Hur ska jag göra.
Ska jag säga till mamma att jag ätit? Fastän det är lögn
Ska jag gå ut och gå i snöstormen?
Ska jag gå till ica och köpa flingor och mjölk och hetsa dem med socker?
Ska jag göra situps?

Känns som om jag lider i onödan. Imorgon ska jag till farmor och då bli det garanterat hets, mat, fika, you name it. Hos farmor äter man alltid alldeles för mycket. Och inte kan jag spy där. Får försöka hålla igen. Å andra sidan kommer jag få ångest och bli besviken om jag bryter mitt slit idag. Jag har varit duktig. Självkontroll, kom igen nu då, nothing taste as good as thin feels, wtf. Så kom igen. Sluta med dessa feta tankar. Du ska gå ut och gå och fortsätta vara ren idag.

Bara ikväll
Sedan aldrig mer
Bara i kväll
Sedan aldrig mer
Bara ikväll
Sedan aldrig...

Men jag är lika rädd i alla fall.

Nu plågar jag verkligen mig själv
Det här är kontroll
Magen skriker efter mat, men jag reagerar inte
Kan inte
Orkar inte äta

Så går det när jag faller nedåt mot mörkret
Känner igen känslan
Så här kände jag varje dag i två år
Hej ångest, welcome back!

Säger som han som en gång var min bästis och allt det där:
"Jag älskar ångesten, den är den enda som inte lämnar mig."

Håller med.
Det här vet jag ändå vad det är.
Kan vara lugn.
Ångesten kommer aldrig lämna mig.

Intag:
En mars 191 kal
En kopp varm choklad


Ut:
Gått cirka tre timmar.

Mmh, äter inte de bästa grejer. Men inte mycket i alla fall.
Skulle inte förvåna mig om huset rasar samman
Det kändes bra att äntligen säga till dem hur jag känner
Men nu vet jag inte
Fortfarande så många dagar att stå ut här
Helt weird
Och hemma är allting kaos, vågar jag åka hem?
Där väntar flytt och drama
Orkar inte

Vad gör man när det inte finns några trygga platser kvar?

Känner lukten. Lukten går inte att tvätta bort hur mycket tvål jag än använder.
Hamnade på toaletten idag.
Fingrarna djupt nere i halsen. Så dåliga kräkreflexer numera.
Min hals för van med fingrarna.
Någon kommer hem.
Jag orkar inte bry mig.
Jag måste hem.
Måste hjälpa pappa.
Något inom mig tror att om jag bara kan vara där så kan han sluta. Nej det är barnen. Nej, nej, nej. Inte hon.

Går sönder




Vill bara hem
Blir galen här
Jag blir en explosion av ångest och blod
Ta mig härifrån
Ta mig hem
Sådant nedelag när man förverkligar sina drömmar bara för att inse att de utvecklas till mardrömmar.

Som ett slag i magen.

Känner hur humöret faller. Nedåt, nedåt. Fast jag inte vill. Fastän jag varit duktig idag. Ändå kommer ångesten, nedstämdheten och värdelös-känslan och sköljer över mig som en tidvatten våg. Det är verkligen något fet på mig. Varför skulle jag annars vara så ensam nu. Inte ens att se fyra hekto mindre på vågen nu än imorse muntrar upp mig.
Tyckomdigsjälv tyckomdigsjälv tyckomdigsjälv.
Men det går inte. Jag har tappat bort mig själv igen.

Sitter här och tvingar mig själv att inte bli nedstämd. Jag får inte. Allt kommer ordna sig. Hon kommer svara. Hon bryr sig inte om att jag är fet. Hoppas jag. Nej, nu börjar du igen.

Vem som helst kan avge tomma löften
Och göra hål när de lovar och svär

Kanske kommer hon inte svara. Kanske blir jag sittande här ännu en dag. Patetiska, dumma, Blondie som tror att livet kommer fixa sig. Fan va dum du är, sluta för helvete. Get a grip.

Nu går tåget. Och jag sitter inte på det.

Blondie, ingen tycker om dig. Ingen, ingen. Trodde du verkligen att någon skulle vilja träffa dig? Du är fet, Blondie. Ingen vill umgås med feta människor.

Satt med cigaretten i ena handen och rakbladet i den andra igår. Skrattade när jag tog fram det. Skrattade okontrollerat. Som alltid när jag vet att ångesten kommer lätta. Jag drog fina, röda sträck över huden. Förlåt. Men när jag har tråkigt blir det så. Patetiskt. Efter fem års skärande känns det inte längre. Det ger ingenting. Men ibland åker det fram ändå. För att jag vill. För att livet blivit för tråkigt. Haha. Sluta vara så jävla patetiskt, Blondie.

Olyckad dag.
Fick sammanbrott efter en händelse och tänkte att jag skulle dricka en sojachokladdryck (200 cal). Efter den drack jag en näringsdryck (ytterligare 200 cal) Sedan blev det tre calorie-bars (300 cal). 700 cal! Och det EFTER lunch. Fatta om jag mådde dåligt. Låg i sängen och kände den obehagliga mättheten. Fanns bara en sak att göra. Sprang ut i skogen och kräktes tills jag kände smaken av magsyra i munnen. Sedan blev det promenad i två timmar. Så går det när man hetsar, LÄR DIG DET NÅGON GÅNG. Jag mår bara ännu sämre när jag hetsar så nej tack. Usch och fy.

Nya tag idag.
Kul dock att det första jag känner när jag vaknar är någon matdoft från köket. Nej. Och barnens farmor och farfar är här. Nej, nej. Alltså de är supersnälla men när de är här tar lunchen typ dubbelt så lång tid som vanligt. Och jag som bara vill bort. Bara vill stänga in mig med min matångest och vänta ut smärtan i magen. Plus att jag får två personer till som kommer stirra när jag äter.
Jag vill inte.
Saknar hemma. Där äter jag i mitt rum, alltid, vi har inga jobbiga "familydinners" här äter de alltid tillsammans. Det går mig fan på nerverna. Det förstör min viktnedgång! Jag tvingas äta både lunch och middag nästan varje dag. Även om jag inte äter så mycket är det alltid en pina att sitta där vid matbordet.
Jag vill inte.

Det känns väldigt jobbigt just nu.
Paj efter middagen och ett halvt vitt bröd. Min mage känns full och äcklig. Jag vill inte. Allt mitt slit idag är förgäves. Jag är fet och äcklig. Jag vill inte. Jag orkar inte. Jag vill inte. Tänk om man hade möjlighet att spy upp skiten. Men det går inte. Jävla lyhörda hus. Usch aldrig mer äckelpaj.

Jag måste vänta ut det

Jag mår inge bra.
Hjälper alla utom mig själv.
Mår så illa.
Hatar mättheten.
Sover på förmiddagarna och eftermiddagarna.
Är alltid trött.
Har hemsk huvudvärk
Och var är mina huvudvärkstabletter?
Trasig inuti.
Rör jag mig för fort kommer jag falla sönder.

Jag är så långt borta.
Jag vet inte vad som händer längre.
Jag är så ledsen.
Hela tiden.
Men orden kommer inte ut.
Och hur skulle de kunna det?
Jag vet inte vad jag ska säga.

Börjat försöka låta ångesten sippra ut genom sår i huden igen
Skär sönder allting.

Det gör så ont i mig.
Det gör så ont.
Och jag misstror hela världen.




Men du bara skrattar åt mig, förminskar allt till ett skämt
Men jag ser på din ängsliga hållning,
Din jagade blick att det känns

I just wish I could be thin enough...

Jag vet ju att det inte hjälper att gråta.
Så varför kommer tårarna?
Hela tillvaron upplevs i ett overkligt dis
Vad händer med mig?
Jag låter de vassa orden skölja över mig
Jag trodde jag var beredd på hårda ord
Men när någon som man bor under samma tak med
Bara tilltalar en för att kommentera alla fel man gör...

Det gör mig galen
Och jag kan inte göra någonting åt det
Försöker sköta allting perfekt
Men så är det något jag glömt
Och genast är hon där och kritiserar
Jag lovade mig själv att jag inte skulle låta det komma åt mig
Så varför känns det ändå?
Varför fortsätter jag att gå sönder
Fastän jag redan är trasig?



I can't tell you what it really is
I can only tell you what it feels like
And right now it's a still night in my wind pipe
I can't breathe but I still fight while can fight
As long as the wrong feels right it's like I'm in flight

Jag blir så arg, jag får panik, jag känner mig instängd. Kan de inte komma hem snart? Jag MÅSTE gå ut och gå idag, jag MÅSTE. Har inte kunnat gå på två dagar, jag får sådan ÅNGEST. Hur kul är det att vara tvungen att sitta inne hela dagen utan någon chans till motion? Spelar ingen roll hur sent de kommer, jag SKA gå ut. Måste.

Panik över kalorierna som omvandlas till fett på kroppen. Men idag har jag varit duktig. Inget sockerätande. Dessvärre tvingade farföräldrarna i mig alldeles för mycket lunch, men det var okej i alla fall. Måste bara ut och få bort lunchen nu. Fan, jag tänker inte äta middag GLÖM DET.

Vill känna mig ren. Om jag bara får gå ut kommer jag få känna känslan av renhet, att vara tom.

Vill INTE sitta här inne längre. Fuck ångesten river under huden vill komma ut. Har hetsmotionerat med dans och situps. Men det är inte samma sak. Kom hem nu, kom hem nu, kom hem nu. Om de inte är hemma sju ringer jag och frågar när de kommer. Fuck jävla skit.