Lyssnar på de bästa böckerna och lägger pussel
Harry Potter och Holden Caulfield
De håller mig sällskap
Medan jag försöker sammanföra de tusen bitarna framför mig på bordet
Tänker att bitarna är som händelser i livet
Varje liten händelse kan kännas onödig och otillräcklig
När man ännu inte sätt det stora sammanhanget
Eftersom händelsekedjan inte ännu satts ihop
Jag känner mig djup och låter Harrys värld omgärda mig som så många gånger förr
Känslan när jag lyssnar på böckerna är den samma som när jag läste orden för tio år sedan
Jag kommer alltid tillhöra magins värld, och är tacksam för det

Holden talar om livet
Om allt som känns så grått och trist
Jag känner igen känslorna med smärtsam samförståelse
Sluter ögonen och låter orden tränga djupare in i mitt medvetande
Blir ett med bokens regnande bokstäver...

 "Anyway, I keep picturing all these little kids playing some game in this big field of rye and all. Thousands of little kids, and nobody's around — nobody big, I mean — except me. And I'm standing on the edge of some crazy cliff. What I have to do, I have to catch everybody if they start to go over the cliff — I mean if they're running and they don't look where they're going I have to come out from somewhere and catch them. That's all I'd do all day. I'd just be the catcher in the rye and all. I know it's crazy, but that's the only thing I'd really like to be. I know it's crazy."