Hjärnfrys
Fast det känns ju inte bättre
Dagarna går och jag håller mig flytande
Försöker hålla mig jämn
Dagarna går och jag håller mig flytande
Försöker hålla mig jämn
Gör saker som behöver göras
Diskar och är lugn
Läser och är lugn
Dricker te och ser serier
Är lugn
Men så spricker det
Oförberett och smärtsamt
Tårarna forsar
Jag gråter med händerna för ansiktet
Känner tårarna längs handryggen
Katten lyssnar oförstående
Varför mår jag såhär?
Jämt
Det spelar ingen roll om jag har dig eller är ensam
Jag mår ständigt såhär
Ohållbart
Det finns bra dagar, men någonstans väntar det grå
Det svarta
Som hindrar mig från att få vara normal och lycklig
Jag är 22 idag
Kommer jag må likadant när jag är 33?
Kommer jag ens leva så länge
Ofta känns det så hoppfullt att bara göra slut på allt
Varför ska jag leva för?
Jag trivs ju inte
Jag har aldrig trivts
Varför måste jag pina igenom det här bara för att hålla andra nöjda?
För jag måste ju
Jag vill inte utsätta min 13 åringa syster för saknaden
Vill inte att min 10 åriga lillebror ska undra vart jag är
Vill inte att mamma och pappa ska uthärda smärtan av att förlora en dotter
Vill inte utsätta farmor
Och katterna
Jag måste finnas för mina katter
Men när jag inte orkar
Vad händer?
Igår förlikade jag mig med tanken om ett ensamt liv
En stuga vid vattnet, bara jag och katterna
Det blir nog bra
Jag orkar inte med alla relationsband
Det är för komplicerat
Men hur länge ska jag behöva leva med saknaden?
Saknar den där unge mannen som inte ens förtjänar det
Vad gör man? Hur länge?
Räknade till 100 dagar
Känner fortfarande samma
Är trasig
Ett svart hål
Hela året har bara varit så jävla jävla ovärt
Min älskade katt som gick bort
Mitt hem som såldes
Han som gick
Vad gör man
Vad säger man
Fan
Kommentarer
Postat av: Silverglitter
Det måste finnas något bättre. På något sätt, någon gång, någonstans. Jag vet inte hur, inte när, men det måste vara så. Måste bli bättre.
Kramar! <3
Trackback
