Ikväll ska jag leka normal
Majbrasa med au pair familjen

Bro vill att jag kommer hem till sommaren, alla vill. Jag vill... Tror jag i alla fall. För det är så svårt att välja. Ska jag vara hel med familjen och vänner i ett iskallt IKEA-land? Eller ska jag känna mig ofullständig i Paris? Jag älskar Paris, ja. Men jag älskar min familj mer.

Ska jag jobba sönder mig själv?
Tjäna pengar och flumma med bro?
Eller ska jag dö av tristessen i världens vackraste land?

Det känns som om världen kommer rasa samman när jag öppnar munnen för att tala
För att säga de förbjudna orden
Känner mig som världens sämsta människa
Kommer fly direkt efteråt
Springa min väg

Usch vet inte hur jag ska göra med framtiden
Ska hem 8 veckor i sommar
Sedan åker jag antingen tillbaka till Frankrike
Eller stannar hemma
Och jag vet verkligen inte hur jag vill göra

Varför.
Varför saknar jag honom som en idiot?
Varför saknar jag hans doft, hans röst, hans blotta närvaro?

För han är ju den enda
Den enda jävla personen jag kan tänka mig att gifta mig med
Kan tänka framtid
Kan tänka hus, barn, bil

Med en player, Blondie, du är för rolig
Ska du stå där när han knullar någon på jobbet
Ska du stå där med era fina, fina barn
Ska du stå där?

Fy fan, ja.
Fy fan.
Därför måste jag hålla mig så jävla långt borta från honom
För ja, jag skulle fan stå där som en jävla idiot.
Fy fan.

Men ändå
Jag skulle göra vad som helst för dig
Skulle aldrig mer äta för dig
Skulle klippa av allt hår

Jag skulle ge dig allting du pekar på
Men bara när du inte hör
Vågar jag
Säga så

Sedan är jag ju snabb att se andras obsession
Säga "been there, done that."
Problemet är ju just det
Been there... still there

Alla gånger jag med läpparna format hans namn i mörkret
Varje bokstav
Fina, fina, fina
Snälla du
Varför träffade jag dig?

Pojken som ju ändå inte göra mig lycklig
Och jag orkar inte säga de orden fler gånger
För de har ingen inverkan
Plötsligt så kommer det
Saknaden
Jag måste, måste se honom
Men han är borta för mig
Allt är slut
Över
Acceptera någon gång
Han finns inte mer

Borde jag börja hos en psykolog igen när jag kommer hem?
Fast jag vill ju inte öppna upp
För då vet man inte vad som kommer ut
Jag är den eviga lyssnaren
Jag vet inte hur man pratar om känslor

Pojkvännen
Han klämmer på mig
Känner och smeker
"Ta inte på mitt fett."

Men han tycker om min kropp. Han verkar inte se den som jag känner den.
Det kändes svårt att ha sex
Svårt att förirra sig i en värld av kyssar och mys
Kändes som om jag glömt hur man kysser
Fick i alla fall ingen äckel-ångest-attack som jag får ibland under sex
När allt blir för mkt och jag känner mig smutsig, fet och äcklig
Det slår slint och jag kan ligga i evigheter och gråta under täcket

Ofta bara hatar jag nakenhet
Vill inte
Allt är ju så jävla äckligt
Vill inte
Inte när jag väger ett ton
Känner mig bara misslyckad när jag inte kan vara lika på som han
Tänk om han lämnar mig för att jag inte är tillfredställande nog?
Inte står ut med sex?

Ändå är han en fantastisk älskare ska ni veta
Den bästa jag legat med på långa vägar
Vår första sommar hade vi sex typ 6-7 gånger på en dag
Han kan hålla på länge och vet hur han ska göra med mig
Men nu...
Jag blir svag och ful och fet

Snälla, se inte på mig
Rör inte vid mig
Det blir bara till en ständig påminnelse om min ofullständighet

Hela dagen
Hela dagen har jag gått runt med äcklig matabstinens
Har ätit, men inte hetsat
Har mest ätit frukt
Men det här känns ohållbart

Shotade nyss lite vodka för att dämpa det enorma suget
Matmonstret som vill att jag ska hetsa
Försöker tänka att det bara är en känsla, att det inte kan göra något om jag inte själv hjälper till
Men att ständigt gå runt och vilja proppa sig full med VAD SOM HELST

Varför kan jag inte bara vara smal för? :'(
Det finns människor som aldrig haft problem med maten, äter som de vill och är smala ändå.
Varför kan jag inte få vara en av dem?

Jag var så patetisk igår med chokladen i magen
Ja, jag har åter fallit för frestelsen
Just insett att jag är fast igen
I chokladens våld

Men jag var patetisk igår
Fatta att jag hållit på med sådant här i 6 år
Och ändå tänkte jag:
"Imorn slutar jag förgått. Hur svårt ska det vara att inte äta?"

Men idag hittade jag choklad i skåpet
Åt utan att tänka
Kände en sekunds lugn
Nu är jag rädd, för att jag vet att jag är en addict
Jag har ingen kontroll
Fett fail

Det blev svårare än väntat att klara av att vara hemma utan att gå på mina anti-depp.
Livet hemma är så mycket mer krävande än det jag lever här i Frankrike.
Hemma behöver alla mig.
Alla tycker om mig och det är ju bra.
Men hur ska jag kunna finnas för alla när jag inte ens kan finnas för mig själv?
Överväldigades av ångest mer än en gång.
Värst var det i tisdags.
Mitt humör brukar skifta, bergochdal-bana.
Men nu fastnade jag på lägsta trappsteget. Nere i botten. Jag gick bara runt och grät.
Först var det skrik som gällde.
Jag skrek och skrek i ett tomt hus och skrämde säkert slag på katterna.
Resten av dagen gick jag som sagt bara runt och grät. Och pappa mår också dåligt och orkade inte trösta. Då kände jag mig ännu mer värdelös, misslyckad och som ett jävla påhäng som bara kom och sänkte honom ännu mer. Så då grät jag också ännu mer.

Blir rädd för denna okontrollerade ångest som får mig ned på knä.
Jag blir förlamad av ångesten. Omgärdad. Kan inte röra mig.
Och då menar jag verkligen. Inte. Röra. Mig.
Jag ligger. Jag går sönder. Jag skriker.
Men kan inte använda kroppen. Riktigt jävla obehagligt.
Det som är "bra" är väl att jag inte ens kommer på tanken att försöka skada mig själv. Det lilla som skärandet fortfarande kan ge mig är alldeles för lite för att lugna den storm som far genom mig.

Jag blir rädd.
Jag misstänker att jag har något borderline tjafs eller något, men vill aldrig bli diagnostiserad. Jag vet inte, jag känner att det skulle vara ett nederlag. Att understryka "jaha, ja, det är ju verkligen FEL PÅ DIG."

Nu hoppas jag inte någon med diagnos tar illa upp, jag pratar verkligen inte om någon annan, det är så här jag känner. Och jag tänker inte alls så om andra när jag hör att de har blivit diagnostiserade. Jag vill bara inte ha stämpeln själv.

Men vad gör man när ångesten blir för stor?
Vad gör ni?

Åker till Sverige imornbitti
En lång natt i Paris väntar
Vet inte hur mkt jag kommer skriva här när jag är hemma, men vi får väl se
Ha det bra tjejer

Jag dricker för mycket
Men det förnekar jag
Och om du frågar mig om sanningen så tvekar jag
...
Brukar skylla på trycket men jag krökar för mycket
En vinare varje kväll, det är så långt ifrån nykter
Försöker mörka mitt sätt men det blir ofta fel
Du kanske känner igen mitt problem
Det är då jag hatar mig själv,
För jag är patetisk och vaknar upp i hell
Och bara känner mig så dekis


Förstår mer än någonsin vad pappa ser i drickandet
Det dämpar allt jobbigt i hjärnan
Man måste inte tänka så mycket
Man måste inte vara så djup och svart

17 maj 2008
Pappa söp
Mamma och jag var i Paris
Syrran var hos pappa och hans flickvän
Över helgen när vi var borta
Pappa var konstant full
Hans tjej drog
Åkte till sin mamma
Lämnade mig 8-åriga lillasyster hos pappa

Vem gör så?
Lämnar ett barn hos någon som uppenbarligen inte är kapabel
Ni fattar inte hur sjukt dåligt samvete jag haft för det
Jag kunde inte skydda min lillasyster
Mamma och jag var på semester medan lillasyster led
Och jag visste ingenting

Ja, jag vet att det är pappa jag ska vara arg på
Men jag kan inte
"Lojal" säger jag.
"Medberoende" säger mamma.

Men ska med pappa på mitt första AA-möte när jag är i Sverige
Det är öppet möte så vem som helst får komma
Tycker det kan vara bra att se hur det fungerar
Ska själv börja gå på möten för "Barn till Alkoholister"
När jag vågar och kan

Handlar det liksom om att jag förr eller senare alltid blir besviken på killar?
Handlar det om brist på tillit?
Handlar det om att jag vill bli yngre igen?

Men sluta Blondie
Vill du tillbaka till 15 år och ett med kaos och mörker

Så jag är det inte fortfarande då?
Bara att mitt mörker blivit lite mörkare?
Min kropp fyllts med fler ärr?

Det är lätt att tänka bakåt när förvirringen tar fart
Och när jag känner så så tänker jag på dig...

Ja, jag tänker på mitt what if
På den unga mannen som blev min drog
You're just like a pill
För ingen har liksom funkat som han och jag
Alla killar blir färglösa bredvid honom

Vet inte varför jag skriver så
Jag älskar min pojkvän
Men kanske älskar jag att skada mig själv lite mer?
För jag skadade mig själv mer än någonsin genom min what if
Han som ringde mig 100 gånger när jag deppade ihop
Han som sa:
"Säg ja!"
"Till vadå?"
"Har du en randig katt?"
"Ja?"
"HA! Nu har du sagt ja till att gifta dig med mig."

Han som egentligen inte menade någonting
Men jag tyckte så mycket om honom ändå
Och jag faller alltid tillbaka där
Såg jag honom nu skulle antagligen all kärlek bubbla upp igen
Så därför är det bra att vi är i olika länder

Han svek, den söta pojken
Efter år av kyssar, deeptalk och hemligt handhållande under bordet
Gick han iväg
Han var färdig med mig
Jag var inte färdig med honom

Undrar vem han viskar sockerord till nu
Inte flickvännen med det långa, bruna håret
Nej, hon är antagligen ovetande
Eller inte
Efter att ens kille haft cirka fem andra tjejer under ens förhållande blir man antagligen ganska förstörd
Men lämna honom då?
Haha. Man kan inte lämna honom
Drog, drog, drog

Orkar inte tänka mer på honom
Det är över


Funderade idag att berätta för pojkvän om att jag börjat spy igen
Men det kan jag inte
If you love enough, you lie a lot
Han kan inte hantera mitt mörker,
Kan inte hjälpa
Och vem vet, tänk om han berättar för mamma...
Och vad hjälper det egentligen att säga
"Du, älskling, jag mår skit."
Någonting litet inom mig är rädd att han drar om det blir för jobbigt
Det har hänt förr...

Har svårt för folk egentligen som drar när det blir för jobbigt
Som pappas flickvän
Litar inte på henne för fem öre
Hon sviker
Jag ska berätta, men nu blev det här inlägget så sjukt långt så antar att ingen läser längre, haha...

Ligger här i sängen och skakar
Vet att min blogg blivit superdepp, förlåt
Men kunde inte hålla nere "maten"
Banan med honung och 2 glas apelsinjuice
Ja.
Paniken kom
In på toaletten
Det tog aldrig slut
Juicen brände i halsen
Hatar att spy juice
Nu ligger jag här med utkletat smink
Darrande händer
Om en knapp timme börjar jag jobba
Sova tills dess...?

Jag fryser som en idiot
Så varför tar jag inte på mig något mer?
Sluta plåga dig själv för fan
Eller så är det bara orken som saknas

Hemhemhem på torsdag
3 arbetsdagar kvar
Kommer gå fort fort
Men vem blir jag hemma?
Klarar jag att leva där?
Hålla masken?
Kommer de märka att jag börjat nojja med maten igen som en jävla idiot?
Eller tvärtom, kommer jag kunna leva här när jag varit hemma i tryggheten?


Vill bara krypa ihop next to Chick
Hon är typ den enda jag vill ha just nu. Den enda som gör mig glad. Gaahh älsklingstjejen. Haha.
Nyår.
Det är nästan så jag vill visa er bilderna
Vi var ASPACKADE
Skrev med bokstäver på kylen
"Chick och Blondie mot världen..."
"Chick och Blondie fulla som as..."
Tog kort på allt
Finare tjej får man leta efter


...

Städerskan undrade om jag gått ned i vikt
"Nej, nej", sa jag.
"Jo, det måste du ha gjort, det syns på ditt ansikte."

Då blev jag nojjig över det också
För förra gången jag blev smal på riktigt sa pappa:
"Nu får du sluta gå ned. Det börjar synas i ditt ansikte."

Vill inte höra att jag gått ned i vikt. Lämna mig ifred med mina kilon!

Älskade, älskade ni.
Förlåt men jag är full nu.
En plastmugg med baileys står på min kära laptop,
vält inte ut, vält inte ut, vält inte ut
Har gått lös på håret oxå
Klippt o färgat
Är inte eran Blondie längre
Utan red, red, red
Det är asfint
Visste inte att man kunde tycka så mkt om sitt hår
Och jag som haft alla färger
Rött, blått, orange, rosa, brunt, svart, U NAME IT
Inte grönt dock
Äcklig hårfärg
Inte på alla men skulle fan se ut som en jävla häxa
Hoppas ni tycker om mig fastän jag är packad som ett as
Haha.
Antagligen inte
Men i alla fall

Kommer inte sluta dricka ikväll
Det gör för ont att vara nykter
Så förlåt
Skål på er
Vän berättade att hon supit själv tills hos spydde för att hon var rädd för spökena i sitt hus
Vad är jag rädd för då?
Jag är rädd för att känna flr mkt

Fy fan
Så falsk jag känner mig
Låtsas vara normal inför alla
Folk tyckte om mig ikväll; sa:
"När ses vi igen? Du åkter hem på torsdag, men vi hinner väl ses?!"
Vad fan seeeeeer de i mig?
Jag är bara fet och så jävla pisamt
Fy fan.
Krama mig?

Fuckat upp igen, fuckat upp igen, fuckat upp igen 
Fuckat upp igen, fuckat upp igen, fuckat upp igen

Borde veta bättre, borde lugna ner mig, borde ta en taxi hem
Borde dricka vatten, borde gå o lägga mig, men kanske inte riktigt, äään

Okej det är alltid likadant, samla gamla visa när jag går ut
Spårar ur så hela haket blir ett dårhus
Går lös på min Twitter så någon blir bitter
Fuckar upp, det är så svårt att vara nykter