Min bästa vän.


Det är Pure

Vi har känt varann för alltid (bara för att det är så kul att skriva så; we've known each other forever)

Forever ja.

Pure föddes tre veckor efter mig. Våra vi är släkt, ganska nära också. Hon är så fin. Intelligent som fan, snäll och förstående. En kanontjej som alltid varit lite bättre än mig. Men det gör inte så mycket. När det är Pure är det okej.

Hon är den som alltid finns kvar.

Jag har alltid älskat den lilla staden där hon bor, 45 minuter från mig. Där har vi spelat in film och gått långa sommarpromenader. Pustat oss upp för de oändliga backerna. Jag trivs bäst där.

Men nu ska Pure flytta ifrån mig.
Fem timmar med tåg kommer det ta att åka till henne.
För Pure har träffat en kille som hon ska flytta till. Det gör ont i hjärtat men jag vill ju vara glad för hennes skull, jag är glad för hennes skull. Men det känns vidrigt att hon kommer vara så långt bort från mig. Pure känner inte så. Hon ser bara det positiva i det här. Hon vill vara med killen. Och det är klart.

Vi får väl se hur det blir.


Men det är svårt i alla fall.