Plast är alltid plast

Trött på så kallade vänner som inte behöver mig
Som hör av sig när de verkligen inte lyckas hitta på något annat
Som man ska träffa på deras villkor
Jag blir sönderrivna pappersbitar i vinden

Hemma väntar de riktiga
De jag kan lita på
De som vill umgås med mig
De som jag kan vara mig själv med


Sluta karva hål i mitt skal
Sluta tvinga mig till papperstunna leenden
Sluta vara så jävla självupptagna

Ni väntar er att jag ska finnas där närhelt ni vill
Pallar inte mer, sorry
Trött på patetiska plastmänniskor

Ja, jag är ensam
Men jag är hellre ensam
Än med er

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0