig på vatten och cola light
Men sedan kommer suget smygande
Mat som jag inte ens skulle se åt på dagen
Mat med alldeles för många kalorier
Så jag faller inte för det
Jag vet att jag inte kan
Jag vet att jag inte får

Men det är så irriterande
Det där suget
Jag är rädd för det
Försöker distansera mig
"Det är bara en känsla, det kan inte skada dig."
Men fan, hellre ångest än suget
Och jag avskyr ångesten
Men ångesten bidrar inte till fetma
Suget där emot
Vad jag hatar det

Vän förvånade mig just
Hon skrev och frågade om jag ville komma över
Hon har huset för sig själv
Jag sitter barnvakt så kunde inte komma
Frågar Vän: "Vadå, var är din kille?"
Hon umgås ju nästan bara med honom

Får svaret:
"Jo, han är här, men tänkte att du kanske ville komma över ändå."

Wow!
Fett snällt!
=)

När jag är ledsen
Är jag tyst
När jag är arg
Biter jag ihop
När jag är besviken
Ler jag
När jag inte orkar
Får ingen se in i mina ögon
När ångesten kommer
Gömmer jag mig
När tårarna kommer
Blinkar jag tills vinden torkat ögonen

Vart leder det här?
Hur blev jag så här?
Varför kan jag inte släppa in någon?

För ingen klarar av det
Jag gråter inför pappa
Han är bara handfallen

Jag säger till min pojkvän vad jag tänker
Han förstår mig inte

Jag försöker berätta viktiga saker för min vän
Hon avbryter mig

Försöker jag förklara för mamma
Gör hon det alltid till mitt eget fel

Så det kanske inte är så konstigt att jag stänger igen trots allt
Ja, jag vet att jag är orättvis, förlåt
Men det är svårt att få fram orden
När alla andra vill prata
När man är Den Eviga Lyssnaren


Så sant
Mina älskade katter
Tårarna i er päls
Är de ärligaste jag någonsin gråtit

Vet ni.
Alkoholen dövar smärtan i halsen. Awesome!
Nu bär det av till huvudstaden för PARTY i vanlig ordning.
Vad skulle jag göra utan mina fantastiska tjejer?
Känner mig riktigt pepp för en gång skull.
Idag tänker jag inte sitta och längta bort när vi är ute.
Ska i försig träffa sötaste killen.
Men inget hångel, nej, nej, nej.
Måste säga till honom, inget sånt.
Jag har min pojkvän.
Och ni kan aldrig fatta hur mkt jag älskar honom.
Haha, nej det här blir bara fylletalk.

See you sugerpies <3

Orkar inte igen
Tappar lusten till allt
Och går mig på nerverna med jag biter ihop
Tuggar sönder orden som vill lämna mina läppar
Men vad vill jag egentligen säga?
Vad kan jag egentligen säga?

Att hon är en jävligt jobbig unge
Och kan hon inte bara hålla käften?
Kan hon inte uppföra sig som folk
Hon fyller tolv år imorn och beter sig som fem

Kanske vill hon bara ha en reaktion
Men too bad, kid
Allt du får är isiga blickar när du spelar dramaqueen

Jag tuggar orden blodiga

Fy fan vad jag inte står ut med barn

Och just nu orkar jag inte det
Trots att jag ätit 200 gram choklad
Trots att jag är en så jävla falsk och dålig människa

Jag ska försöka att inte vara så dålig
I alla fall mot andra
Vara en riktig flickvän till min pojkvän

Ja, jag har gjort en miljon misstag
Men säg att man får lite credit for trying to do better
Please

Jag ska försöka
Och att försöka är det första steget mot att lyckas

Och det tänker jag bli
Gick runt och var så jävla irriterad på krogen i helgen
Alla killar var drägg
Snackar skit, ska röra ens hår, äckla sig

Kunde inte njuta av mina vänners sällskap
Men det är slut med det där
Jag ska fan kunna ha kul trots att drägg hänger runt
De har ingen äganderätt på någonting

Bara för att du klumpigt säger
"I like your smile"
Har du inte rätt att kyssa mig
Bara för att jag säger nej har du inte rätt att skylla på:
"Men ja, jag är ju kille."
Fy fan väx upp
I'm quitting

Så jävla många människor som ser tjejer som objekt
Köttmarknad
Men ledsen, jag har slutat spela
Allt som kommer utav det är ÅNGEST
Och jag vill ha min pojkvän

Palla drägget
Jag har ingen skyldighet till någonting
Jag behöver inte vara trevlig
Jag behöver inte försynt glida undan
"Nej", är ett nej.

Jag ska bli oantastbar
Känslor och sex är ändå bara så ruttet
Så fake
Tänker inte förödmjuka mig själv mer
Been there, done that

Sure we can talk
Sure
If you're not to drunk and a bit smart
But keep your fucking lips away

Sure
I will smile
If you're funny
If you're smart

But that's it

Lyser det "SEX" i din panna
Bara gå
For fuck sake, bara gå

"We'll be friends, I call you again, I chase you around every bar you attend, we see how much we'll be partying then. You don't want that, neither do I. I don't wanna flip when I see you with guys. To much pride. Between you and I, not a jelous chick, but MEN DO LIE."

Mamma: "Vi har ju alltid haft det så lugnt och skönt här hemma, bara du och jag, din syster och katterna. Alltid så lugnt... Eller ja, utom när du mådde dåligt då. Det var jobbigt. Ja, jobbigast för dig, då..."

Jag vet att hon inte menar något illa. Ändå bränner orden. Så det är jag som är fridstöraren i familjen. Jag som stör vårt lugn.

Jag tog en bild av mitt ansikte. Försökte se om ångesten och kaoset reflekteras i mina ögon. Men det gjorde det inte. Jag såg ingenting.

Mamma, jag slutade aldrig må dåligt. Jag bara lärde mig att le trots att jag går sönder.

Trött på så kallade vänner som inte behöver mig
Som hör av sig när de verkligen inte lyckas hitta på något annat
Som man ska träffa på deras villkor
Jag blir sönderrivna pappersbitar i vinden

Hemma väntar de riktiga
De jag kan lita på
De som vill umgås med mig
De som jag kan vara mig själv med

Sluta karva hål i mitt skal
Sluta tvinga mig till papperstunna leenden
Sluta vara så jävla självupptagna

Ni väntar er att jag ska finnas där närhelt ni vill
Pallar inte mer, sorry
Trött på patetiska plastmänniskor

Ja, jag är ensam
Men jag är hellre ensam
Än med er

Tänkte ofta förut att jag trivs här
Att jag är lycklig här

Men hur lycklig är man
När man hellre ligger i sängen och ser på serier
Än lever sitt eget liv
Ser på Supernatural
För att det är bara då jag inte tänker på något annat
Glömmer mitt eget liv
Min egen skit

Så jag är nog inte så lycklig tyvärr
Jag befinner mig i ett vakuum i mitt liv
Tiden står stilla
Dagarna är skrämmande lika

Om sju veckor är jag hemma
Men bara i knappt två månader
Sedan bär det av hit igen
Tillbaka till mitt apatiska vakuum

Kanske är jag här för att jag verkligen inte orkar leva
Varken hemma eller här
Då är det lättare att gömma sig
Här kräver ingen något

Jag vill ingenting
Inte äta
Inte gå promenader
Inte plugga
Inte umgås med någon
Inte ens sova

Mest vill jag nog bara vara ifred
Problemet är bara att jag dör av ensamheten

Vad gör man då?