After all this has passed
I still will remain
After I've cried my last
There'll be beauty from pain
Though it won't be today
Someday I'll hope again
And there'll be beauty from pain
You will bring beauty from my pain




Är inne i Katniss värld och upplever hennes liv mer än mitt eget just nu. Hennes fiktionella problem är så mycket större än mina verkliga. Knaprar calorie-bars och dricker Pepsi max. Lyssnar på vacker musik och ser fina filmer. Vad är min verklighet?

Känner mig som författaren i Sofies värld. Som om jag finns utanför handlingen. Jag är så långt borta från mitt liv både fysiskt och psykiskt. Saknar min familj. Saknar mina katter. Saknar pappa. Men Katniss värld håller mig borta från alla tankar.

Jag, känslostormen personifierad, känner knappt någonting alls. Jag är varken nedstämd eller speciellt glad. Jag står och stampar på en medellinje som varken går upp eller ned. Men det är inte ens likgiltighet längre. Det är... ingenting. I feel nothing.

Är det mina antidepressiva piller?

Inte den här gången.
Det är jag.
Jag känner... ingenting.