Burning
Jag har sot på fingrarna
Varit ensam hela dagen men det känns inte så mycket
Rätt skönt
Inte träffat en enda människa
Bara katterna
Och en man som jag hälsade på när jag tog en promenad i novembersolen...
Pratade med Honom i 2,5 timme
Syftet var att få ett avslut
Men vet inte riktigt om det blev så
Jag känner samma
Jag har kommit någonstans, jag är inte den jag var förr
Är inte den lilla snälla tjejen som gjorde allt
Men jag smälter ändå när jag pratar med honom
Behöver ett riktigt avslut men vet inte hur
Såg på Shutterisland och huvudpersonens döda fru ber honom
Och han kramar aska och säger bara.
"I can't."
Och sedan är han upplöst
Bara sotet på fingrarna kvar
Och mina handflator hettar från brand
You had time
För nu finns mest jag och katten
Han ligger på mig hela nätterna
Snusar mig kärleksfullt i nacken
Sitter bredvid när jag pluggar, eller helst nära, i knät
Spinner högt när han trivs
Och jag vill gråta för att han är så fin
För att han har blivit hela min värld
När jag håller om honom
Håller jag hela världen i händerna
En otrolig känsla
Saknar givetvis fortfarande min stora trygga pälsboll som dog i början av året
Men min lilla pälsängel som ännu inte är ett år skänker trygghet och lugn
Sa en gång
”Men tänk om jag inte kan älska honom som jag älskade min första katt.
Och tänk om han känner det.”
Men jag hade inte behövt oroa mig
På samma sätt tänker jag
”Men tänk om jag inte kommer kunna älska en man igen,
Sådär som jag älskade honom...”
Och jag borde förstå
Att när den rätta dyker upp kommer jag kunna känna igen
Det som stör mest just nu är mina tankar
Han borde inte få fritt spelrum i mitt huvud
Han förtjänar inte längre att få vara där
Och när jag kommer att tänka på något
Är det honom jag vill skriva till
Men jag ska inte göra det
Det förstör bara mer
Drar ut på processen
Och det är onödigt...
Det får ta tid
Men dagarna går
Och jag klarar mig
Jag klarar mig med mig själv och katten
Det räcker
Det är ett okomplicerat liv
