Man blir ju lite lycklig ibland
Som att veta att det bara är 1,3 kg kvar till nästa delmål.
Att jag faktiskt gått ned 3 kg på 10 dagar (länge sedan jag kunde speeda på så)
Att jag inte känner mig sämre än vanligt utan mina tabletter.
Att jeansen jag har sitter lösare, lösare, lösare!
Att jag åker hem om 12 dagar på besök <3
Delmålet ska vara uppfyllt tills jag kommer hem så alltså behöver jag bara gå ned som minst 1,3 kg på 12 dagar. Det ska jag klara =)

Lite oro
På torsdag måste jag sluta spy ett tag. Då är den en vecka tills jag åker till Sverige och mina P-Piller fuckas up annars. (Sex with boyfriend, yes)
Hur mycket kommer familjen trycka i mig när jag är hemma? Det kommer bli frosseri på hög nivå och jag kommer gå upp sjukt mycket i vikt eftersom jag inte heller har chans att spy.
Hur kommer det kännas att träffa pojkvän igen? Jag vet inte. Det är svårt att kramas och vara nära när man vant sig vid ensamheten. Sedan är det så sjukt hemskt när jag är i en fixeringsperiod och någon ska röra min hud. Normala kramar går bra, ni vet, kompisar, föräldrar. Men vetskapen av händer överallt på min  hud, känna allt inte ens jag vill känna. Det skrämmer. Jag vet att jag vänjer mig, men vill jag vänja mig? Min mage kommer svullna upp som en ballong när all mat glider ned. Ahh.