Yeay regn.
Haft franska på morgonen, så himla kul jag har blivit kunskapstörstande igen, och det var länge sedan jag brukade vara det. Nu suger jag i mig allt nytt, vill lära, lära, lära. Och mina två lärare är så snälla. De tycker jag är trevlig och snäll haha vet inte när någon sa det om mig senast... "Du är så snäll". Aw.


Men en fucking sak suger. Igår natt skickade mitt EX ett sms till mig. Min första kille, läs mer om honom i mitt allra första inlägg här där jag skriver lite om min uppväxt, i alla fall så har vi inte hörts på fyra år. Han är död för mig. Han sårade mig, han gjorde mig till en person jag aldrig mer vill vara. Och visst, vi dödade varann, jag var hemsk mot honom också. Svartsjuk, deprimerad och en dålig flickvän. Men han var otrogen och erkände det aldrig fastän jag fick bevis för det. Han erkände aldrig och bad aldrig om ursäkt. Det var nog det värsta. Att han inte ens kunde stå för sina handlingar. I alla fall så det tagit lång tid för mig att lappa och laga min kropp och själ efter honom. Jag skar mig som en idiot när vi var tillsammans. Blod, blod, blod. Många av de ärren har bleknat nu, är bara vita sträck längs mina armar. Lika så alla de sår jag fick inom mig. De har bleknat, finns kvar, men blöder inte längre. Kan knappt minnas vårt sjuka förhållande. Minns bara att det var två mörka år då vintern tog över mitt liv.

Där elljusspåren ledde hem till middagstid
Där allting var modernt runt sjuttiosju
Där låghusen slutade och skogarna tog vid
Där bodde jag, där bodde du
Där bodde jag och du

Jag har ingen önskan om att ha kontakt med honom. Så varför måste han skriva efter så här lång tid? Han finns ju inte mer! Svarade i alla fall inte på sms:et. Raderade utan att tveka, raderade numret. Och varför har han kvar mitt nummer efter fyra år? Jag tog bort allt som fanns av honom under de första månaderna efter vårt uppbrott. Varför har han sparat det? Tror han verkligen att vi skulle kunna bli vänner? Vi var aldrig vänner innan vi blev tillsammans så varför skulle vi vara det efteråt?

Jag tror inte jag är arg på honom längre. Känner ingenting för honom. Allt som hände var bara så sorgligt och jag var så ung. 14 och noll livserfarenhet. Men har kommit så långt sedan dess. Det var inte förrän efteråt jag förstod vilket destruktivt förhållande vi hade haft. Det är länge sedan nu. Men jag vill aldrig mer se honom.

Men tiden har sin rätt att förändras där den går
Och den är hos dig nu, hos dig och din vän
Jag ska aldrig mera lägga mig med huvudet mot ditt hår
Och aldrig älska dig igen
Aldrig älska dig igen

Inga fler ord om honom nu. Han finns inte mer.

Men nya dagar väntar med nya tidsfördriv
Och allting liksom kräver mera nu
Så ta dina minnen och försvinn ur mitt liv...