Faller ibland
Igår kom det svarta ångestmolnet över mig igen
Handlar nog mest om utmattning egentligen
Har haft feber och förkylning
Men ändå jobbat
Ändå plågat ut mig själv på långa promenader
För det är bara så jag vet hur man lever
Idag är det dock nog
Tänker inte jobba idag
De får bli sura på mig
Tänker rida och ligga inne och se någon film
Det var så länge sen

Saknar pojkvännen
Saknar hans närhet
Vi kunde bara ses knappt ett dygn i fredags
Och nu ses vi inte förrän på fredag igen
Jag behöver honom
Självständigheten har flygit iväg
Men ni vet, han är bara så sjukt fin
Jag hoppas verkligen att det är vi resten av livet
Det känns så rätt

Dock kommer vi  inte kunna ses så mycket som vi skulle vilja under våren
Han pluggar, jag jobbar
Men
En dag
Ska jag aldrig vara ifrån honom igen <3

Hey there Delilah
Don't you worry about the distance
I'm right there if you get lonely
Give this song another listen
Close your eyes
Listen to my voice, it's my disguise
I'm by your side


A thousand miles seems pretty far,
but they've got planes and trains and cars,
I'd walk to you if I had no other way...

"Du kommer få brist-sjukdomar när du äter som du gör!"

Jag gör en omogen grimas till svar på mammas gnälliga kommentar...



"Egentligen vill jag bjuda dig på mat idag. Så jag vet att du äter."
"Jag äter."
Vet egentligen inte hur mycket pojkvännen förstår av det här, men he's giving me a hard time. Och värre blir det.

Dock har jag ju faktiskt ätit mer de senaste dagarna än på veckor. Ätit mer än en gång om dagen, ätit bröd med ost utan ångest och yoghurt...  Litervis te och cola light.

Att det ska vara så himla svårt att vara lagom...

Om jag bara fick gå ned ca 10 kilo till skulle jag vara nöjd.

Skrivet 6/2 2012

"Du vet väl att en tjej kan äta 2500 kalorier varje dag?"
"Hm, tror det är runt 2000..."

Pojkvännen försöker verkligen
Tänk att han bryr sig ifall jag äter eller inte
Men det är så svårt
Ångesten smyger sig på
Jag måste få ha kontroll
"Kan du inte också äta det?"
Men nej, det kan jag ju inte
Jag måste bestämma själv vad som får komma ned
Har inte kunnat väga mig på två veckor
Tror, hoppas, att jag står kvar på ungefär samma siffror
Har inte ätit speciellt mycket
Men jag vet inte
Det har faktiskt varit skönt att inte springa till vågen varje morgon
Inte låtit den avgöra om det blir en bra eller dålig dag
Nu ska jag promenera lite
Och sedan bär det av till farmor
Andas

Jag saknar honom så att jorden borde spricka

Har stängt in känslorna förlänge
Trängt ned allt i ett svart hål i magen
Nu
Imploderar jag

På jobbet
Hade
2 mandariner
2 kiwi
I väskan

Hade bestämt mig
Skulle äta dem
Till lunch

11:30
Ät nu
Telefonen plingar till
Oförberedd öppnar jag meddelandet

Från föredetta pojkvännen
Jag-vägrar-acceptera-det-här
-du-måste-vara-tillsammans-
med-mig-jag-hatar-skitlandet-
du-åkte-till-det-förstörde-
allting-var-med-mig!

Jag sväljer
Hålet i magen växer
Jag är världens sämsta människa
Allt är mitt fel

Jag förtjänar de hårda orden
Tar slagen med sänkta armar
Och frukten får ligga kvar i väskan

Resten av dagen