Icke existerande reflektion

Mamma: "Vi har ju alltid haft det så lugnt och skönt här hemma, bara du och jag, din syster och katterna. Alltid så lugnt... Eller ja, utom när du mådde dåligt då. Det var jobbigt. Ja, jobbigast för dig, då..."

Jag vet att hon inte menar något illa. Ändå bränner orden. Så det är jag som är fridstöraren i familjen. Jag som stör vårt lugn.

Jag tog en bild av mitt ansikte. Försökte se om ångesten och kaoset reflekteras i mina ögon. Men det gjorde det inte. Jag såg ingenting.

Mamma, jag slutade aldrig må dåligt. Jag bara lärde mig att le trots att jag går sönder.

Kram.

Men Gud vilken idiot-människa! När jag är på väg hem från affären brukar jag halvdiskret smyga till mig av det jag köpt, slutar tugga när jag möter någon.. Egentligen borde man inte behöva det men med risk för såna kommentarer då :S puss!

Sv; det är stjärnmullvadens nos! Den kan lukta hur bra som helst. Under vatten till och med, läste jag någonstans...