Jag saknar det som inte finns och sprider ut mig själv i vinden

Ångest och oro som jag vore av stål och glas, borde gå men stannar kvar
Jag har lovat och glömt, förlåtit fördömt, försent för å ångra men tid nog
Att tänka om och leva med det

Vad gör Blondie?

Jag gör så lite som möjligt egentligen
Fastän jag har allt att göra

Tentan närmar sig skrämmande fort

Men jag pluggar inte

Har liksom slutat

Kanske aldrig började

Vill mest ligga i sängen och se på serier

Eller springa

 

Mamma och syster kom på besök

Fick mig att le

Skratta

Älska min familj

 

Men när jag lämnas ensam kommer det

Först går det bra

Har glada stunder

Idag har varit bra

Verkligen helt ganska bra

 

Men jag vet att dagarna går och besattheten äter upp mig

Springer springer springer

Minuter som blir till timmar på gymmet

Yr i huvudet när jag snubblar av bandet

Smått euforisk

Men besatt

Måste ju fokusera på någonting

 

Svalkar vinden värmer solen
Ser du något bakom molnen
Känner du lyckan genom sorgen
Jag har inget mer än mina tankar

Sa idag till Roomie att jag ska släppa nu
Inte prata med honom mer
Hon sa att hon slår mig om jag gör det
Jag ger ett snett leende
Tänker

"Kan jag hålla det denna gång? Eller är det här bara ytterligare ett falskt löfte i ordningen?"

Säger till Roomie:

"Varför är jag inte arg?
Jag borde vara arg.
Men jag är bara arg på mig själv.
För att jag är så äckligt snäll."

Hon har inga svar
Och det har inte jag heller
Jag baraa hoppas hoppas att jag kan få känna frid snart
Att jag kan få känna att det är okej att inte ha honom i mitt liv mer

För det funkar ju liksom inte

Jag kan inte gå runt och hoppas och kräla och hoppas igen att han ska komma tillbaka till mig

Och jag kan inte vara med honom

För han gör mig sjuk

Jag blir sjuk av något som inte längre kan kallas kärlek

 

Så vi glömmer det.
Sätter en

.

 

Jag saknar det som inte finns och sprider ut mig själv i vinden
Bara du kan bära det som gör så ont i mina ögon. vi har något stort
På gång, så länge ingen bryr sig om vilka höjder vi kan nå
På vilken sida som vi står

 

Man måste dö några gånger innan man kan leva

Allt är försent

Hjärnfrys

Fast det känns ju inte bättre
Dagarna går och jag håller mig flytande
Försöker hålla mig jämn

Gör saker som behöver göras

Diskar och är lugn

Läser och är lugn

Dricker te och ser serier

Är lugn

 

Men så spricker det

Oförberett och smärtsamt

Tårarna forsar

Jag gråter med händerna för ansiktet

Känner tårarna längs handryggen

 

Katten lyssnar oförstående

Varför mår jag såhär?

Jämt

Det spelar ingen roll om jag har dig eller är ensam

Jag mår ständigt såhär

Ohållbart

 

Det finns bra dagar, men någonstans väntar det grå

Det svarta

Som hindrar mig från att få vara normal och lycklig

Jag är 22 idag

Kommer jag må likadant när jag är 33?

Kommer jag ens leva så länge

Ofta känns det så hoppfullt att bara göra slut på allt

 

Varför ska jag leva för?

Jag trivs ju inte

Jag har aldrig trivts

Varför måste jag pina igenom det här bara för att hålla andra nöjda?

För jag måste ju

Jag vill inte utsätta min 13 åringa syster för saknaden

Vill inte att min 10 åriga lillebror ska undra vart jag är

Vill inte att mamma och pappa ska uthärda smärtan av att förlora en dotter

Vill inte utsätta farmor

Och katterna

Jag måste finnas för mina katter

Men när jag inte orkar

Vad händer?

 

Igår förlikade jag mig med tanken om ett ensamt liv

En stuga vid vattnet, bara jag och katterna

Det blir nog bra

Jag orkar inte med alla relationsband

Det är för komplicerat

 

Men hur länge ska jag behöva leva med saknaden?

Saknar den där unge mannen som inte ens förtjänar det

Vad gör man? Hur länge?

 

Räknade till 100 dagar

Känner fortfarande samma

Är trasig

Ett svart hål

 

Hela året har bara varit så jävla jävla ovärt

 

Min älskade katt som gick bort

Mitt hem som såldes

Han som gick

 

Vad gör man

Vad säger man

Fan

 

 

 

Imorgon

Men vad spelar det för jävla roll