Cut all my ropes and let me fall
Spyr svart
Försöker spy upp smärtan som river i mitt inre
Den är svart
Den är en kletig tjock massa
Jealousy
Disappointment
Saknad av något som aldrig fanns
Vill skrika
Vill gråta
Men inga känslor kommer ut
De sitter fast i halsen
Och ingenting jag någonsin gör eller gjort har någonsin spelat någon roll. Det har aldrig funnits. Jag har aldrig funnits. Och det gör så ont. Att jag inte finns. Att jag inte är speciell. Att jag inte räknas. Min röst försvinner i kylan. Om jag skriker kommer du höra mig? Nej. Och även om nu hör mig kommer du blunda. Du kommer se åt ett annat håll. Du kommer ta någons hand i din. Någon som är speciell. Någon som räknas. Någon som kan le. Någon som skrattar. Någon som inte har en jävla aning om någonting. "And if you're homesick, give me your hand and I hold it." Varför ser du inte hur jag går sönder? Hur jag väntar och väntar och väntar och hur det gör mig vansinnig. Ge mig ett jävla rakblad så ska jag skära bort smärtan. Så kan jag låta den sippra ut tillsammans med mitt svarta blod. Ge mig en kniv så jag kan skära ut det inom mig som vill ha dig. Det spelar ingen roll om jag måste skära bort halva mig, jag vill inte ha det som vill ha dig. Jag vill vara stark. Jag vill vara någon. Jag vill bli speciell. Jag vill Räknas. Även om det bara är inför mig själv. Hoppas att du ska komma tillbaka. Skriva ord som betyder något, göra mig varm igen i det kalla, snöfria landet. Hungern dövar lite av den oändligt stora smärtan. Jag vill finnas. Jag vill finnas. Så försvinn. Snälla, jävla du. Bara försvinn. Och varför ber jag ens om det? Du är redan borta.
Försöker spy upp smärtan som river i mitt inre
Den är svart
Den är en kletig tjock massa
Jealousy
Disappointment
Saknad av något som aldrig fanns
Vill skrika
Vill gråta
Men inga känslor kommer ut
De sitter fast i halsen
Och ingenting jag någonsin gör eller gjort har någonsin spelat någon roll. Det har aldrig funnits. Jag har aldrig funnits. Och det gör så ont. Att jag inte finns. Att jag inte är speciell. Att jag inte räknas. Min röst försvinner i kylan. Om jag skriker kommer du höra mig? Nej. Och även om nu hör mig kommer du blunda. Du kommer se åt ett annat håll. Du kommer ta någons hand i din. Någon som är speciell. Någon som räknas. Någon som kan le. Någon som skrattar. Någon som inte har en jävla aning om någonting. "And if you're homesick, give me your hand and I hold it." Varför ser du inte hur jag går sönder? Hur jag väntar och väntar och väntar och hur det gör mig vansinnig. Ge mig ett jävla rakblad så ska jag skära bort smärtan. Så kan jag låta den sippra ut tillsammans med mitt svarta blod. Ge mig en kniv så jag kan skära ut det inom mig som vill ha dig. Det spelar ingen roll om jag måste skära bort halva mig, jag vill inte ha det som vill ha dig. Jag vill vara stark. Jag vill vara någon. Jag vill bli speciell. Jag vill Räknas. Även om det bara är inför mig själv. Hoppas att du ska komma tillbaka. Skriva ord som betyder något, göra mig varm igen i det kalla, snöfria landet. Hungern dövar lite av den oändligt stora smärtan. Jag vill finnas. Jag vill finnas. Så försvinn. Snälla, jävla du. Bara försvinn. Och varför ber jag ens om det? Du är redan borta.
Kommentarer
Postat av: e
du finns, du är speciell och du räknas verkligen! Blir alltid glad när jag får kommentarer från dig.
ta hand om dig, och låt rakbladen vara! <3
din pojkvän, bor han i Sverige eller Paris? :)
Postat av: Ellinor
Du skriver så amazing gripande! <3
Trackback
