Jag fattar inte hur det kan snurra så jävla mycket i huvudet fastän jag ligger i sängen. Det är tredje dagen i rad som jag känner mig helt snurrig på kvällen, som om jag är full och åker mental berg-och-dal-bana.
Det tog lång tid för mig att äta upp middagen idag. Händerna darrade, jag var klumpig och lyckades knappt träffa munnen med gaffeln. Så jävla illa. Och jag försöker verkligen verka normal inför dem, men hur normalt är det att ha sämre bordsskick än en treåring? Och att tro att ananas växer på palmer? Har verkligen alltid trott att de gör det. Helvetes jävla skit ananas som inte kan bete sig som en normal frukt! Det förstör typ hela min världsbild, allt hamnar upp och ned om ananas inte växer på träd.
(Jag hoppas jag ger er ett gott skratt nu, för jag skrattar nästan själv åt att jag är så upprörd över ananasen. Hm.)

Allting är en balansgång. Har levt på te och frukt idag och sallad. Man blir inte äckligt mätt av sallad. Man blir lagom, ibland mindre än lagom. Men det är okej, det är kontroll. Även om kroppen söker mättnad. Men nu är jag äckligt mätt av ris och vegetarisk biff och ananas (haha) fastän det var snart två timmar sedan vi åt middag. Vill inte vara äckligt mätt. Vill inte spy. Vill inte äta, vill aldrig vara hungrig, önskar att mat inte fanns. Och allt annat som jag redan sagt hundra gånger. Suck.