Känner hur humöret faller. Nedåt, nedåt. Fast jag inte vill. Fastän jag varit duktig idag. Ändå kommer ångesten, nedstämdheten och värdelös-känslan och sköljer över mig som en tidvatten våg. Det är verkligen något fet på mig. Varför skulle jag annars vara så ensam nu. Inte ens att se fyra hekto mindre på vågen nu än imorse muntrar upp mig.
Tyckomdigsjälv tyckomdigsjälv tyckomdigsjälv.
Men det går inte. Jag har tappat bort mig själv igen.