Som så många gånger förr
Jag känner ångesten komma smygande
Upp för trappan
Den är med mig när jag låser badrumsdörren
Den ber om att få komma ut

För det är ju sån jag är
Jag försöker ständigt hitta sätt
Att låta ångesten lämna min kropp
Genom att skära sår i huden
Låta ångesten sippra ut
Eller med fingrarna i halsen
Spy upp ångesten

Ändå tycks lite av den alltid klamra sig fast i mig
Innanför huden
Håller i mig där innanför
När jag försöker bli av med den

Och jag kan bara undra
Vad vill den mig?
Varför stannar den?
Äter mig inifrån?

I skymningens spegel anar jag den
Reflektionen i mina ögon
Den finns därinne
Stirrar tillbaka på mig
Och meddelar
"Jag är här för att stanna..."