För nu finns mest jag och katten
Han ligger på mig hela nätterna
Snusar mig kärleksfullt i nacken
Sitter bredvid när jag pluggar, eller helst nära, i knät
Spinner högt när han trivs

Och jag vill gråta för att han är så fin
För att han har blivit hela min värld
När jag håller om honom
Håller jag hela världen i händerna
En otrolig känsla
Saknar givetvis fortfarande min stora trygga pälsboll som dog i början av året
Men min lilla pälsängel som ännu inte är ett år skänker trygghet och lugn

Sa en gång

”Men tänk om jag inte kan älska honom som jag älskade min första katt.
Och tänk om han känner det.”

Men jag hade inte behövt oroa mig
På samma sätt tänker jag

”Men tänk om jag inte kommer kunna älska en man igen,
Sådär som jag älskade honom...”

Och jag borde förstå
Att när den rätta dyker upp kommer jag kunna känna igen
Det som stör mest just nu är mina tankar
Han borde inte få fritt spelrum i mitt huvud
Han förtjänar inte längre att få vara där
Och när jag kommer att tänka på något
Är det honom jag vill skriva till
Men jag ska inte göra det
Det förstör bara mer
Drar ut på processen
Och det är onödigt...

Det får ta tid

Men dagarna går
Och jag klarar mig

Jag klarar mig med mig själv och katten
Det räcker
Det är ett okomplicerat liv

Det är tillräckligt