Tänkte ofta förut att jag trivs här
Att jag är lycklig här

Men hur lycklig är man
När man hellre ligger i sängen och ser på serier
Än lever sitt eget liv
Ser på Supernatural
För att det är bara då jag inte tänker på något annat
Glömmer mitt eget liv
Min egen skit

Så jag är nog inte så lycklig tyvärr
Jag befinner mig i ett vakuum i mitt liv
Tiden står stilla
Dagarna är skrämmande lika

Om sju veckor är jag hemma
Men bara i knappt två månader
Sedan bär det av hit igen
Tillbaka till mitt apatiska vakuum

Kanske är jag här för att jag verkligen inte orkar leva
Varken hemma eller här
Då är det lättare att gömma sig
Här kräver ingen något

Jag vill ingenting
Inte äta
Inte gå promenader
Inte plugga
Inte umgås med någon
Inte ens sova

Mest vill jag nog bara vara ifred
Problemet är bara att jag dör av ensamheten

Vad gör man då?