Ångest och oro som jag vore av stål och glas, borde gå men stannar kvar Jag har lovat och glömt, förlåtit fördömt, försent för å ångra men tid nogAtt tänka om och leva med det
Vad gör Blondie?
Jag gör så lite som möjligt egentligen
Fastän jag har allt att göra
Tentan närmar sig skrämmande fort
Men jag pluggar inte
Har liksom slutat
Kanske aldrig började
Vill mest ligga i sängen och se på serier
Eller springa
Mamma och syster kom på besök
Fick mig att le
Skratta
Älska min familj
Men när jag lämnas ensam kommer det
Först går det bra
Har glada stunder
Idag har varit bra
Verkligen helt ganska bra
Men jag vet att dagarna går och besattheten äter upp mig
Springer springer springer
Minuter som blir till timmar på gymmet
Yr i huvudet när jag snubblar av bandet
Smått euforisk
Men besatt
Måste ju fokusera på någonting
Svalkar vinden värmer solen Ser du något bakom molnen Känner du lyckan genom sorgenJag har inget mer än mina tankar
Sa idag till Roomie att jag ska släppa nu
Inte prata med honom mer
Hon sa att hon slår mig om jag gör det
Jag ger ett snett leende
Tänker
"Kan jag hålla det denna gång? Eller är det här bara ytterligare ett falskt löfte i ordningen?"
Säger till Roomie:
"Varför är jag inte arg?
Jag borde vara arg.
Men jag är bara arg på mig själv.
För att jag är så äckligt snäll."
Hon har inga svar
Och det har inte jag heller
Jag baraa hoppas hoppas att jag kan få känna frid snart
Att jag kan få känna att det är okej att inte ha honom i mitt liv mer
För det funkar ju liksom inte
Jag kan inte gå runt och hoppas och kräla och hoppas igen att han ska komma tillbaka till mig
Och jag kan inte vara med honom
För han gör mig sjuk
Jag blir sjuk av något som inte längre kan kallas kärlek
Så vi glömmer det.
Sätter en
.
Jag saknar det som inte finns och sprider ut mig själv i vinden Bara du kan bära det som gör så ont i mina ögon. vi har något stort På gång, så länge ingen bryr sig om vilka höjder vi kan nå På vilken sida som vi står
