Jag är dålig på att vara bra.

Har jag riktiga problem eller inbillar jag mig bara? Eller är det tvärtom. Har jag problem men jag förnekar det.

My problem hides in numbers

Det är det enda jag är säker på.

Flydde i helgen. Hade väldigt kul med vänner, men på ett rökfyllt dansgolv blev det svårt när famnar öppnade sig för mig. Äckliga killar. Jag som brukar söka bekräftelse. Men nu ville jag inte att någon skulle röra vid mig. Vill inte ha händer på min feta kropp. Sedan hamnade jag på toaletten. Fingrarna i halsen i vanlig ordning. Sved.

Pojkvännen söker mig. Messar och undrar. Jag jobbar, och jobbar. Har inte tid med något annat. Måste orka bli smal. Plötsligt kommenterar människor att jag förlorat vikt. Men de säger inte om det ser bra eller dåligt ut. "Du har gått ned i vikt va?" Blir både rädd men samtidigt glad. Vill be dem att inte lägga sig i. Om de ser kommer snart mamma börja undra. Mamma. Mamma som trycker i mig chips och mat. Mamma borde bli ätstörningssupporter eller något. Hon skulle lätt kunna få vem som helst att stoppa i sig vad som helst bara för att inte göra henne misstänksam.

Blir lite rädd för mig själv. Igår kokade jag nudlar, sås och någon vegetarisk biff. Fick panik och tänkte kasta allting. Sedan hetsåt jag det istället. Allt ihop på typ två minuter. In på toaletten. Upp med allt. Allting var så okontrollerat. Jag vill ju ha kontroll inget freakat hetsande. Usch, usch, usch. Det är så vidrigt att äta. Jag hatar hunger. Vill aldrig äta igen.