En annan sak som är lite rolig
Eller nej, det är inte roligt
Det bara visar hur jävla psykad jag blivit

Idag har jag ätit en skål soppa.
Grönsakssoppa. Väldigt god faktiskt.
Det är allt.
Ändå känner jag mig som världens fetaste.
Inte för att jag åt soppan, NEJ, det är för att det KÄNNS som jag ätit choklad.
Jag VET att jag inte har det, ändå är jag jättenervig.
Tror alltså på allvar att jag kommer gå upp i vikt av imaginär choklad.

Haha, det här börjar ju bli lite lustigt.

Jag var så patetisk igår med chokladen i magen
Ja, jag har åter fallit för frestelsen
Just insett att jag är fast igen
I chokladens våld

Men jag var patetisk igår
Fatta att jag hållit på med sådant här i 6 år
Och ändå tänkte jag:
"Imorn slutar jag förgått. Hur svårt ska det vara att inte äta?"

Men idag hittade jag choklad i skåpet
Åt utan att tänka
Kände en sekunds lugn
Nu är jag rädd, för att jag vet att jag är en addict
Jag har ingen kontroll
Fett fail

Har fått pengar igen
Och plötsligt finns alla möjligheter... igen
Kan gå in i affären och köpa hur mkt som helst, av vad som helst
Men det kan jag ju inte
En sekund, endast en liten, skriker huvudet "CHOKLAD!"
Men jag äter ju inte sånt
Och det har faktiskt inte varit så hemskt som jag trodde
Blir nog värre i påsk...
Men jag får inte!
Inga undantag!
Skärpning

Köp Coco Chanel parfym för pengarna istället

Man blir ju lite lycklig ibland
Som att veta att det bara är 1,3 kg kvar till nästa delmål.
Att jag faktiskt gått ned 3 kg på 10 dagar (länge sedan jag kunde speeda på så)
Att jag inte känner mig sämre än vanligt utan mina tabletter.
Att jeansen jag har sitter lösare, lösare, lösare!
Att jag åker hem om 12 dagar på besök <3
Delmålet ska vara uppfyllt tills jag kommer hem så alltså behöver jag bara gå ned som minst 1,3 kg på 12 dagar. Det ska jag klara =)

Lite oro
På torsdag måste jag sluta spy ett tag. Då är den en vecka tills jag åker till Sverige och mina P-Piller fuckas up annars. (Sex with boyfriend, yes)
Hur mycket kommer familjen trycka i mig när jag är hemma? Det kommer bli frosseri på hög nivå och jag kommer gå upp sjukt mycket i vikt eftersom jag inte heller har chans att spy.
Hur kommer det kännas att träffa pojkvän igen? Jag vet inte. Det är svårt att kramas och vara nära när man vant sig vid ensamheten. Sedan är det så sjukt hemskt när jag är i en fixeringsperiod och någon ska röra min hud. Normala kramar går bra, ni vet, kompisar, föräldrar. Men vetskapen av händer överallt på min  hud, känna allt inte ens jag vill känna. Det skrämmer. Jag vet att jag vänjer mig, men vill jag vänja mig? Min mage kommer svullna upp som en ballong när all mat glider ned. Ahh.

Just det
Efter att Atara nojjade om att antidepp gör en fet kollade jag in mina egna tabletter.
Chockartat då jag insåg att en av bivärkningarna är att förbränningen blir långsammare. WHATA FUCK.
Äckligt viktfixerad som jag är slutade jag rakt av med mina tabletter
Vet att man inte ska göra så
Man kan få värsta ångesten typ
Och så har jag ju gått på dem i två år...
Men kroppen har nog inte märkt av speciellt mycket än, bara skippat pillren i två dagar.
Fuck, hellre ångest än vara fet

Har jag verkligen gått så långt?

De ska äta morötter och ärtor på burk till sin rostpiff
Usch för konserverade grönsaker
Tänker "Ska jag göra ris istället? Eller nudlar?"
För själv ska jag äta en grönsakswok. Grönsakswok med konserverade ärtor?
No thanks
Men sedan inser jag
Varför ska jag göra ris eller nudlar?
Varför ska jag anstränga mig för att maten ska bli "matigare"
Allting hamnar ju ändå i toaletten sedan
Vill jag göra en illusion av njutning för maten?
Borde vara glad att jag slipper många kalorier på ris
Och som sagt
Maten kommer ändå inte få stanna inom mig

Så varför anstränga sig?

Har inte varit hungrig idag
Och jag som hade ställt in mig på hets
Köpt yoghurt och bröd
För att hetsa
Sen lyckas jag bara pina i mig en liten brödbit
Men den hamnade sedan i toaletten
Jag blir paranoid
Minsta lilla matbit kommer bli till fett på min kropp
DET ÄR JU SANT
Nu tänker jag dö i min säng

Varit så sjukt dålig idag, men är desperat.
Tappat räkningen på hur många gånger jag spytt.
På ett sätt fattar jag inte att jag börjat spy som en galning igen, jag vet ju hur svårt det var att sluta förra gången och att det bara är att skjuta problemet framför sig.
För när jag slutar spy kommer jag ju bli tjock igen.
Men just nu vill jag bara komma till Size Zero och låta problemen bero.

Inte bara maten som spökar, har blivit cigarettberoende på allvar. Inte så att jag röker ett paket om dagen, men jag vill ha det varje dag. Igår var jag nära att börja gråta bara för att ciggen var slut. Men det är också något jag tänker ta tag i senare. Just nu är det bara SMAL som gäller. Inget annat.

"Men har du bråttom någonstans eller?"
"Nej, men ska ut och gå."
"Går du en promenad varje dag eller?"
"Nej, inte varje dag." (Jag går ju två)

Att folk inte fattar. Man kan inte rubba rutinerna, det blir obalans och kontrollen slås ur spel.

Både idag och igår har jag varit duktig. Inte ätit på dagarna, bara druckit te, kaffe och cola light. På kvällen är det obligatorisk familjemiddag, men har kommit lindrigt undan där också. Beräknar att jag ligger på under 500 cal både idag och igår. Vågen är på min sida också. 10 kg till på 5 veckor, långt ifrån omöjligt. Jag är envis. Jag ger inte upp nu.

Nu ligger jag och knaprar på nya bantningspiller och dricker Fanta Zero. Inga allvarliga piller, något skit för ökad fettförbränning men alltid något. Har 6000 steg kvar att gå idag. Köpt hårfärg också. Bestämt att jag får färga när jag gått ned fyra kilo. Köpte även soja-mjölk light. 35 cal per dl. Nice. Snart blir det till att gå ut lite mer. Stackars mina fötter, får skoskav av mina nya skor. Blåsor är inte direkt heller så mysigt. Men vad gör man inte. Är pepp idag. Gått utan godis i hela en och en halv dag wooooow ;) Utan choklad i typ två. Men i alla fall. Man måste börja någonstans.

Dricker lite mer Fanta Zero och känner mig "stronger than yesterday"

Pepp.
Ska äta lunch nu. En sallad innehållande: röd paprika, spenat, körsbärstomater och lite rödbeta.
Har druckit massa vatten under förmiddagen, vatten är guld. Vatten är rent.
Jag har bytt inställning. Istället för att tänka på alla hundratals kilon jag måste gå ned (vilket alltid känns hopplöst) ska jag börja ta saker lite i taget. Jag ser alltså inte längre än 10 kilo ned i taget. Det är bara den siffran som existerar. 10 kilo står jag ut att tänka på. Så vi börjar där. Och om 10 kilo kommer jag förhoppningsvis våga se mig i spegeln igen. Jag kommer vara långt ifrån klar, men 10 kilo till är en bra början (fortsättning). Jag kommer inte vara lika fet då som jag är nu.

3959 steg idag än så länge.

It's all about willpower

Kunde inte sova inatt
Resultatet blir en äcklig huvudvärk
Men jag är pepp ändå
Svart kaffe
Måste köpa mer cola light idag
Ska snart ge mig ut på min två timmars promenad
Det regnar
Men vem bryr sig
Ofta så tänker jag
"Jo men jag äter det där.
Det är ju bra för mig så får jag mer energi till min promenad."
Det är då jag måste ha willpower
Och det funkar ofta
Nej, du behöver inte mer fett på din kropp
Du ska bli av med fettet inte äta mer av det
Oftast tänker jag inte så mycket
Det är bara ett beslut
Jag vet innerst inne att jag inte kan äta det där jag vill


Think twice
Think a third time
A fourth...
A moment on your lips, forever on your hips

Uppmuntrar ingen att leva på det här sättet som jag gör.
Let's face it, det är inte roligt.
Det är inte roligt att ständigt gå runt med siffror i huvudet.
Det är inte roligt att ha matdemoner som hindrar en från att äta.
Det är inte kul att vågen får avgöra om det är en bra dag eller inte.
Det är inte glamoröst att gå med hungersmärtor på två timmars promenader.
Inget av det här är roligt.
Ändå är det så här det är.
Och jag måste.
Jag ska bli smal.

PS
Ny design, vet inte om ni kan se den än.
Puss och godnatt

Luften är annorlunda i Paris

Har gått 11 000 steg idag så jag ligger bra till. I matväg också som tur är. Dock är min mage uppsvälld vilket inte är så vackert... Den här veckans mål är att byta tio-nummers siffran. Att komma till x8,0.
Förra veckan var en bra vecka men denna ska bli ännu bättre. Känner mig inte så hungrig. Har energi ändå så jag hoppas det håller i sig.

Everything for a skinny me

Nej tyvärr är Blondie bara fet och äcklig
Längtar efter ett gymkort som ska införskaffas när jag lämnar landet
Längtar efter att inte ha julmat över hela hemmet
Längtar bort från chokladen

Imorgon blir det till att kalorihetsa med alkohol tillsammans med Chick. Vi äger världen när vi är igång. Kommer sakna henne mycket när jag åker iväg. Men hon kommer antagligen och hälsar på. Häftig brud. Vi blir outhärdliga tillsammans, ingen står ut med oss, vi tar ut det bästa ur varann. Chick. Rosa drinkar och tequila. Ja tack.

Får ändå i mig mindre kalorier de dagar jag dricker. Aldrig sugen på mat då vi ska ut så oftast blir det bara lite gröt innan och sedan kör vi. Imorgon är det dock juldagen och vi ska till mormor så lycka till med låg kaloriintag. Yes.

God jul förresten.

Skinny Christmas hade passat mig bättre.

Jag är dålig på att vara bra.

Har jag riktiga problem eller inbillar jag mig bara? Eller är det tvärtom. Har jag problem men jag förnekar det.

My problem hides in numbers

Det är det enda jag är säker på.

Flydde i helgen. Hade väldigt kul med vänner, men på ett rökfyllt dansgolv blev det svårt när famnar öppnade sig för mig. Äckliga killar. Jag som brukar söka bekräftelse. Men nu ville jag inte att någon skulle röra vid mig. Vill inte ha händer på min feta kropp. Sedan hamnade jag på toaletten. Fingrarna i halsen i vanlig ordning. Sved.

Pojkvännen söker mig. Messar och undrar. Jag jobbar, och jobbar. Har inte tid med något annat. Måste orka bli smal. Plötsligt kommenterar människor att jag förlorat vikt. Men de säger inte om det ser bra eller dåligt ut. "Du har gått ned i vikt va?" Blir både rädd men samtidigt glad. Vill be dem att inte lägga sig i. Om de ser kommer snart mamma börja undra. Mamma. Mamma som trycker i mig chips och mat. Mamma borde bli ätstörningssupporter eller något. Hon skulle lätt kunna få vem som helst att stoppa i sig vad som helst bara för att inte göra henne misstänksam.

Blir lite rädd för mig själv. Igår kokade jag nudlar, sås och någon vegetarisk biff. Fick panik och tänkte kasta allting. Sedan hetsåt jag det istället. Allt ihop på typ två minuter. In på toaletten. Upp med allt. Allting var så okontrollerat. Jag vill ju ha kontroll inget freakat hetsande. Usch, usch, usch. Det är så vidrigt att äta. Jag hatar hunger. Vill aldrig äta igen.

Det går inge vidare nu om jag ska vara ärlig. Jag är rädd, rädd, rädd för att äta men äter sällan några måltider ensam så då sitter jag där vid matbordet med stekt lax eller quorngryta och stirrar ned på tallriken. Vill gråta. Men något inom mig river, skriker MAT och plötsligt äter jag. Fastän jag egentligen inte vill. Noll självkontroll. Vidrigt. Misslyckat. Står och trampar på samma kilo som för en vecka sedan. Dåligt. Dåligt. Dåligt.

Men jag ska orka ta tag i mitt liv igen. Men en Bulimia Friday och mina långa, långa promenader i veckorna. Min vän tänker också bjuda in mig till sitt gym i en vecka, ett flott gym dessutom. Då blir det träning, träning och åter träning.

Puss till er fina människor som lyckas bättre än jag just nu <3

Nu ska jag äntligen läsa ikapp era bloggar ordentligt.
Det har inte varit någon vidare dag. Åkte inte till min vän, blev alldeles för rädd vid tanken på kladdkakebak. Istället blev det till att ligga hemma, läsa ätstörda böcker och spy. Fattar inte vad jag håller på med. Min diet är ur kontroll och resultatet blir att jag hamnar på toaletten. Vill bara vara ren hela tiden och inte tvingas stå lutad över den där förbannade toaletten.

Har nya mål inför julen. Ska ned 7 kg till. Så är det bara. Ett kilo kvar till 10 kilos gränsen. Jag vet att det gått långsamt den senaste veckan men har umgåtts med för mycket "normala" människor. Nu ska det bli ändring. Jag känner mig bara fet och ful just nu och har ingen lust att fortsätta känna så. Mitt mående kommer bli bättre i takt med att jag förlorar vikt. Mitt självförtroende också. Nooooo, mamma tänker sno datorn...

When THIN is not just a word, but a life...