Day 11 – Your siblings
Lillasyster som trycker ned svarta och vita tangenter.
Kärleksballader som hon inte förstår, men spelar ändå.
"Du är förliten", säger jag ofta till henne. Men det är bara för jag vill att det ska vara så.
Hon växer så fort.
Jag vill stanna tiden.
Lillebror som håller min hand.
Drar i den, "Kom nu, Blondie!"
Vi bär tunga tavlor.
Talvor som talar kaos och liv. Kärlek och förvirring.
"Konstnärsfamiljen", skrattar en främling.
Syrran visar trägrodor och lillebror frågar gång på gång:
"Ska du stanna här nu, Blondie? När kommer du och leker med mig?"
...
Skulle göra vad som helst för mina småsyskon, min syskon.
Ska berätta lite om dem
Syster fyller 11 år den här månaden
Hon är så smart och snäll
Jag är stolt över henne
Hon är så duktig på allting
Till och med matte
Som jag är värdelös på
Syster har varit med om mycket skit
Både pågrund av mig, pappa och mamma
Och det är väl så
Dem man älskar mest
Är också de som kan såra en mest
Men jag försöker gottgöra nu
Försöker visa mig stark och trygg
Inte vara den där tonåringen med blodiga armar på toalettgolvet
Herregud syster
Om jag kunde göra den kvällen ogjord
En av de värsta kvällarna i mitt liv
Jag älskar hur syster alltid vill berätta saker för mig
Och hon börjar alltid med orden:
"Men Blondie... Vet du..."
=)
...
Min lillebror
8 år
Ungen med mest energi i hela världen
Hans skratt får mig alltid att smälta
Och när han gråter dör jag
Jag vill döda den som gjort honom ledsen
Vill göra om, vill göra rätt
Lillebror ska aldrig behöva se mig i ångest
Har burit runt på honom sedan han kom
Nu börjar han bli tung
Min lilla, söta bror
Växer för fort
Precis som lillasyster
Bävar för den dagen då de inte längre är barn
Då mina syskon växer upp och blir stora
Måste möta den hårda världen på allvar
Vill ju skydda dem från allt ont
Men ska finnas där även sedan
Jag ska alltid erbjuda dem en fristad
Och jag har många gånger sagt
"De enda barnen jag tycker om är mina egna syskon"
Och det är nog sant
För barn är inte riktigt min grej
De enda jag har tålamod för är just mina syskon
Jag vore inte hel utan mina syskon
Grät lite när jag läste detta inlägget.
Känner så väl igen mig, men ur din systers perspektiv.
Jag hittade min storasysters dagbok. Flera sidor helt fulla av torkat blod. Hon skrev om våldtäkter, självskadebeteende, viljan att dö.
Jag grät i flera dagar utan att kunna säga något. Hon var min hjälte, hela min värld. Min finafina syster..
Hon är det fortfarande, såklart. Idag förstår jag att hon är psykiskt sjuk. Hon tar kontakt när hon känner att hon klarar det, försvinner sedan snabbt igen. Det är jobbigt som fan. Men hon finns där.
Men av allt jag önskar, så önskar jag bort allt det onda i henne mest av allt.
Jag hoppas du mår bättre i framtiden. Att du inser att du är fin. Du behöver inte skada dig själv. Ta hjälp av din familj, dina vänner. Hitta en trygghet som inte innebär att någon skadas.
<3
Tack söta vackra fina Blondie! Det där inlägget värmde verkligen. Men det är så svårt att se att det inte skulle vara mej det är fel på. Och det här mönstret kändes liksom "rätt". Annars måste jag ju inse att det är min personlighet det är fel på. ^^ Kram kram kram!
P.S. Vad vackert du skriver om dina syskon. Man känner verkligen värmen och hur mycket du tycker om dem.
Blev glad av det här inlägget. Tänkte på mina syskon. Jag vill också skydda, fast min syster är nästan lika gammal som jag.
